Mammor drar igång vårdnadstvister

Är det rimligt att han inte ska få umgås med sitt barn för det? Att han aldrig ska få ha varannan vecka?

Man får lämna sina barns pappor av vilka orsaker man vill. Däremot skulle jag starkt ifrågasätta att det visar på att pappan är oförmögen till att ta hand om sitt barn pga detta. 

Skulle du själv tycka att det va rimligt att inte få träffa din pappa eller bo med honom alls av skäl som detta? 

Vad menar du? Skulle en pappa bli fråntagen vårdnaden från sitt barn för att han inte lät henne sova ut? 

Lägg av med halmgubbarna.

Detta handlar om agerandet. Vad mamman strider om, vad som är en konflikt. Att man ens tänker tanken att driva frågan om ensam vårdnad för den här saken. Det är konflikten som är intressant. Handlar om föräldrars oförmåga att kompromissa. 

Handlar om beteendet. Att ens börja driva den här frågan är illa. På samma sätt som min vän som drev frågan om att hennes ex inte var pappa till barnet då dom gjort en gemensam IVF men han var inte biologisk pappa, då hävda hon att hon hade all rätt till barnet för han va inte pappa på riktigt. Hon fick inte rätt. Men det intressanta är inte om hon fick fel. Problemet är att man skadar barnen av detta. Att ha absurda och intensiva konflikter är skadliga för barn. Att bråka över triviala saker är pinsamt. Att bråka om detta tar upp resurser från personer som är utsatta på riktigt. Kvinnor som utsatts för våld i relationen eller utsatt barnet för våld. Det som händer när du separerar när barnet är väldigt litet gör att pappan får svårt att kräva saker. Som att han ska få träffa barnet själv. Hur tror du ett möte med en väldigt arg mamma blir när pappan ska träffa barnet? Är det tryggt för barnet? 

Pappan har få rättigheter i detta. 

Om det finns en dom mot dig och barnet så är det ju brott som ni utsatts för. Det jag menar är att folk kan anklaga folk hej vilt för psykisk sjukdom. Det kan vara en förälder med en ADHD diagnos, som inte är en sjukdom då men som någon kan slänga med att den har en nedsatt funktion och därför är den en dålig förälder. Eller den drabbades av en depression när dennes förälder avled, men har kommit på fötterna igen. För någon kan ett destruktivt liv vara att vara musiker och åka mycket på turné och ha konserter Och absolut, vissa kan nog anse att det skulle kunna vara otryggt för barn att växa upp i en turnébuss. Andra syftar på destruktivt levnadssätt att personen konstant är hög, blivit av med sin bostad och flyttar runt mellan olika kompisar och bara lever i total misär. 

Det jag syftar på är att folk kan slänga ur sig detta. Har en kompis som gjorde en ivf med sin man men med en donator för att hans spermakvalitet va dålig. Han var i allra högsta grad pappa till barnet men inte biologiskt. När hon sen skulle separera så blev hon skogstokig och försökte strida om att han minsann inte va barnets pappa så därför skulle barnet inte få bo hos honom. Hon fick inte igenom detta. Det är inte min poäng, poängen är hennes reaktion. Den är orimlig, känslostormar deluxe och något som skadar barnet. Det var absolut inget fel på hennes ex. Han var ingen galning, han hade inte utsatt henne eller barnet för våld. Hade inga missbruksproblem. Hade en bra utbildning, arbete och så vidare. Men hon körde alla möjliga fulspel och ville att jag skulle göra orosanmälningar på honom. 

Vissa av mina andra kompisar hejade på henne i detta och hjälpte till. Jag har tagit avstånd från henne istället.

Vill uppriktigt säga att jag är så ledsen för det du och ditt barn blivit utsatta för. Det är bra att han blivit dömd för det han gjort mot er och att han idag inte har rätt ens till umgänge. Jag vet hur svårt detta är få igenom. En man kan ju halvt slå ihjäl sina barns mamma och trots detta ha rätt till umgänge så det är svårt. 

Men det var jag tydlig med i trådstarten att poängtera att jag inte syftade på personer som blivit utsatta för våld av barnets pappa eller att han har ett aktivt missbruk. Jag syftar på mer personer som egentligen bara vill ha sina barn ifred och bara försöker med alla medel få sin vilja igenom. Som min tjejkompis som hävda att barnet inte ens var mannens biologiska trots att dom gjort ivf med varandra som ett par. 

Jag pratar om exakt samma sak. Det handlar om att hävda absurda rättigheter. Oavsett vad dom får igenom och inte är inte relevant. Det relevanta är ju konflikten och hur man driver en utsatthet som inte finns. Som att 

Jag blev gravid med ett one night stand. Jag vill inte lämna barnet till en främling, jag kommer kräva ensam vårdnad för att barnet är mitt!

Det är nog läskigt att lämna barnet till en främling. Men att inte köpa barnets rättigheter att barnet har rätt till båda sina föräldrar det är svårt. 

Det handlar om det motståndet mamman ger.

Det tillhör inte normen. Men vi ser en ökning av vårdnadstvister i domstol. Inte pga detta men den lilla detaljen att ingen är villig till att samarbeta. Det är inte en sån massiv ökning av män som misshandlar sina ex. Vårdnadatvister i domstol handlar inte enbart om kvinnor som utsatts för våld. Dessa kvinnor har jag full respekt för. Eller som utsatt barnet för våld. 

Jag pratar om exakt samma sak. Det handlar om att hävda absurda rättigheter. Oavsett vad dom får igenom och inte är inte relevant. Det relevanta är ju konflikten och hur man driver en utsatthet som inte finns. Som att 

Jag blev gravid med ett one night stand. Jag vill inte lämna barnet till en främling, jag kommer kräva ensam vårdnad för att barnet är mitt!

Det är nog läskigt att lämna barnet till en främling. Men att inte köpa barnets rättigheter att barnet har rätt till båda sina föräldrar det är svårt. 

Det handlar om det motståndet mamman ger.

Det tillhör inte normen. Men vi ser en ökning av vårdnadstvister i domstol. Inte pga detta men den lilla detaljen att ingen är villig till att samarbeta. Det är inte en sån massiv ökning av män som misshandlar sina ex. Vårdnadatvister i domstol handlar inte enbart om kvinnor som utsatts för våld. Dessa kvinnor har jag full respekt för. Eller som utsatt barnet för våld. 

Det är ju oerhört relevant att de inte får igenom sådana krav juridiskt. Det är samhällets markering mot falska anklagelser och vendettor som inte har med barnet att göra. 

Du skriver om allmän moral, inte juridik, när du tar upp hur vidriga människor kan vara mot varandra och det gäller både kvinnor och män.

Jag orkar inte ens tänka på all skit som mitt ex hävde ur sig om mig medan jag höll mig till det som gick att belägga. Han socanmälde mig som sagt många gånger utan att ha någon insyn i vårt liv med alla möjliga anklagelser som jag helst inte vill upprepa. 

Det är just de här föreställningarna om att mamman alltid får rätt och att pappan är chanslös som får vissa kvinnor att tro att de bara kan kräva vårdnad och umgänge och få det när det inte alls fungerar så. 

Du spär ju på de föreställningarna när du skriver som du gör och skrämmer upp en nyseparerad pappa i tråden. 

Jag känner mig nästan matt. Är själv gravid och fick även barn 2023 så är medlem i många mammagrupper där så många kvinnor beskriver hur dom bedriver processer mot sina barns fäder. 

För mig är det många gånger skitsaker som att mannen inte väljer bort mat och dryck kvinnan inte kan äta och dricka under graviditeten. Exempelvis att han tar ETT glas vin ibland, hon tycker att han borde låta bli eftersom hon tvingas avstå. Han äter charkbricka med brieost, det kan inte hon äta eftersom hon är gravid och det visar på att om han inte kan göra den här typen av uppoffringar så är han omogen och förstår inte det här med att ha barn. 

Missbruk exempelvis är något helt annat eller fysiskt/psykiskt våld.

Man kan även se i forskningen nu att allt fler vårdnadstvister hamnar i domstol. 

Det kan även handla om pappor som blir väldigt chockade när graviditeten inte är planerad och får panik. Dom uppmuntrar inte till abort eller hotar att dom ska göra detta utan dom är inte glada helt enkelt och mammor hejar på om att du måste kontakta familjerätten direkt, innan barnet är fött så att du får ensam vårdnad. 

Vad har hänt med människor egentligen. Kan folk inte snacka längre? 

Att bråka på det här sättet som då vissa kvinnor då gör är ju direkt skadligt för barnet. 

Hur tror du det känns för en man att få dessa falska anklagelser? 

Var nyligen en dokumentär om två män som blivit felaktigt anklagade för att ha styckmördat en annan kvinna. En av dom felaktigt anklagade männen hade ett ex som han hade barn med som sa att deras gemensamma 1 åring berättat att berättat om styckmordet och vad pappa gjort.

Dom här männen blev ju totalt psykiskt nedbrutna.

Det är ett fall som är gammalt. Men jag läser ju själv om kvinnor som av olika skäl inte vill att pappan ska få vara närvarande. Och andra mammor hejar på. Barn som utsätts för detta mår inte bra av att föräldrarna inte kan samarbeta. Jag tycker inte en kvinna som blivit gravid med ett one night stand t ex och som därför inte vill att pappan ska få varannan vecka ska få gå till familjerätten för att man anser att dessa ska ha samarbetsproblem. Det är mamman som behöver få stöd redan under graviditeten med terapi för att på allvar förstå detta. 

Förstå att det faktiskt inte spelar någon roll att hon inte känner pappan. Att barnet inte kommer få ensam vårdnad för det. 

Hur många män tror du orkar med dessa falska anklagelser? När hon får vänner att orosanmäla dom konstant. Hon kan välja att inte svara. Många är osäkra i sin papparoll och kanske backar tillbaka. Om mamman alltid är arg när hon tvingas lämna över barnet till pappan, du tror inte det kan skapa en viss osäkerhet. Att på det så kanske barnet faktiskt inte är lika nöjd med pappan eftersom att dom inte känner varandra, eftersom mamman inte vill detta. 

Om pappan drar igång en rättslig strid mot mamman och går till domstol för att hävda sin rätt, så kan ju en normal person känna att det är att hälla bensin på brasan. Den ena kör extrema fulspel och den andra försöker långsamt bygga upp ett förtroende. Utan att ta in en advokat, vilket i praktiken betyder att kvinnan faktiskt bestämmer. 

Min kompis ex som fick höra att han ändå inte var den riktiga pappan till barnet mådde ju fruktansvärt dåligt. Han började tvivla på sig själv och om barnet verkligen behövde honom och om barnet verkligen skulle må bra av att han tog strid.  Det är ju ingen som går in och tar rättslig strid åt honom. Bryts han ner och uppfattas som passiv så tolkas han ju enbart som en pappa som inte bryr sig. 

Tror du på fullt allvar att det bara är mammor som beter sig så? Det finns till och med en term inom forskningen för män som har varit hotfulla och våldsamma och använder myndigheterna för att fortsätta ?straffa? mamman - eftervåld. 

Det var mitt ex som initierade samtliga tvister gång på gång. Det förstörde mitt liv och det finns mängder av mammor i min situation. 

?Det svenska styckmordet? som du refererar till handlar om en fruktansvärd rättsskandal där andra män - åklagaren och rättsläkarens tidigare kollega - hade alla möjligheter att ifrågasätta och avfärda mammans sjuka anklagelser men valde att inte göra det. 

Mamman i det fallet verkade snarare ha någon form av Münchhausen by proxy och hon hade lätt kunnat avfärdas om åklagaren hade valt att göra det. Mamman säger till och med själv i förhör att hon kanske bara har inbillat sig alltihop men det ignorerade åklagaren och körde på ändå. 

En mamma som har fått barn genom ett ons kan inte utesluta pappan ur barnets liv hur som helst. Socialnämnden och familjerätten har ett uppdrag att fastställa faderskapet i det längsta för barnets skull. En kvinna kan inte bara hävda att fadern är okänd och pappan kan själv initiera en faderskapsutredning med DNA-test hos familjerätten oavsett vad mamman vill. 

Det är klart att man mår fruktansvärt dåligt av att bli oskyldigt anklagad, det gjorde jag också, men det är inget beteende som är utmärkande för kvinnor. 

Det är extremt jobbigt att driva sin sak i familjerätten och tingsrätten men män som blir oskyldigt anklagade har alltid den möjligheten och måste göra det för barnets skull. 

Jag förstår inte ditt behov av att försöka framställa det som om mammorna alltid är värre. Det är som sagt väldigt vanligt att även män initierar vårdnads och umgängestvister som ett sätt att hämnas utan grund. 

Vad är egentligen din poäng? Det verkar mest som om du vill älta hur fruktansvärda kvinnor är. 

Jag känner mig nästan matt. Är själv gravid och fick även barn 2023 så är medlem i många mammagrupper där så många kvinnor beskriver hur dom bedriver processer mot sina barns fäder. 

För mig är det många gånger skitsaker som att mannen inte väljer bort mat och dryck kvinnan inte kan äta och dricka under graviditeten. Exempelvis att han tar ETT glas vin ibland, hon tycker att han borde låta bli eftersom hon tvingas avstå. Han äter charkbricka med brieost, det kan inte hon äta eftersom hon är gravid och det visar på att om han inte kan göra den här typen av uppoffringar så är han omogen och förstår inte det här med att ha barn. 

Missbruk exempelvis är något helt annat eller fysiskt/psykiskt våld.

Man kan även se i forskningen nu att allt fler vårdnadstvister hamnar i domstol. 

Det kan även handla om pappor som blir väldigt chockade när graviditeten inte är planerad och får panik. Dom uppmuntrar inte till abort eller hotar att dom ska göra detta utan dom är inte glada helt enkelt och mammor hejar på om att du måste kontakta familjerätten direkt, innan barnet är fött så att du får ensam vårdnad. 

Vad har hänt med människor egentligen. Kan folk inte snacka längre? 

Tror du på fullt allvar att det bara är mammor som beter sig så? Det finns till och med en term inom forskningen för män som har varit hotfulla och våldsamma och använder myndigheterna för att fortsätta ?straffa? mamman - eftervåld. 

Det var mitt ex som initierade samtliga tvister gång på gång. Det förstörde mitt liv och det finns mängder av mammor i min situation. 

?Det svenska styckmordet? som du refererar till handlar om en fruktansvärd rättsskandal där andra män - åklagaren och rättsläkarens tidigare kollega - hade alla möjligheter att ifrågasätta och avfärda mammans sjuka anklagelser men valde att inte göra det. 

Mamman i det fallet verkade snarare ha någon form av Münchhausen by proxy och hon hade lätt kunnat avfärdas om åklagaren hade valt att göra det. Mamman säger till och med själv i förhör att hon kanske bara har inbillat sig alltihop men det ignorerade åklagaren och körde på ändå. 

En mamma som har fått barn genom ett ons kan inte utesluta pappan ur barnets liv hur som helst. Socialnämnden och familjerätten har ett uppdrag att fastställa faderskapet i det längsta för barnets skull. En kvinna kan inte bara hävda att fadern är okänd och pappan kan själv initiera en faderskapsutredning med DNA-test hos familjerätten oavsett vad mamman vill. 

Det är klart att man mår fruktansvärt dåligt av att bli oskyldigt anklagad, det gjorde jag också, men det är inget beteende som är utmärkande för kvinnor. 

Det är extremt jobbigt att driva sin sak i familjerätten och tingsrätten men män som blir oskyldigt anklagade har alltid den möjligheten och måste göra det för barnets skull. 

Jag förstår inte ditt behov av att försöka framställa det som om mammorna alltid är värre. Det är som sagt väldigt vanligt att även män initierar vårdnads och umgängestvister som ett sätt att hämnas utan grund. 

Vad är egentligen din poäng? Det verkar mest som om du vill älta hur fruktansvärda kvinnor är.