Vad gör min 13-åriga dotter ute på kvällarna?

Kolla i hennes mobil om hon skriver med någon konstig.

Annars: jag älskar att bara gå och älskade det redan som tonåring. Och det helst ensam. För mig var och är det extremt avslappnande och reda ut röran i hjärnan. Det kan alltså mycket väl vara så att hon gör det hon säger och bara går. 

Det troligaste är att hon ägnar sig någon sexuell aktivitet.

(Jag vet det så irriterande med folk som skriver obehagliga sanningar, men ja, vad göra?)

 Förekommer det ens att människor, särskilt ungdomar, inte har med sig mobilen?Det kan indikera att hon har blivit tillsagd av någon att inte ta med sig mobilen. Kanske en vuxen man.  Hade du själv mycket killfantasier i den åldern? Utövade du dessa? Gav du efter för killar/män?

Men vem är det som sätter reglerna? Du eller hon? Helt ansvarslöst som förälder att låta sitt barn springa omkring ute själv om kvällarna i mörkret utan att få svar på varför. Händer det nåt så är det ditt fel. Våldtäkter är ganska vanliga numera. 

Jag undrar verkligen vad som är fel på svenska föräldrar som inte vågar uppfostra sina barn, för de kan ju bli upprörda och förnärmade. Just 13 års åldern är viktig att ta tag i tyglarna, de är så lätt påverkade och formbara av negativt inflytande och testar gränser. När det då inte finns några gränser så är det kört. 

Säg att du hädanefter följer med på promenaderna, hunden också. Eller så stannar ni hemma båda två. Finns inget mellanting. Uppför dig som en förälder! 

Hur mår hon ? 

I den åldern vet jag från både min yngsta son och mig själv att psyket gjorde sig påmint . Min son kunde ta långa promenader på kvällarna för att ångesten rev i honom och tvingade ut honom för att tömma huvudet och kunna sortera dagen. 

Både han och ?ag har diagnos med autism.  

Tvinga henne att ha med mobilen några gånger så att ni kan se var hon är någonstans. Om hon säger nej, så får hon stanna inne. 

För mig låter det som att hon behöver den avkopplingen innan läggdags. Att ta med föräldrar/hund/få en miljard frågor på en enkel aktivitet som en promenad hade fått mig att vara hemma trots att jag behövde promenaden. Krav på att telefonen ska vara med är rimligt att ställa men att spåra henne utan orsak eller följa efter när ni inte har något alls på att hon faktiskt gör något fel... Jag hade stannat hemma då också om jag visste att ni höll koll bara för att hålla koll.

Min 13-åring går kvällspromenader ibland, men inte fullt så ofta, inte fullt så sent och inte utan telefon. Hon ska lägga sig vid 21, behöver det, så hon hade inte fått gå ut efter 20 (möjligen på ett lov). Hon brukar prata i telefon med en kompis.

Jag tycker om att gå också. Men förstår inte varför hon inte vill ha med hundarna om hon bara går ute.

Här drog vi på stora växlar direkt hur jag nu identifierar mig   Sa jag inte heller att telefonen skulle vara med? Att aktivt använda spårningen bara för att kartlägga vad ett barn som inte uppvisar tecken på något konstigt gör är något annat än att undra om barnet strax är hemma och kolla därför.

Det behöver inte vara så att flickan ljuger utan att det inte finns något spännande att säga än sanningen som är en promenad. Promenader som görs för att koppla av är inte speciellt detaljrika.