• Anonym (Mama)

    Han vägrar prata med oss

    Lång historia kort. Dottern i tidiga tonåren fick ett sånt där dnatest för släktforskning och enligt det är hennes pappa inte hennes pappa, utan nån annan... och han vägrar lyssna på något och vägrar ens prata med någon av oss. Jag säger gång på gång att testet måste visa fel, men han har flyttat in hos en kompis och svarar som sagt inte.

    Någon med råd? Snälla någon?

  • Svar på tråden Han vägrar prata med oss
  • Anonym (Mama)
    Anonym (K) skrev 2024-12-05 22:27:22 följande:
    Jaså...? Varför visar DNA-testet fel då? Har dottern testat sig exakt mot hans DNA eller hur gick det till?
    Nej, den matchade mot någon annan som gjort.
  • Anonym (Mannen)

    Det har hänt förr att dessa företag blandat ihop eller kontaminerat tester.

  • Anonym (Frida)
    Anonym (Mama) skrev 2024-12-05 22:34:00 följande:
    Nej, den matchade mot någon annan som gjort.
    Mot vems? Kan det vara så att din man inte är biologiskt barn till sina föräldrar? Eller att den personen hon matchade mot inte är biologisk släkt med din man. 
  • Anonym (Anna)

    För att citera sherlock holmes. När man uteslutit det omöjliga måste det osannolika vara sanningen. Och av det osannolika är kanske det minst osannolika att ni inte förstår svaret, följt av ihopblandning av proverna. Eller så har du kanske förträngt att du varit otrogen. Utbytt på bb är ju en annan ännu mindre sannolik möjlighet. Alla dessa saker kan ganska enkelt bekräftas eller uteslutas genom att kontakta pappan, förutsatt han svarar (är det ihopblandning så har han en förstagradssläkting som tagit ett test som han inte matchar med, är det utbytt på bb så har han en dotter med samma födelsedag och sjukhus som din, osv). Så börja med att skicka iväg ett mail, så löser ni det kanske under morgondagen.

  • Anonym (Jag)
    Räkan77 skrev 2024-12-05 22:19:00 följande:
    Det är inte oss du behöver övertala utan pappan. Men jag gissar att han behöver få se ett testresultat innan han tror dig. Gå via familjerätten så det blir ordentligt gjort så han kan känna sig trygg med resultatet. Där kan ni också få stöd.

    Jo jag håller med , att gå via Familjerätten är det bästa sättet så kan de göra ett nytt test. Då vet han ju säkert efteråt. 


    Som sagt så ville jag att min sambo skulle göra det även om jag visste 100% att han är pappa för att undvika oklarheter i framtiden. Jag blev gravid väldigt tidigt i förhållandet men jag tänker även nu med vårt andra gemensamma barn som föds snart att det kanske är lika bra att han gör det, ska iallafall fråga om han vill. 

    Har en kompis som blev anklagad av pappan eftersom deras äldsta har blå/ gröna ögon och blont hår (som mamman) medan pappan har bruna ögon och mörkbrunt hår, han släppte liksom aldrig det.  Så det var delvis på grund hennes historia som jag ville att min sambo skulle göra testet..  Nu blev det så att sonen fick hans ögonfärg och är en kopia av honom men det vet man ju inte med en nyfödd. 

  • Anonym (Obligatoriskt)

    Den här tråden är ännu ett exempel på varför det borde vara obligatoriskt med dna test vid varje födelse för att bekräfta att den som utpekas som fra till ett barn verkligen är det.

    Personligen kan jag inte tänka mig ett större svek än att bli lurad på ett föräldraskap. Särskilt om man kommit till en ålder att man inte kan få egna biologiska barn längre. Så jag har full förståelse om pappa i det här fallet är väldigt upprörd och behöver få landa in i sina tankar också känslor oavsett vad sanningen egentligen är gällande faderskapet.

  • Anonym (K)
    Anonym (Mama) skrev 2024-12-05 22:34:00 följande:
    Nej, den matchade mot någon annan som gjort.
    Ja men herregud, det kan han absolut inte ta som något bevis för att han inte skulle vara pappa! Finns "tusen" förklaringar där!

    Riv i åt karln att ta sitt jävla förnuft till fånga och gå med på ett riktigt faderskapstest!! Nu tycker jag verkligen att han är fånig, som om det inte vore nog illa förut.
  • Anonym (oav)
    Anonym (Mama) skrev 2024-12-05 11:41:05 följande:
    Han vägrar prata med oss

    Lång historia kort. Dottern i tidiga tonåren fick ett sånt där dnatest för släktforskning och enligt det är hennes pappa inte hennes pappa, utan nån annan... och han vägrar lyssna på något och vägrar ens prata med någon av oss. Jag säger gång på gång att testet måste visa fel, men han har flyttat in hos en kompis och svarar som sagt inte.

    Någon med råd? Snälla någon?


    Men ar du att han bara drog och lämnade er alla efter att ha fått veta detta? Och vägrar prata med er eller försöka se om beskedet stämmer? Är han alltid så omogen och irrationell i sitt beteende? Det är svårt att ge råd när mannen verkar vara så svår att kommunicera med och beter sig som en kränkt småunge.

    Även om ett nytt test skulle visa att han är pappan, så skulle ju relationen mellan ffa honom och dottern vara rejält påverkad av hans beteende. Jag skulle nog ha svårt att fortsätta med honom om jag var i ditt ställe. 
  • Anonym (oav)
    Anonym (K) skrev 2024-12-05 21:22:56 följande:
    I hans ögon är det ju inte hans barn. Nästa steg för honom är väl att ta reda på hur man avsäger sig faderskapet.

    Vad ska familjerätten göra tänkte du...? Ts kan inte tvinga honom till varken riktigt test eller att vara förälder.
    Fast... har man levt med och uppfostrat ett barn som sitt eget upp till tidiga tonåren, så tar ju inte det slut bara sådär. Även om det är svårt att smälta så får man ju försöka agera vuxet kring det hela. 
    Anonym (Obligatoriskt) skrev 2024-12-05 23:57:26 följande:

    Den här tråden är ännu ett exempel på varför det borde vara obligatoriskt med dna test vid varje födelse för att bekräfta att den som utpekas som fra till ett barn verkligen är det.

    Personligen kan jag inte tänka mig ett större svek än att bli lurad på ett föräldraskap. Särskilt om man kommit till en ålder att man inte kan få egna biologiska barn längre. Så jag har full förståelse om pappa i det här fallet är väldigt upprörd och behöver få landa in i sina tankar också känslor oavsett vad sanningen egentligen är gällande faderskapet.


    Personligen skulle jag tycka att en person som varit pappa till ett barn ända upp till tonåren bör kunna agera mer vuxet i en sån här situation. Det största sveket är ju mot dottern, som att känslomässiga band plötsligt inte finns bara för att DNA visar annat. Även om det skulle vara så att han är biologisk pappa så är relationen med dottern förstörd efter sånt här beteende från den som förväntas vara vuxen. 

    Många lever med och älskar barn som inte är deras biologiska. 
Svar på tråden Han vägrar prata med oss