Mammor drar igång vårdnadstvister

Nej, de kan inte neka pappan umgänge. Vårdnad och umgänge är två olika saker. Pappan behöver bara vända sig till familjerätten och boka samarbetassamtal och om mamman fortsätter vägra samarbete och umgänge så går det vidare till tingsrätten och mamman riskerar att själv förlora vårdnaden. 

Det spelar ingen roll vilken uppfattning ?folk? har om psykisk sjukdom och destruktivt liv utan den bedömningen gör familjerätten och tingsrätten. Du måste kunna belägga allt du anklagar den andra föräldern för annars tas det inte upp i tvisten. 

Om du menar mitt fall så är pappan dömd för brott mot både mig och barnet. 

Om du känner socialsekreterare, vilket jag också gör, så vet du att de inte utreder löjliga orosanmälningar, inte minst på grund av den enorma arbetsbelastningen.

Mitt ex har orosanmält mig flera gånger trots att han inte har någon som helst insyn i vårt liv och de anmälningarna har inte lett till någonting eftersom de är uppenbart grundlösa. 

Så nej, verklighetsfrånvända och grundlösa  socanmälningar eller vårdnadstvister tar inte resurser från andra eftersom de inte ens går vidare. Det finns varken tid eller resurser för det när socialtjänsten drunknar i extremt svåra fall. 

Eller så läser man vad jag skriver. Det handlar om en ton, att man bestämt sig för att mannen är en idiot på extremt lösa grunder. Väldigt vanligt att man anklagar folk för diverse personlighetsstörningar också. Det har jag träffat många män som uttryckt om tidigare flickvänner. Typ att dom är borderline, psykopater och psyksjuka. Intressant hur dessa män haft en sån otur och bara träffat den typen  av personer. 

Min poäng är att barnet har rätt till båda sina föräldrar. Att som kvinna har äger du inte ditt barn. Många kvinnor har argumentet att barnen är så små så därför ska pappan inte få ha eget umgänge med barnet, eller barnet känner inte pappan tillräckligt för att umgås med barnet. Orsaken är att mamman inte vill att pappan ska träffa barnet. 

En pappa som tar till rättslig strid i detta slänger på bensin på brasan om han hävdar umgängessabotage. 

En pappa som försöker resonera med en mamma som beter sig utifrån min beskrivning, som exempelvis blir arg för att dom inte har varannan natt från att barnet är nyfött, den blir ju mer passiv och underkastar sig i hopp om att få ett fungerande samarbete.

Det måste ligga i allas intresse att barnen får träffa båda sina föräldrar. Även om man blivit gravid med ett one night stand så har han rätt till delad vårdnad. Det är i sånna situationer många kvinnor även inte känner sig bekväma med detta. Ska barnet bo ibland hos en person hon inte ens känner? Ja, barnet har faktiskt rätt till det. Vill man ha ensam vårdnad så finns det möjlighet att inseminera sig och bli den enda föräldern. 

Anledningen jag tror att det är fler vårdnadstvister som leder till domstol är att män faktiskt vill ta ansvar för sina barn, förr var det mer okej att pappan träffa barnen varannan helg. Nu har vi en ny generation med män som vill träffa sina barn och faktiskt ha 50/50 när barnen är större. Och om man då blivit gravid med ett one night stand och han vill vara involverad då blir det såklart en konflikt om mamman vägrar och letar efter halmstrån för att få sin vilja igenom. Och något som verkligen skadar barnen är föräldrar som bråkar. 

Barn är tåliga. Barn lär sig att olika personer har olika rutiner. Mamma och pappa behöver inte ha samma rutiner eller regler. Vissa kan inte acceptera detta utan bråkar. Helt ärligt känner jag ingen person som tvistat och gått till familjerätten som inte har större problem. Varför skulle man inte kunna reda ut sina problem på egen hand? 

När två personer bestämt sig för att just den har rätt och inte är villig att kompromissa en tum, då hamnar man där?. Det är ju mer en oförmåga Hos båda eller en av parterna. 

Jag läser vad du skriver och jag förstår din poäng som är: Kvinnor (mammor) är ondskefulla väsen som gör allt i sin kraft för att stackars pappor ska undanhållas sina stackars barn. 

klassiskt.

Se till så du inte snubblar på svansen.

Inget jag hört talas om heller. Detta känns som en ovanlighet. Känner ingen som går till familjenrätten. De jag känner är stabila par som båda är glada över sina barn och varit i en relation i många år. 

Om det finns en dom mot dig och barnet så är det ju brott som ni utsatts för. Det jag menar är att folk kan anklaga folk hej vilt för psykisk sjukdom. Det kan vara en förälder med en ADHD diagnos, som inte är en sjukdom då men som någon kan slänga med att den har en nedsatt funktion och därför är den en dålig förälder. Eller den drabbades av en depression när dennes förälder avled, men har kommit på fötterna igen. För någon kan ett destruktivt liv vara att vara musiker och åka mycket på turné och ha konserter Och absolut, vissa kan nog anse att det skulle kunna vara otryggt för barn att växa upp i en turnébuss. Andra syftar på destruktivt levnadssätt att personen konstant är hög, blivit av med sin bostad och flyttar runt mellan olika kompisar och bara lever i total misär. 

Det jag syftar på är att folk kan slänga ur sig detta. Har en kompis som gjorde en ivf med sin man men med en donator för att hans spermakvalitet va dålig. Han var i allra högsta grad pappa till barnet men inte biologiskt. När hon sen skulle separera så blev hon skogstokig och försökte strida om att han minsann inte va barnets pappa så därför skulle barnet inte få bo hos honom. Hon fick inte igenom detta. Det är inte min poäng, poängen är hennes reaktion. Den är orimlig, känslostormar deluxe och något som skadar barnet. Det var absolut inget fel på hennes ex. Han var ingen galning, han hade inte utsatt henne eller barnet för våld. Hade inga missbruksproblem. Hade en bra utbildning, arbete och så vidare. Men hon körde alla möjliga fulspel och ville att jag skulle göra orosanmälningar på honom. 

Vissa av mina andra kompisar hejade på henne i detta och hjälpte till. Jag har tagit avstånd från henne istället.

Vill uppriktigt säga att jag är så ledsen för det du och ditt barn blivit utsatta för. Det är bra att han blivit dömd för det han gjort mot er och att han idag inte har rätt ens till umgänge. Jag vet hur svårt detta är få igenom. En man kan ju halvt slå ihjäl sina barns mamma och trots detta ha rätt till umgänge så det är svårt. 

Men det var jag tydlig med i trådstarten att poängtera att jag inte syftade på personer som blivit utsatta för våld av barnets pappa eller att han har ett aktivt missbruk. Jag syftar på mer personer som egentligen bara vill ha sina barn ifred och bara försöker med alla medel få sin vilja igenom. Som min tjejkompis som hävda att barnet inte ens var mannens biologiska trots att dom gjort ivf med varandra som ett par. 

Men dom är väl inte i vårdnadstvist? 

Däremot håller jag med dig, stabila personer ringer inte familjerätten när dom har problem. Man ringer väl en familjeterapeut eller parterapeut om man på allvar vill lösa sina problem. Familjerätten ser jag väl mer som sista utvägen när man kämpat länge. 

Känner att denna kommentaren är väldigt raljant. Det handlar mer om att kvinnan har förväntningar på att mannen ska visa att han är seriös, tar det här med barnet på allvar, förstår att han måste omprioritera för att kunna bli förälder. 

Men vissa drar detta till en absurd nivå. Att inte kunna avstå en charkbricka då kan kvinnan tolka som att mannen inte klarar av att göra uppoffringar för att dom ska ha barnet. Rent biologiskt kan kvinnor börja under graviditeten bli kritisk mot mannen på det här sättet. Handlar ju mycket om att kommer han verkligen sätta oss i trygghet nu, kommer han palla detta. Det som blir fel är när andra hejar på dessa känslor och förstorar upp detta till max. Att detta verkligen är ett tecken på att om han inte ens kan avstå brieost när jag tvingas göra detta, hur kommer han då bli som pappa? Kommer han strunta i mig på BB också? Välja en krogrunda framför förlossningen eller kommer han verkligen prioritera att familjen går i första hand. 

När kvinnorna i dessa grupper skriver kan det bli en väldigt uppiskad stämning. Där andra kvinnor ger råd om att deras ex va likadan, hon kommer få problem, och säga sånt som att han är omogen och hon ska absolut inte godkänna gemensam vårdnad. Att med den där lilla beskrivningen säger någon annan att dom känner igen typen, att dom kommer kräva att få umgås med barnet för att jävlas med mamman, så man uppmanar dom att kontakta familjerätten redan nu under graviditeten för att påbörja en diskussion. Dessa diskussioner har jag hört IRL också och där man piskar på mammans oroskänslor. Detta handlar som sagt inte om personer som utsätter kvinnan för psykisk eller fysiskt våld, personen har inte heller ett aktivt missbruk. 

Så detta är lite mer komplext än en brieost. 

Likt ts så har jag också reagerat på allt manshat som dykt upp på sistone, har också tänkt att folk verkar välja den lätta vägen istället för att prata. 

Som nybliven pappa som precis har separerat så är jag livrädd just pga det som ts tar upp, kvinnor har nästan alltid fördelar i vårdnadstvister och det är så fruktansvärt orättvist. 

Vad är det som säger att mamman ska ha ensam vårdnad osv..