Mammor drar igång vårdnadstvister

Det är väl inte norm, men jag har en person i min närhet som gjorde sådär. Hon målade ut pappan som ett monster och han har inte varit våldsam eller något utan hon ville att dom skulle ta varannan natt med bebisen. Han orkade inte det tillslut då han hade ett mycket krävande arbete på morgonen och då kastade hon ut honom efter 1 månad. Hon själv som berättat detta och sedan kontaktade hon familjerätten direkt. 

Jag tycker att det ställs rätt orimliga krav. Rimliga krav är att mannen tar ansvar för sina barn, inte låter kvinnan vara projekledare i hemmet. Pappan ska veta sitt barns skostorlek, klädstorlek, vilken avdelning och förskola barnet går på. Ta ut föräldraledighet och vara delaktig. Men att kräva att pappan ska ta varannan natt och så ska han gå upp tidigt på morgonen och åka iväg till exempelvis ett sjukhus och vara kirurg, det är inte rimligt. Mannen måste få sova? om han ska jobba. Hon vägrade dessutom att andra skulle gå in och avlasta om hon nu behövde få vila ut. 

Känner att denna kommentaren är väldigt raljant. Det handlar mer om att kvinnan har förväntningar på att mannen ska visa att han är seriös, tar det här med barnet på allvar, förstår att han måste omprioritera för att kunna bli förälder. 

Men vissa drar detta till en absurd nivå. Att inte kunna avstå en charkbricka då kan kvinnan tolka som att mannen inte klarar av att göra uppoffringar för att dom ska ha barnet. Rent biologiskt kan kvinnor börja under graviditeten bli kritisk mot mannen på det här sättet. Handlar ju mycket om att kommer han verkligen sätta oss i trygghet nu, kommer han palla detta. Det som blir fel är när andra hejar på dessa känslor och förstorar upp detta till max. Att detta verkligen är ett tecken på att om han inte ens kan avstå brieost när jag tvingas göra detta, hur kommer han då bli som pappa? Kommer han strunta i mig på BB också? Välja en krogrunda framför förlossningen eller kommer han verkligen prioritera att familjen går i första hand. 

När kvinnorna i dessa grupper skriver kan det bli en väldigt uppiskad stämning. Där andra kvinnor ger råd om att deras ex va likadan, hon kommer få problem, och säga sånt som att han är omogen och hon ska absolut inte godkänna gemensam vårdnad. Att med den där lilla beskrivningen säger någon annan att dom känner igen typen, att dom kommer kräva att få umgås med barnet för att jävlas med mamman, så man uppmanar dom att kontakta familjerätten redan nu under graviditeten för att påbörja en diskussion. Dessa diskussioner har jag hört IRL också och där man piskar på mammans oroskänslor. Detta handlar som sagt inte om personer som utsätter kvinnan för psykisk eller fysiskt våld, personen har inte heller ett aktivt missbruk. 

Så detta är lite mer komplext än en brieost. 

Så mannen ska inte ha rätt till vårdnaden alls för sitt barn pga den här orsaken? Hans rätt till varannan vecka ska påverkas av att en man inte klarade av att vara uppe hela nätterna? Om bebisen är uppe på natten så lär barnet sova på dagen och då kan mamman också sova. 

Sedan kan jag tycka att det är bra om man hittar något som funkar för alla iblandade parter. Det handlar om hur man kan hitta lösningar tillsammans. Hur kan mannen avlasta kvinnan om det är så att mannen inte kan prestera alls på jobbet efter att varit vaken på natten? 

Mannen kan ha en sjukdom som gör att han är extra känslig för att vara vaken på natten så att den blir direkt sjuk. Då måste man ju hitta andra lösningar som funkar. Att bara bli hatisk, hur hjälper detta barnet? Är det rimligt att ett litet barn har föräldrar i en livslång strid pga detta? 

En man som sitter hela nätterna och spelar tv spel mär den har ett nyfött barn, hjälper inte till, går till jobbet och kommer hem och forsätter att spela tv spel och undrar varför inte maten står på bordet? jag köper att den mannen är en riktig gris. Men blir det bättre att kontakta exempelvis en advokat och strida om ensam vårdnad för att han är en gris. Han kommer ju förr eller senare få växa upp om han nu ska ha barnet hos sig. 

Det är just konflikterna jag ifrågasätter. Inte att vissa är enormt omogna. Att bli förälder är något man växer in i också. 

Det finns ju många andra timmar på dygnet som mannen kan avlasta på. Det viktigaste är väl att kvinnan får sova och vila ut, hur detta går till är väl upp till varje familj gemensamt att bestämma. 

 

Är det rimligt att han inte ska få umgås med sitt barn för det? Att han aldrig ska få ha varannan vecka?

Man får lämna sina barns pappor av vilka orsaker man vill. Däremot skulle jag starkt ifrågasätta att det visar på att pappan är oförmögen till att ta hand om sitt barn pga detta. 

Skulle du själv tycka att det va rimligt att inte få träffa din pappa eller bo med honom alls av skäl som detta? 

Detta handlar om agerandet. Vad mamman strider om, vad som är en konflikt. Att man ens tänker tanken att driva frågan om ensam vårdnad för den här saken. Det är konflikten som är intressant. Handlar om föräldrars oförmåga att kompromissa. 

Handlar om beteendet. Att ens börja driva den här frågan är illa. På samma sätt som min vän som drev frågan om att hennes ex inte var pappa till barnet då dom gjort en gemensam IVF men han var inte biologisk pappa, då hävda hon att hon hade all rätt till barnet för han va inte pappa på riktigt. Hon fick inte rätt. Men det intressanta är inte om hon fick fel. Problemet är att man skadar barnen av detta. Att ha absurda och intensiva konflikter är skadliga för barn. Att bråka över triviala saker är pinsamt. Att bråka om detta tar upp resurser från personer som är utsatta på riktigt. Kvinnor som utsatts för våld i relationen eller utsatt barnet för våld. Det som händer när du separerar när barnet är väldigt litet gör att pappan får svårt att kräva saker. Som att han ska få träffa barnet själv. Hur tror du ett möte med en väldigt arg mamma blir när pappan ska träffa barnet? Är det tryggt för barnet? 

Pappan har få rättigheter i detta. 

Jag pratar om exakt samma sak. Det handlar om att hävda absurda rättigheter. Oavsett vad dom får igenom och inte är inte relevant. Det relevanta är ju konflikten och hur man driver en utsatthet som inte finns. Som att 

Jag blev gravid med ett one night stand. Jag vill inte lämna barnet till en främling, jag kommer kräva ensam vårdnad för att barnet är mitt!

Det är nog läskigt att lämna barnet till en främling. Men att inte köpa barnets rättigheter att barnet har rätt till båda sina föräldrar det är svårt. 

Det handlar om det motståndet mamman ger.

Det tillhör inte normen. Men vi ser en ökning av vårdnadstvister i domstol. Inte pga detta men den lilla detaljen att ingen är villig till att samarbeta. Det är inte en sån massiv ökning av män som misshandlar sina ex. Vårdnadatvister i domstol handlar inte enbart om kvinnor som utsatts för våld. Dessa kvinnor har jag full respekt för. Eller som utsatt barnet för våld. 

Tror du på fullt allvar att det bara är mammor som beter sig så? Det finns till och med en term inom forskningen för män som har varit hotfulla och våldsamma och använder myndigheterna för att fortsätta ?straffa? mamman - eftervåld. 

Det var mitt ex som initierade samtliga tvister gång på gång. Det förstörde mitt liv och det finns mängder av mammor i min situation. 

?Det svenska styckmordet? som du refererar till handlar om en fruktansvärd rättsskandal där andra män - åklagaren och rättsläkarens tidigare kollega - hade alla möjligheter att ifrågasätta och avfärda mammans sjuka anklagelser men valde att inte göra det. 

Mamman i det fallet verkade snarare ha någon form av Münchhausen by proxy och hon hade lätt kunnat avfärdas om åklagaren hade valt att göra det. Mamman säger till och med själv i förhör att hon kanske bara har inbillat sig alltihop men det ignorerade åklagaren och körde på ändå. 

En mamma som har fått barn genom ett ons kan inte utesluta pappan ur barnets liv hur som helst. Socialnämnden och familjerätten har ett uppdrag att fastställa faderskapet i det längsta för barnets skull. En kvinna kan inte bara hävda att fadern är okänd och pappan kan själv initiera en faderskapsutredning med DNA-test hos familjerätten oavsett vad mamman vill. 

Det är klart att man mår fruktansvärt dåligt av att bli oskyldigt anklagad, det gjorde jag också, men det är inget beteende som är utmärkande för kvinnor. 

Det är extremt jobbigt att driva sin sak i familjerätten och tingsrätten men män som blir oskyldigt anklagade har alltid den möjligheten och måste göra det för barnets skull. 

Jag förstår inte ditt behov av att försöka framställa det som om mammorna alltid är värre. Det är som sagt väldigt vanligt att även män initierar vårdnads och umgängestvister som ett sätt att hämnas utan grund. 

Vad är egentligen din poäng? Det verkar mest som om du vill älta hur fruktansvärda kvinnor är. 

Kanske TS vill ha en tråd om just pappor som råkar ut for fruktansvärda mammor, bland alla andra trådar som handlar om det motsatta. Kan inte en tråd få handla om just detta utan att dra upp hur hemska män kan vara?