Mammor drar igång vårdnadstvister

Känner att denna kommentaren är väldigt raljant. Det handlar mer om att kvinnan har förväntningar på att mannen ska visa att han är seriös, tar det här med barnet på allvar, förstår att han måste omprioritera för att kunna bli förälder. 

Men vissa drar detta till en absurd nivå. Att inte kunna avstå en charkbricka då kan kvinnan tolka som att mannen inte klarar av att göra uppoffringar för att dom ska ha barnet. Rent biologiskt kan kvinnor börja under graviditeten bli kritisk mot mannen på det här sättet. Handlar ju mycket om att kommer han verkligen sätta oss i trygghet nu, kommer han palla detta. Det som blir fel är när andra hejar på dessa känslor och förstorar upp detta till max. Att detta verkligen är ett tecken på att om han inte ens kan avstå brieost när jag tvingas göra detta, hur kommer han då bli som pappa? Kommer han strunta i mig på BB också? Välja en krogrunda framför förlossningen eller kommer han verkligen prioritera att familjen går i första hand. 

När kvinnorna i dessa grupper skriver kan det bli en väldigt uppiskad stämning. Där andra kvinnor ger råd om att deras ex va likadan, hon kommer få problem, och säga sånt som att han är omogen och hon ska absolut inte godkänna gemensam vårdnad. Att med den där lilla beskrivningen säger någon annan att dom känner igen typen, att dom kommer kräva att få umgås med barnet för att jävlas med mamman, så man uppmanar dom att kontakta familjerätten redan nu under graviditeten för att påbörja en diskussion. Dessa diskussioner har jag hört IRL också och där man piskar på mammans oroskänslor. Detta handlar som sagt inte om personer som utsätter kvinnan för psykisk eller fysiskt våld, personen har inte heller ett aktivt missbruk. 

Så detta är lite mer komplext än en brieost. 

Så mannen ska inte ha rätt till vårdnaden alls för sitt barn pga den här orsaken? Hans rätt till varannan vecka ska påverkas av att en man inte klarade av att vara uppe hela nätterna? Om bebisen är uppe på natten så lär barnet sova på dagen och då kan mamman också sova. 

Sedan kan jag tycka att det är bra om man hittar något som funkar för alla iblandade parter. Det handlar om hur man kan hitta lösningar tillsammans. Hur kan mannen avlasta kvinnan om det är så att mannen inte kan prestera alls på jobbet efter att varit vaken på natten? 

Mannen kan ha en sjukdom som gör att han är extra känslig för att vara vaken på natten så att den blir direkt sjuk. Då måste man ju hitta andra lösningar som funkar. Att bara bli hatisk, hur hjälper detta barnet? Är det rimligt att ett litet barn har föräldrar i en livslång strid pga detta? 

En man som sitter hela nätterna och spelar tv spel mär den har ett nyfött barn, hjälper inte till, går till jobbet och kommer hem och forsätter att spela tv spel och undrar varför inte maten står på bordet? jag köper att den mannen är en riktig gris. Men blir det bättre att kontakta exempelvis en advokat och strida om ensam vårdnad för att han är en gris. Han kommer ju förr eller senare få växa upp om han nu ska ha barnet hos sig. 

Det är just konflikterna jag ifrågasätter. Inte att vissa är enormt omogna. Att bli förälder är något man växer in i också. 

Känner att denna kommentaren är väldigt raljant. Det handlar mer om att kvinnan har förväntningar på att mannen ska visa att han är seriös, tar det här med barnet på allvar, förstår att han måste omprioritera för att kunna bli förälder. 

Men vissa drar detta till en absurd nivå. Att inte kunna avstå en charkbricka då kan kvinnan tolka som att mannen inte klarar av att göra uppoffringar för att dom ska ha barnet. Rent biologiskt kan kvinnor börja under graviditeten bli kritisk mot mannen på det här sättet. Handlar ju mycket om att kommer han verkligen sätta oss i trygghet nu, kommer han palla detta. Det som blir fel är när andra hejar på dessa känslor och förstorar upp detta till max. Att detta verkligen är ett tecken på att om han inte ens kan avstå brieost när jag tvingas göra detta, hur kommer han då bli som pappa? Kommer han strunta i mig på BB också? Välja en krogrunda framför förlossningen eller kommer han verkligen prioritera att familjen går i första hand. 

När kvinnorna i dessa grupper skriver kan det bli en väldigt uppiskad stämning. Där andra kvinnor ger råd om att deras ex va likadan, hon kommer få problem, och säga sånt som att han är omogen och hon ska absolut inte godkänna gemensam vårdnad. Att med den där lilla beskrivningen säger någon annan att dom känner igen typen, att dom kommer kräva att få umgås med barnet för att jävlas med mamman, så man uppmanar dom att kontakta familjerätten redan nu under graviditeten för att påbörja en diskussion. Dessa diskussioner har jag hört IRL också och där man piskar på mammans oroskänslor. Detta handlar som sagt inte om personer som utsätter kvinnan för psykisk eller fysiskt våld, personen har inte heller ett aktivt missbruk. 

Så detta är lite mer komplext än en brieost. 

Du skriver familjerätten. Familjerätten innebär inte att man får vårdnad ifråntagen utan dit går man för att få hjälp och stöd att komma överens i frågor rörande sina barn. Familjerätten är ett bra stöd för de som behöver det. Hade du skrivit att hon tog honom till domstol så att han fick vårdnaden ifråntagen så hade jag naturligtvis inte hållit med om den biten. 

Jag har ingen empati för mannen som inte ville hjälpa till varannan natt eftersom jag tycker det är ett helt rimlig krav. Hur skulle mannen göra sen när båda börjar jobba och barnet ändå vaknar på nätterna? Att vara föräldraledig är bara dagtid, du är inte föräldraledig på natten och båda parter har lika ansvar att ta hand om sitt barn på natten. Jag har själv barn och hade blivit förbannad om min man inte hjälpt till på nätterna. Han är en förnuftig man så jag behövde aldrig tjata på honom om detta utan han hjälpte till på eget initiativ. Att den mannen inte hjälpte till varannan natt betyder att han är inkapabel att ta hand om ett barn, för det är så att man offrar av sin tid och sömn för sina barn. Mamman behöver avlastning av sin man för att kunna orka och inte gå in i väggen eftersom hon i princip arbetar 200%. I exemplet du skrev om mannen som är sjuk som behöver sova på nätterna. Det finns ingen sån sjukdom så vi behöver inte ta en sådan diskussion. 

Det finns ju många andra timmar på dygnet som mannen kan avlasta på. Det viktigaste är väl att kvinnan får sova och vila ut, hur detta går till är väl upp till varje familj gemensamt att bestämma. 

Likt ts så har jag också reagerat på allt manshat som dykt upp på sistone, har också tänkt att folk verkar välja den lätta vägen istället för att prata. 

Som nybliven pappa som precis har separerat så är jag livrädd just pga det som ts tar upp, kvinnor har nästan alltid fördelar i vårdnadstvister och det är så fruktansvärt orättvist. 

Vad är det som säger att mamman ska ha ensam vårdnad osv.. 

Är det rimligt att han inte ska få umgås med sitt barn för det? Att han aldrig ska få ha varannan vecka?

Man får lämna sina barns pappor av vilka orsaker man vill. Däremot skulle jag starkt ifrågasätta att det visar på att pappan är oförmögen till att ta hand om sitt barn pga detta. 

Skulle du själv tycka att det va rimligt att inte få träffa din pappa eller bo med honom alls av skäl som detta?