Pappan ger inte tillbaka mina saker

Det kan kännas jobbigt att behöva ställa krav på barnen, men de är ju tonåringar så då borde man kunna börja ta en diskussion om att ta med saker hem och så vidare. Det är väl inte så att pappan spärrar dörren för dem om de lämnar hemmet med dina handdukar?

Eller så får du förklara för ungdomarna att om de lämnar hans hem utan handdukarna så kan du tyvärr inte skicka med några handdukar till nästa vecka. För de handdukarna är borta. 

Håller helt med! Det verkar vara stora barn vi pratar om. Jag hade också ställt lite krav på dom. Du kan inte ta med det här till pappa om det inte kommer med tillbaka. Barn idag är så vana att bli curlade och slippa allt ansvar. Barn ska lära sig eget ansvar och vad som är mitt och ditt. 

Lär barnen vad som är rätt, speciellt nu när pappan inte verkar kunna det heller. Det är nu du har chanden. 

(från en förskollärare, mamma och bonusmamma som sett allt för många söndercurlade barn) 

Barnen är allt annat än curlade. Pappan är aggressiv (inte fysiskt) och de VÅGAR inte gå emot. De vill heller inte bo där, men de vågar inte säga det till honom.

Pappan är aggressiv (inte fysiskt) och de VÅGAR inte gå emot. De vill heller inte bo där, men de vågar inte säga det till honom.

Då har du större problem än gamla matlådor skulle jag säga.
De får ta sina grejer när han inte är hemma och sen inte återvända dit. Tonåringar tvingas mig veterligen inte till vv-boende.

Men vad ska du göra åt saken? Jag föreslår att du fokuserar på annat så blir det inte lika kul att jävlas. Fokus bör ligga på att barnen, och inte du, ska ha det så bra som möjligt.

 

Det kan inte jag bestämma. Han kommer vrida det till att jag går in för att sabotera, så de måste våga ta steget själva. De vet att jag hjälper dem, men de måste själva ta första steget om det inte ska kunna vändas mot mig.

Han får inga reaktioner ur mig, han fortsätter ändå.

De vet att jag hjälper dem, men de måste själva ta första steget om det inte ska kunna vändas mot mig.

Ok.
Är han alltid hemma? De borde kunna rafsa ihop dina grejer om de kommer hem före honom och ta dem tillbaka till dig?

Det krävs två för att hålla konflikter vid liv. Det finns strategier för att minimera hans makt annars. Du kan välja vilka kommunikationsformer du accepterar, och hur ofta. 

Du ger ett ganska mjäkigt intryck. Skyller allt på ditt ex, och låter dina barn komma undan utan att ta ansvar. Vadå vågar inte gå emot honom? Hur är det att "gå emot" att packa ner sina egna handdukar i en väska? 

För att igen svara på din fråga - nej, han har ingen rätt att behålla dina eller barnens saker hos sig. Kalla honom till samtal hos socialen - eller familjerätten. Stipulera redan i mötesinbjudan att du förväntar dig att han har med sig dina tillhörigheter, och bifoga en lista. 

(Men jag tycker fortfarande att det låter väldigt konstigt att dina barn är oförmögna till att bara helt enkelt packa med sig sina saker när de åker från pappan). 

Prata med barnen igen. Ta en sak i taget.

Exempel: dina skor. Säg att de ska med nästa gång. Om barnet säger "pappa låter mig inte", så fråga "På vilket sätt hindrar han dig från att ta med dina (ifs mina) egna skor? Kan du inte bara säga "Jag behöver dem nästa tisdag. vad menar du pappa, ska du använda mina skor när jag är borta? Varför får jag inte använda mina skor?"

Svarar barnet då "jag vågar inte", så ska du bara säga att "det låter väldigt konstigt, för du vågar tydligen ta mina saker bort från mitt hus. Men visst, vill du hellre köpa nya skor till mig? Det är tyvärr dina alternativ - att våga säga helt normala saker till din pappa som att du vill ta med dig DINA SAKER, eller att våga säga till mig att du tagit mina skor och inte tänker lämna tillbaka dem... "