Jag har arbetat med detta under lång tid och är expert i ämnet, och jag tror inte att någon av er är det så jag tänkte berätta hur jag ser på det utifrån min professionella och vetenskapliga förståelse:
Beroende (både av alkohol och andra sorters beroenden) existerar på en sorts spektrum. I ena änden finns de personer med allra svårast problem, som fortsätter dricka trots att det kostat dem allt och trots att de kanske är hemlösa och är på väg att dö av skrumplever. I andra änden finns normalkonsumenter som dricker väldigt lite, som jag själv t.ex., som kanske dricker två glas vin per månad om ens det. Däremellan finns alla varianter av konsumtionsmönster, som t.ex. att dricka ett litet glas till maten varje dag, eller att dricka större mängder varje helg, eller att dricka stora mängder dagligen under någon period för att sedan hålla upp under lång tid. En patient jag träffade för många år sedan arbetade kunde dricka en flaska sprit om dagen, men han hade lärt sig att kontrollera det så pass så att han kunde klara sig med att göra detta några veckor per år då han tog semester, och han kunde därför fungera alldeles utmärkt på jobbet och på andra sätt.
Beroende så som det förstås professionellt och akademiskt har två huvudsakliga komponenter: kroppens tillvänjning och kontrollförlust. Kroppens tillvänjning handlar om att kroppen vänjer sig vid (i det här fallet) alkohol, så att man behöver dricka mer och mer för att få samma effekt, och så att man får kroppsliga tecken till abstinens när man slutar dricka. Kontrollförlust handlar om svårigheter att begränsa intaget, som t.ex. att man dricker mer eller mer ofta än vad man vill, att man misslyckas med att sluta dricka, att man fortsätter dricka trots negativa konsekvenser osv. Beroende handlar alltså inte särskilt mycket om hur mycket man dricker, för det finns personer som kan dricka ganska mycket utan att för den sakens skull vara beroende, och det finns personer som har ett beroende som inte dricker särskilt mycket (därför att de försöker och till viss del, men inte helt, lyckas låta bli att dricka). Skadligheten för kroppen har däremot inte så mycket med beroendet att göra utan främst med mängden alkohol man dricker.
Så alkoholens skadeverkningar och alkoholberoende hänger inte samman helt och hållet, och det är inte så lätt att veta om en person kan sägas vara beroende på basen av deras dryckesmönster. Någonting som försvårar bilden är att alkohol är en så integrerad del i vår kultur, och särskilt i vissa kretsar och familjer är det normaliserat att dricka ganska mycket. Det är därför svårt att utifrån veta om en person så att säga bara vill dricka mycket, eller om det finns ett element av kontrollförlust inblandat.
Jag, som har diagnostiserat alkoholberoende tusentals gånger (känns det som, jag har såklart inte räknat), tycker inte det går att säga så mycket om TS kollegas förhållande till alkohol. Visst, det blir väl en del alkohol för henne och alkoholen har säkert en ganska viktig plats i hennes liv, men är det ett beroende? Jag kan inte säga det, och för att veta det hade jag behövt ställa en massa frågor till henne. Men vad jag vet är dels att många som har alkoholproblem dricker betydligt mer än vad de säger, och att många förstår inte själva att de har ett (ofta lindrigt) beroende, dels att många människor dricker lite vin på både fredag och lördag för att de vill men inte för att de måste, och att de inte alls kan sägas ha något alkoholberoende.
Så eftersom jag, som är expert, inte kan yttra mig om kollegan med någon som helst grad av säkerhet, så kan ingen annan här göra det heller. Case closed.
