Mammor drar igång vårdnadstvister

Men det här är ju bara trams. 

Både familjerätten och tingsrätten har ett uppdrag att i det längsta undvika att konflikter mellan föräldrar hamnar i rätten. 

Det är därför familjerätten har samarbetssamtal och kan upprätta juridiskt bindande avtal om vårdnad, boende och umgänge. 

Det är dessutom obligatoriskt att delta i ett informationssamtal hos familjerätten med föräldrar som överväger att inleda en tvist. Syftet med samtalet är att undvika onödiga tvister. 

Att ta upp skitsaker eller hitta på negativa saker om den andra föräldern är kontraproduktivt eftersom familje- och tingsrätten ser sådant som bristande förmåga till samarbete, vilket kan innebära att den anklagade föräldern får vårdnaden i en tvist. 

Jag vet detta bland annat av egen erfarenhet. Jag har idag ensam vårdnad och pappan har inget umgänge eftersom han är psykiskt sjuk, lever ett destruktivt liv och är skadlig för barnet.

Det har varit en enda lång kamp under flera år som jag kostat mig multum både ekonomiskt genom arvoden till advokater och min psykiska hälsa trots att pappan är uppenbart olämplig. 

Det är väldigt svårt att få ensam vårdnad och att en förälder förlorar umgänget är mycket ovanligt. 

Om det TS skriver är sant så har de mammorna inte en chans att få vårdnaden på så löjliga grunder. Det är återigen en massa trams och verklighetsfrånvänd bullshit. 

Tillägg: Man kan självklart inte inleda en vårdnadstvist under graviditeten så det är också bara lögn. 

Ökningen av tvister som går till domstol handlar inte om krävande mammor som TS försöker få det till utan majoriteten handlar om utsatta familjer och relationsvåld.

Sprid inte en massa polariserande desinformation. 

Nej, de kan inte neka pappan umgänge. Vårdnad och umgänge är två olika saker. Pappan behöver bara vända sig till familjerätten och boka samarbetassamtal och om mamman fortsätter vägra samarbete och umgänge så går det vidare till tingsrätten och mamman riskerar att själv förlora vårdnaden. 

Det spelar ingen roll vilken uppfattning ?folk? har om psykisk sjukdom och destruktivt liv utan den bedömningen gör familjerätten och tingsrätten. Du måste kunna belägga allt du anklagar den andra föräldern för annars tas det inte upp i tvisten. 

Om du menar mitt fall så är pappan dömd för brott mot både mig och barnet. 

Om du känner socialsekreterare, vilket jag också gör, så vet du att de inte utreder löjliga orosanmälningar, inte minst på grund av den enorma arbetsbelastningen.

Mitt ex har orosanmält mig flera gånger trots att han inte har någon som helst insyn i vårt liv och de anmälningarna har inte lett till någonting eftersom de är uppenbart grundlösa. 

Så nej, verklighetsfrånvända och grundlösa  socanmälningar eller vårdnadstvister tar inte resurser från andra eftersom de inte ens går vidare. Det finns varken tid eller resurser för det när socialtjänsten drunknar i extremt svåra fall. 

Det stämmer inte alls.

Familjerätten och tingsrätten verkar för genensam vårdnad och umgänge i det längsta. Sverige har blivit internationellt kritiserat för att barn måste träffa fäder som har varit våldsamma och till och med utsatt dem för övergrepp. 

Det var som sagt en kamp för mig att få vårdnaden och neka pappan umgänge trots att han är dömd för brott mot mig, barnet och andra personer, har dokumenterade allvarliga psykiska problem och missbruk. 

En helt normal pappa har inget att frukta. Om mamman skulle börja hitta på saker om dig så kommer hon att förlora på det själv. Som jag skrev ovan så måste man kunna belägga det man anklagar den andra för, annars framstår man som den som försvårar samarbetet och kan därmed förlora vårdnaden. 

Jag hjälpte en man vars ex nekade honom umgänge för att han hade träffat en ny. Det behövdes bara ett samtal hos familjerätten för att hon skulle förstå vad det innebär att gå igenom en tvist i tingsrätten och i stället komma överens med pappan om umgänget. 

Tro mig, en tvist i tingsrätten är inte att ta ?den lätta vägen?, det är ett kostsamt helvete. 

Att mamman oftast får vårdnaden beror på att mer än hälften av vårdnadstvisterna handlar om våld mot mamman. Jag har i mitt arbete (inte soc) gått igenom flera tvister där mamman har fått vårdnaden efter att pappan har misshandlat henne så grovt att hon har hamnat på sjukhus.

Jag har även gått igenom flera fall där pappan har fått vårdnaden för att mamman är psykiskt sjuk eller har missbruksproblem. 

Majoriteten av paren som hamnar i tingsrätten har inte triviala problem utan är oftast socialt utsatta, kommer från kulturer där våld mot barn och kvinnor är mer accepterat  eller som i mitt fall en förälder som gick in i en psykos och spårade ur fullständigt. 

Även om det här är en trolltråd är det återigen onödigt att sprida desinformation och spä på polariseringen.

Fast det spelar återigen ingen roll vad folk slänger ur sig för dumheter utan det är familjerätten som utreder och tingsrätten som beslutar. De tar inte hänsyn till grundlösa anklagelser och småaktigheter. 

Kvinnan som hade gjort IVF fick ju inte igenom sina absurda krav, eller hur? 

Familjerätten och tingsrätten har sett och hört allt. ADHD, depression efter förlust av en anhörig och turnerande är inget de skulle ta fasta på.

Jag kan själv bli trött på föräldrar som bråkar om skitsaker och sätter ego och prestige framför barnens väl men jag vet också att de oftast inte har en chans i tingsrätten.

Jag försökte verkligen samarbeta med mitt ex och få honom att söka hjälp inom psykiatrin men det kom till en punkt då jag var rädd för min och mitt barns säkerhet. 

Precis som du skriver är det ingen självklarhet att en man förlorar vårdnad och umgänge för att ha misshandlat mamman grovt eller till och med försökt döda henne, vilket det är i andra europeiska länder. Sverige utmärker sig i det avseendet. 

Jag känner till fall där barnet skriker hysteriskt och kissar på sig av rädsla när barnet ska träffa pappan men måste eftersom tingsrätten har bestämt det. 

Det blir missvisande att ta upp mammor med löjliga eller falska anklagelser mot normala pappor som ett problem eftersom det inte leder till något juridiskt.

De tvister som tas upp i tingsrätten handlar inte om sådant och som jag skrev ovan får mamman oftare vårdnaden eftersom mer än hälften av vårdnads och umgängestvisterna handlar om relationsvåld. Det är inget genomsnitt av befolkningen utan oftast familjer med allvarliga problem som hamnar i tingsrätten. 

Det är ju oerhört relevant att de inte får igenom sådana krav juridiskt. Det är samhällets markering mot falska anklagelser och vendettor som inte har med barnet att göra. 

Du skriver om allmän moral, inte juridik, när du tar upp hur vidriga människor kan vara mot varandra och det gäller både kvinnor och män.

Jag orkar inte ens tänka på all skit som mitt ex hävde ur sig om mig medan jag höll mig till det som gick att belägga. Han socanmälde mig som sagt många gånger utan att ha någon insyn i vårt liv med alla möjliga anklagelser som jag helst inte vill upprepa. 

Det är just de här föreställningarna om att mamman alltid får rätt och att pappan är chanslös som får vissa kvinnor att tro att de bara kan kräva vårdnad och umgänge och få det när det inte alls fungerar så. 

Du spär ju på de föreställningarna när du skriver som du gör och skrämmer upp en nyseparerad pappa i tråden. 

Tror du på fullt allvar att det bara är mammor som beter sig så? Det finns till och med en term inom forskningen för män som har varit hotfulla och våldsamma och använder myndigheterna för att fortsätta ?straffa? mamman - eftervåld. 

Det var mitt ex som initierade samtliga tvister gång på gång. Det förstörde mitt liv och det finns mängder av mammor i min situation. 

?Det svenska styckmordet? som du refererar till handlar om en fruktansvärd rättsskandal där andra män - åklagaren och rättsläkarens tidigare kollega - hade alla möjligheter att ifrågasätta och avfärda mammans sjuka anklagelser men valde att inte göra det. 

Mamman i det fallet verkade snarare ha någon form av Münchhausen by proxy och hon hade lätt kunnat avfärdas om åklagaren hade valt att göra det. Mamman säger till och med själv i förhör att hon kanske bara har inbillat sig alltihop men det ignorerade åklagaren och körde på ändå. 

En mamma som har fått barn genom ett ons kan inte utesluta pappan ur barnets liv hur som helst. Socialnämnden och familjerätten har ett uppdrag att fastställa faderskapet i det längsta för barnets skull. En kvinna kan inte bara hävda att fadern är okänd och pappan kan själv initiera en faderskapsutredning med DNA-test hos familjerätten oavsett vad mamman vill. 

Det är klart att man mår fruktansvärt dåligt av att bli oskyldigt anklagad, det gjorde jag också, men det är inget beteende som är utmärkande för kvinnor. 

Det är extremt jobbigt att driva sin sak i familjerätten och tingsrätten men män som blir oskyldigt anklagade har alltid den möjligheten och måste göra det för barnets skull. 

Jag förstår inte ditt behov av att försöka framställa det som om mammorna alltid är värre. Det är som sagt väldigt vanligt att även män initierar vårdnads och umgängestvister som ett sätt att hämnas utan grund. 

Vad är egentligen din poäng? Det verkar mest som om du vill älta hur fruktansvärda kvinnor är. 

Men lägg av! Jag har ifrågasatt de faktafel som TS upprepar och försökt nyansera bilden av hur vårdnads och umgängestvister går till i verkligheten. 

Ingenstans har jag skrivit om hur hemska män är som grupp. Jag tog dessutom upp ett fall där jag själv hjälpte en pappa som förvägrades umgänge med barnen av sitt ex. 

Ingen tjänar på att myter och faktafel sprids. Det enda som händer är att det spär på polariseringen. 

Varför ska man skrämma upp pappor med desinformation som gör att de tror att de kan bli av med barnen om mamman vill? 

Det är ovärdigt att göra det här till ännu en tråd med what about-argument i något teoretiskt löjeväckande ?könskrig? när det finns människor som har gått igenom det helvete som vårdnads och umgängestvister kan innebära och faktiskt VET hur det går till. 

Du kan inte föreställa dig att det är därför jag svarar i den här tråden? 

TS vill inte ta till sig av mina inlägg om hur en pappa kan agera och vilka rättigheter han har om hans ex försöker dra igång en tvist utan är mest intresserad av de hemska mammorna i sin närhet som verkar helt galna. 

Jag har tvärtom informerat utifrån mina erfarenheter och yrkeskompetens så att eventuella pappor som befinner sig i den situationen och läser här ska veta att de inte behöver bli rädda oavsett hur hemsk mamman är. Myndigheterna  och rättsväsendet fungerar inte som TS försöker framställa det.