Pappan ger inte tillbaka mina saker

Barnens saker ska vara med barnen.

Säg till honom detta

"Vad har du för nytta av "barnens saker" när barnen är hos mig? På mina veckor vill jag ha både barnen och barnens saker levererade, tack! Med din logik skulle jag annars behöva köpa nya handdukar varje gång de ska ha idrott, eftersom du samlar dem på hög hos dig efter gympan. Förstår du detta själv eller ska jag boka samtal hos socialen så de får förklara för dig hur saker är tänkt att fungera? Alternativt så börjar jag skicka dem till skolan UTAN handduk på dina dagar - du får helt enkelt åka en sväng till skolan på morgonen med de handdukar som du snott utav mig och lämna över till idrottsläraren. JAG kommer inte skämmas, utan kan enkelt förklara att barnen inte har handduk med sig eftersom min exmake inte förstår skillnad på mitt och ditt, och har stylit alla barnens handdukar! Jag kommer berätta samma historia till alla våra gemensamma vänner, och dina föräldrar. Eller så växer du upp, vad sägs om det?" 

PS. Hur sköter ni underhållet? Betalar han udnerhåll kan han hävda att barnens saker ska du stå för. Men du kan även då hävda att han itnte behöver använda barn-handdukarna på mamma-veckor, så sakerna ska fram och tillbaka, punkt slut.

Jag förstår inte hur du inte klarar av att prata med dina hyfsat stora barn? Vadå itne vågar gå emot sin egna pappa?

- Hej Xx! Jag vill ha tillbaka skorna som du lånat av mig! Tills jag får dem tillbaka så får du tyvärr inte låna något av mig, och du får heller inte göra egna inköp, få veckopeng osv. Varför? För att du tagit mina skor, och nu vägrar ta ansvar för att ge dem tillbaka till mig. Du kan INTE skylla på din pappa, du kan SJÄLVKLART stoppa skorna i en väska, och ser din pappa det och försöker säga emot, så svarar du att du inte är en tjuv, och självklart måste lämna tillbaka skorna! De är ju itne dina! Fråga om pappa tycker att du borde blanda in andra vuxna i den diskussionen, eller om han förstår själv att man ska lämna tillbaka saker som man lånat?

Hur kan det vara svårare än så?

Samma med matlådor och handdukar. Förklara för barnen vad de kostade, att de är köpta för att du ville göra vardagen enklare för dem, så varför konkar de på stora urtvättade badlakan när de fått fina handdukar av dig i present? Om de inte vill ha fina saker och kan TA ANSVARET för dem, nu när deras pappa verkar vilja ta över saker som han inte har köpt, tja, då får du sluta köpa fina saker åt dem! Få barnen att förstå att de kan välja mellan att konka stora urtvättade badlakan fram och tillbaka, eller fina handdukar fram och tillbaka - men det blir INTE en flyttning av saker från dig till pappans hus!

Lär barnen att ta ansvar och tänka själva! Inget curlande! 

Du kan också lära barnen en läxa och ge dem matådor och lättviktshanddukar i julklapp - så kanske de inser att dessa saker har ett värde! (Och att om de tagit bättre hand om de saker som de redan fått, så kunde de ha fått annat innehåll i sina jul-paket).

Och: sålänge saker och ting inte fungerar, så får de packa sina väskor kvällen innan byte, och du tittar igenom vad de packat. 

Det krävs två för att hålla konflikter vid liv. Det finns strategier för att minimera hans makt annars. Du kan välja vilka kommunikationsformer du accepterar, och hur ofta. 

Du ger ett ganska mjäkigt intryck. Skyller allt på ditt ex, och låter dina barn komma undan utan att ta ansvar. Vadå vågar inte gå emot honom? Hur är det att "gå emot" att packa ner sina egna handdukar i en väska? 

För att igen svara på din fråga - nej, han har ingen rätt att behålla dina eller barnens saker hos sig. Kalla honom till samtal hos socialen - eller familjerätten. Stipulera redan i mötesinbjudan att du förväntar dig att han har med sig dina tillhörigheter, och bifoga en lista. 

(Men jag tycker fortfarande att det låter väldigt konstigt att dina barn är oförmögna till att bara helt enkelt packa med sig sina saker när de åker från pappan). 

Prata med barnen igen. Ta en sak i taget.

Exempel: dina skor. Säg att de ska med nästa gång. Om barnet säger "pappa låter mig inte", så fråga "På vilket sätt hindrar han dig från att ta med dina (ifs mina) egna skor? Kan du inte bara säga "Jag behöver dem nästa tisdag. vad menar du pappa, ska du använda mina skor när jag är borta? Varför får jag inte använda mina skor?"

Svarar barnet då "jag vågar inte", så ska du bara säga att "det låter väldigt konstigt, för du vågar tydligen ta mina saker bort från mitt hus. Men visst, vill du hellre köpa nya skor till mig? Det är tyvärr dina alternativ - att våga säga helt normala saker till din pappa som att du vill ta med dig DINA SAKER, eller att våga säga till mig att du tagit mina skor och inte tänker lämna tillbaka dem... "