Vi talar olika språk om helg-planeringar

Men gå ut och käka med sin ex-fru och sina barn och fira födelsedag kan man göra....Det har man kraft och ork till.

Men backa bandet du. Det här är inte en romantisk middg för två med ex-frun, det är ett födelsedagsfirande för hans dotter!

Det vet jag. Men jag förstår inte hur man kan orka hänga med henne / dom hela eftermiddagen och kvällen och vara på aktiviteter i stan men inte ha ork för att mysa på ett hotellrum med mig? 

Min vän som följer hans ex-fru på instagram hade precis sett att dom var och bowlade på hennes Insta-Story. 

Backa lite och känn efter vad DU tycker och vill. Låt honom styra upp en ny hotellövernattning, för det var ju ändå han som ställde in. Gör ingenting och se vad som händer.

Jag vet. Jag ska lägga allt ansvar angående nästa kontakt och träff på honom nu. Ingen rolig känsla att känna sig såhär bortvald som man gör nu under kvällen när man ser på hans ex sociala medier vad han sysslar med istället och verkar ha kul. Känns piss rent av och jag känner mig så liten & osynlig på många sätt, känner mig tagen för givet. Och ni som vart där och känt liknande vet att det inte är roliga känslor, man blir nästan förbannad på sig själv att man kunde se fram emot något så mycket som så lättvindigt bara avbokades så abrupt med kort varsel pga ganska mesiga anledningar. 

Nej, nu tror ju han att vi ska ses på måndag och det kanske vi gör men jag ska verkligen backa och släppa mina initativtaganden till att styra upp tid och plats som jag alltid annars brukar göra 9/10 gånger när vi planerar att ses. 
Han får steppa upp om den träffen ska bli av, vara lite man, ta för sig och själv komma med en stabil plan på vilket sätt vi ska ses på måndag. Och hör jag inget om måndag kommer jag vara fortsatt tyst. Man leker inte med min tid såhär hur som helst och tro att jag inte fattar bättre än att han kom på bättre tankar för kvällen med sin familj och inte vågar säga det till mig, med tanke på att dom fortfarande verkar fira dottern. 

Ja, ibland är det skönt att bara lämna över facklan till den andra ett tag och se vad som händer. Kommer den att brinna starkare eller slockna? Det blir också ett sätt att få syn på vad man själv vs den andra tillför i relationen. Är det helt knäpptyst och dött om man själv inte är drivande? Ja, då var det kanske inte så mycket som den andra personen bidrog med. Då kan hen sitta där och lyssna på när syrsorna spelar - ensam.

Vilken fånig kommentar TS. Det är hans barn.

Du verkar needy. Förstår inte ens varför du vill hänga med någon som är sjuk, snacka om gnäll när han inte orkar med vad som är planerat för denna staycation. Inte heller konstigt att inte veta när ens dotters kalas slutar. Folk måste kunna få ställa in.

Du gör dig själv illa när du lägger så stor emotionell vikt vid planer/inställda planer. 

En rimlig reaktion skulle vara att bli irriterad för att han ställer in så pass sent men du får det till att det handlar om hans känslor för dig. 

Du bygger upp en alldeles för stor förväntan på helgen under hela veckan och när han ställer in tar du det personligt. Det är klart att man kan känna sig bortprioriterad och bli arg men att som du skriver känna sig osynlig och liten handlar om mer än en inställd helg.

Du gör samma sak när du väger din betydelse mot dottern (och exet). Det är en väldigt destruktiv väg att gå. 

Den som har barn vet att ingen kommer någonsin vara viktigare än dottern för honom (om han är en bra pappa) och att exet alltid kommer att vara en del av hans liv som dotterns mamma oavsett vad du anser om det. 

Du gör en för stor sak av den här händelsen och han kände att du försökte ge honom dåligt samvete eftersom det var exakt vad du gjorde. 

Om jag var du skulle jag kolla om jag kunde hänga med familjen ändå eller träffa vänner, inte sitta hemma hela helgen på grund av honom. 

Sedan skulle jag fundera på hur intresserad jag egentligen är av honom och om jag vill ha den typ av relation det innebär att dejta en man med barn. 

Om jag kom fram till att jag vill fortsätta med honom så skulle jag vara trevlig och mig själv men låta honom ta initiativ till att ses. Gör han inte det så finns inte intresset där. Det gör ont att inse men det är lika bra. 

 

Varför vissa av er kanske tycker att jag gör en höna av en fjäder ikväll då jag blir besviken för att han ställde in...
Det handlar om att han och jag gått om varandra i 3,5 vecka. vi har alltså inte setts på snart en månad pga att han har vart sjuk, jag vart sjuk, jobben har krockat och han har haft fullt upp med annat privat. Så att jag längtar efter honom är inte konstigt. Kontakten har inte heller vart super intensiv under denna tid, Så att han nu skriver att han är hängig återigen, ja jag tycker att jag har all rätt att bli srött, framförallt när han orkar allt det andra han pysslar med ikväll. Kalas eller inte så vet jag att han hade haft orken till att träffa mig, det känns mer som en bekvämlighets - grej att skjuta upp träffen. 
Det är min KÄNSLA och den äger jag. Det behöver nödvändigtvis inte vara så. 

Och förr förra gången vi skulle ses ställde han också in pga han var lite trött så jag börjar bli rastlös och som ett alternativ mer än en prioritet. 

Men jag har vänt den hör kvällen till det bättre och det känns lite lugnare nu i mina negativa känslor som uppstog när jag väl fick beskedet om att det inte blir något i helgen.

Men likaså, så står jag fortfarande kvar vid åsikten och beslutet att han nu får komma till mig om han vill ses och ta kontakt och styra upp, göra om göra rätt helt enkelt. 
Återstår att se på måndag. Detta handlar om att se sitt egna värde i långa loppet och faktiskt se som en del av er skriver, vad som sker om man själv backar som i mitt fall..
Upp till bevis!