Vi talar olika språk om helg-planeringar
Hej!
Jag dejtar en man och har gjort ett bra tag, det känns bra.
Något jag kan leva med men där vi är olika så är det kontakten när det kommer till planering kring våra träffar.
Han vill ses och allt sånt givetvis men han är inte den bästa på att liksom styra vilken tid, när, var och hur utan det känns som att det alltid får ligga på mig mer eller mindre att rodda i.
Väl när vi är tillsammans så är han dock inte sen på bollen att se till vart vi kan äta, göra och när. Men det är kommunikationen däremellan träffarna som är delvis oklar ibland.
Är detta ett typiskt manligt drag som fler av er kvinnor kan känna igen sig i med era killar/dejter?
Detta gör ju såklart att jag ibland känns mer drivande och mer ? needy ? i vår kontakt där vi planerar ses.
Jag vill ha enkla svar helt enkelt på när, var hur vi ska ses om vi bestämt ett speciellt datum. Att vi ska ses det vet jag men allt runt omkring? Ja, somsagt där är det typ bara jag som styr upp, annars är jag nästan rädd för att det inte blir något bra utav det. Visst jag kanske måste släppa lite på min kontroll där och låta han ta steget före någon gång men då blir det mycket mer spontana träffar och jag känner då att jag måste sitta stand-by.
Som nu tex i helgen (imorgon) så ska vi ha lite stay- cation här i stan och lyxa till det bara han och jag. Ska bli jätte mysigt. Hotell var hans förslag men på eftermiddagen ska han fira sin dotter som fyller år hemma hos barnets mamma. Men därefter är han alltså min under tidig kväll och framåt och hela helgen ut.
Men som nu då...jag vill ju ha en tid att kunna förhålla mig till imorgon och inte bara sitta och vänta på att han ska bli klar med ett födelsedagskalas. Jag kanske vill veta vad jag ska packa och veta lite kring när jag ska börja göra mig oordning osv?
Jag skrev precis nu att han gärna får höra av sig till mig vad jag kan räkna med och vilken tid jag ska förhålla mig till?
Han svarade ganska fort därefter att runt tidig kväll men att han skulle återkomma.
Vet inte varför, men jag känner mig så jagande gentemot honom när mina frågor om när och var vi ska ses så jag känner tillslut att dessa egentligen rimliga frågorna där jag styr upp är på tok för mycket när man jämför med hans mer nonchalanta approach till träffarna?