Selektering / toppning inom ett lag

Spontant tänker jag att det är inget lag om barnen rör sig fram och tillbaka mellan olika nivåer under säsongen. Ska man skapa ett lag med bra laganda bör man ju skapa lag som har samma spelare under iallafall hela säsongen. Sedan kan man flytta barn mellan nivåer igen till nästa säsong. Men det kanske är så du menar? 
De på högsta nivån måste ju få spela för att vinna. Har de tillräckligt många med de 'bästa' som åkte på cup nu, borde ju de vara ett lag. Och de andra ett annat lag, som spelar sina cuper mot andra lag på liknande nivå. Att blanda de 'bästa' spelarna med mindre bra spelare blir knappast bra utveckling för någon.

Tack för ditt perspektiv, det låter rimligt att man bygger två parallella lag. Men här är det bara ett lag, matcherna i seriespelet är nivåindelade och barnen spelar en viss andel i det olika nivåerna. Det verkar vara liknade upplägg i andra lagsporter i den här åldern. 

Jag tror inte att de är tillräckligt många för att vara två separata lag heller, utan alla behövs för att kunna ha seriespel på två nivåer. 

Kolla in lagets värdegrundsdokument. Ibland står det omnämnt från vilken ålder selektering får ske. 

Det här är anledningen till att jag avskyr fotboll med en glöd som jag inte trodde att jag hade. Min son är förvisso en av de "bättre" som ofta blir utvald, men stressen, oron och tankarna på vilka som kommer bli utvalda till vad är stor och totalt onödig. När man ser 12-åringar som nästan gråter efter en final - inte för att de har förlorat, för deras lag vann - utan för att de inte har fått vara med och spela. Ja, då kokar det inom mig. 

Efter att ha läst Patrik Brennings bok om ungdomsidrotten är jag ännu mer övertygad om att det mesta inom ungdomsidrotten är nonsens och de outbildade tränarna som inbillar sig att de kan se vilken 12-åring som kommer bli nästa Zlatan är en del av en barnmisshandel som jag brukar kalla helvetets sjunde krets. 

Märks det att jag hatar ungdomsfotboll? 

Min son spelar också basket och där är det betydligt lugnare, men även där toppas det nu (de är 13) och det har förstås inneburit en hel del sorg bland barn och föräldrar. 

Fotbollen är ett pyramidspel där pengar har huvudrollen. Åtminstone i de bättre lagen är avgifterna skyhöga och det man får för pengarna är ett barn som det hackas på, stressas, ställs höga krav på och dras som i en hiss uppåt och nedåt beroende på vad tränarna tycker. 

Jag läste om hur det ska bli nu i Djurgården där barnen i den "avancerade" gruppen ska betala 20000 per år och inte ska ha några lediga lov t ex. Från 8 års ålder! Tänk om man hade sagt så inom någon annan aktivitet. Hetsen är sjuk och tyvärr är det många föräldrar som hejar på och går helt upp i det. 

haha, sjunde kretsen, ja jag får hålla med dig. Jag har aldrig spelat lagsport och än mindre bollsport och jag får säga att det är en smärre chock och se hur barn behandlas i dessa glorifierade föreningsverksamheter. Föräldrar borde vara direkt diskvalificerade att leda barngrupper där det egna barnet ingår. Har sett så mycket märkligt egoistiskt beteende men nu också i det närmaste uteslutning. Det är så smutsigt och visar verkligen dessa vuxna människors mörkaste och fulaste sidor, mitt framför våra barn. Så viktigt det blir för oss vuxna att berätta hur fel och omdömeslöst vi tycker att de agerar, och inte bara spela med i galenskaperna. Jag vill iaf inte normalisera det här beteendet i mitt barns ögon. 

tack för ditt perspektiv, nu känner jag mig mycket mindre galen! 

Rörelsen mellan lagen är superviktig om mam arbetar med olika nivåer. Dels för att hålla ihip helheten i laget med att alla får spela med alla, men framförallt för att det inte är statiskt hur bra man är utan man utvecklas under säsongen. Och framförallt så är det alltid ett gäng spelare som är ungefär lika bra, man kan då inte sätta några av dom att alltid spela med det bättre laget och några alltid med det sämre laget.

@ts: alla ska ha samma möjligheter oavsett vilken nivå de spelar på även om alla kanske inte gör exakt samma sak.

Dvs att om det är ett lag med spelare som räcker till två lag där man vill toppa laget på en övernattningscup så bokar man en elitcup dit de som anses bäst åker till och en breddcup med övernattning som övrigs får åka till. Sedan tycker jag att man bör åka med 2 lag i en gemensam cup i den åldern och vänta några år med att dela upp, men om man delar upp så måste fortfarande alla få åka på övernattningscup.

Viktigt då också att det inte är en massa som åker på dem toppade cupen som också åker på dem andra, utan en cup var. Sedan så blir det ju såklart att medföljande ledares barn behöver åka på båda, man gör ändå allt arbete gratis. Dock viktigt då att de barnen får tydligt mindre speltid än övriga i "extracupen" så att det blir uppembart att cupen är till för de andra.

Då har vi olika erfarenheter. Hos oss skapas lagen inför varje säsong, och upp/nedflyttning/nya spelare sker baserat på föregående säsong och var de anser barnen passar bäst för att fortsätta utvecklas. Annars blir det ingen bra sammanhållning i lagen. De tillhör ändå samma klubb, men olika lag. Men det kräver ju att det finns tillräckligt många på varje nivå. Att 'alla ska spela med alla' låter i mina öron idiotiskt efter typ tredje klass.

Sedan kan man som förälder välja vilken ambition barnen och familjen vill ha; från en enda träning i veckan och en match på helgen under höst/vår, till upp till tre träningar i veckan med både en och två matcher per vecka i princip året runt med längre resor flera ggr. Men den valmöjligheten finns kanske inte på mindre ställen.

"Lag i laget" är helt värdelöst för sammanhållningen i gruppen som helhet, för utvecklingen av alla barn samt för att kunna behålla tillräckligt många utövare när det är dags att spela på större plan. 

Mina barn spelar hockey. Där tar lagledaren ut lagen och ser till att det är en bra mix av "bra" och "mindre bra" spelare. Detta gör att alla lagen har chansen att vinna matcher och även förlora. Det är minst lika viktigt att lära sig att förlora matcher som att kämpa för att vinna. Under de år som gått har laget förlorat en handfull spelare och även fått tillskott av spelare som börjat lite senare. Det är nu en trupp om 35 spelare vilket gör det möjligt att kunna ha två lag när de går upp på helplan nästa år (som U13). Vi har flera jättebra spelare när det kommer till skridskoteknik och hantering av pucken men de har en enorm svaghet, de är värdelösa på att passa utan ska hela tiden "göra jobbet själva" så det blir mål. Då blir de av med pucken och laget riskerar baklängesmål. Det har hänt mer än en gång att "de sämre" har lyckats göra fler mål just för att de har spelat som ett lag och pratat med varandra på isen. 

Inom hockeyn är TV-pucken, för 15-åringar, en jättestor grej. Majoriteten av de som tas ut till TV-pucken är födda under årets första sex månader. Flertalet av våra stora stjärnor inom NHL är födda under andra halvan av året, flera till och med i november och december. Det visar på idiotin i att tro att man kan hitta de kommande stjärnorna redan när barnen är 10-11 år. Inte ens när de är 15 kan man träffa rätt.

Det du kallar lag kallar jag klubb. Det jag kallar lag är de som är just ett lag, dvs det antal spelare man behöver på planen (varierar ofta med spelarnas ålder och spelplanens storlek) plus typ 3-5 reserver. Alla i laget förväntas komma till alla matcher och får normalt spela. Förstår inte hur du inte kan se det är utveckande för alla.

Klubben är alla åldrar, från knatte till veteraner. Lag är varje åldersgrupp för sig. I vårt fall är klubben dessutom flera olika idrotter. Därav betalar vi klubbavgift (en mindre summa som går till kansliets skötsel) och en sektionsavgift som gäller hockeyn (betydligt högre avgift) och som gör så vi kan ha en A-lagssatsning och två bra juniorlag (J20 och J18). Beroende på hur lagkassan ser ut så tar det ibland ut en lagavgift.

Det som är utvecklande för alla är både att få känna sig bäst men också att få spela med de som är duktigare så man får en sporre att utvecklas. Alla barn är sjukt medvetna om vart de ligger till i hierarkin inom laget, från bäst till sämst. Det är ingenting som tränare och ledare behöver förstärka. Att lära sig att spela med alla i laget är givande för gruppen som helhet. På samma vis är det givande att ibland få träna med de som är ett år äldre och ibland med de som är ett år yngre. Lyssnat på flertalet föreläsningar om just detta med att "toppa" och selektera i unga år. 

Men, jag vet att hockeyn har generellt en helt annan inställning till det än fotbollen, där barn känner sig bortselekterade redan som 10-åringar och därmed slutar. 

Många spelare utvecklas under säsongen och hör i säsingens slut hemma i ett annat lag än det gör i början. 

Att man roterar betyder inte att det alltid är olika spelare utan alla tillhör ett gemensamt stort lag i grunden, ett gemensamt mindre lag för säsongen och sedan roterar man upp/ned på ett väl genomtänkt sätt som bygger gemenskap i det stora laget. Och på cuper så blandas lagen upp i helt andra konstellationer där alla lag är tänkta att vara lika bra. 

Min son valde att sluta med fotboll pga tränare som skulle toppa laget och ungarna fattade det. Det ledde till att de som ansågs vara "bäst" betedde sig som de största svinen. Tänk att vara 12 och tro att man är störst bäst och vackrast på plan. När en lagkamrat missar en passning vrålar man vilken sopa lagkamraten är och tränarna gör inget...

Min son var inte den bästa spelaren men han var en som inkluderade alla. Det var inga diva fasoner eller glåpord från honom till lagkamraterna. Men framförallt så älskade han sporten. Märk mitt val av ord hör ÄLSKADE. 
I ett år kämpade han med att få till en förändring. Jag uppmuntrade honom att prata med tränarna (vilket han gjorde flera gånger), jag pratade med tränarna själv. Inget hände. Han slutade att älska sporten. Tappade förtroende för lagsport helt och hållet. En dag vid frukost sa han bara att nu var han färdig med fotbollen och vägrade att gå på fler träningar. 

Idag har han hittat något annat som han brinner för. Ett intresse som vi delar tillsammans. Han får utvecklas i sin takt. Tränarna ser honom, han får uppmuntran mår bra. 

Det finns tränare som inte gör ett bra jobb och det påverkar barnen en hel del. Sen finns det föräldrar som uppmuntrar diva fasoner. Vissa tränare har bara ett fokus och det är vinst. Tyvärr har de glömt att det är barn det handlar om och inte att vinna ett OS eller VM. Sport i den åldern ska vara rolig och uppmuntrande. Vi människor behöver röra på oss och att toppa lag i så tidig ålder visar att man har missat poängen med fysisk aktivitet.

Så jag förstår din känsla av att det är fel för jag håller med dig till 100%!

Ja, fotbollen är jättebra på den biten, att förstöra barns kärlek till idrotten. 

En av barnens klasskamrater ville börja spela fotboll som 8-åring. Huvudtränaren i laget i fråga hade värsta utfrågningen om barnet hade gått i bollskola, tränat knattefotboll etc. När svaret på dessa frågor var nej (eftersom barnet inte hade haft något intresse av det tidigare) tyckte tränaren att barnet nog inte hade en plats i laget pga "bristande erfarenhet". Vi pratar 8-åringar!

Jag pratade nyligen med en förälder vars son har ett stort fotbollsintresse och vill bli proffs. De var nyligen i Barcelona för att "provträna" (man köper en plats för denna provträning. Sen avgör tränarna om man platsar i något lag i Barcelona - alltså staden inte själva laget, det finns tydligen flera lag att hamna i än endast Barca).
Pappan sa att det är nu man måste satsa om man vill bli proffs annars är det för sent. 
Jag såg ungen träna nyss. Han kan inte ens göra en riktig armhävning eller springa några hundra meter för att det är tråkigt. Alla fotbollsträningar är inte roliga man får göra skit jobbet också. Så redan inställningen känns så där för att satsa på att bli proffs. 

Men det som är värst är att grabben är ELVA!!!! 
Det är helt sinnessjukt! 

Det är så sjukt hur vissa föräldrar håller på och pressar sina barn i maskopi med fanatiska tränare. 

Stackars barn. 99% av dem kommer inte att försörja sig genom att spela fotboll. Det vore så mycket bättre om de lade en del av den tiden på att plugga istället så att de kunde få ett kul jobb. 

Som du skriver så kostar allt pengar eftersom det egentligen bara handlar om pengar till klubben. 

Kom att tänka på eldsjälarna på Värmdö (tror jag att det var) som la ut om öppen fotbollsträning för de som hade slutat med fotboll av olika orsaker (oftast just att de var "för dåliga"). De hade räknat med ett 10-tal ungar och det dök upp det dubbla vid första tillfället och sen har det bara ökat. Barn som blivit "bortsorterade" i sina tidigare lag. Tror äldsta var typ 12.

Ja bortsorteringen är hemsk. Mitt barn har blivit bortsorterad otaliga gånger under åren. Började spela fotboll typ  4 år efter alla andra, född i december.

Nu som 17 åring är första allsvenska (för 17-åringar) säsongen genomförd så uppenbarligen en viss talang ändå men han har varit nära att ge upp så många gånger.

Enda barnet född årets sista månader i truppen. Önskar att föreningarna tänkte lite mer på att uppmärksamma barnen som är födda sent. Har sett massa exempel när det kommer upp killar från yngre laget som är några veckor yngre och alla pratar om hur bra de är för att de är bättre än de sämsta i de äldre laget.  Men de är sämre än mitt barn som är kanske i mittennivå i laget och ganska osynlig för tränarna, enda skillnaden är att de är födda på olika sidor nyår. 

Tänk vilken skillnad i möjligheter januaribarnet får med extraträningar med äldre, mycket speltid (sitt eget lag och med äldre laget) och så mycket positiv feedback jämfört med mitt barn.

Har till och med varit med om att spelare som inte är lika bra men 1-2 månader yngre blir uttagna som ordinarie i lag där mitt barn inte kommer med. Där det hänvisas till att de är sådana talanger och har en sådan potential, tänk att de är så bra när de är ett helt år yngre... (de uttagningarna har varit i äldre ålder, typ 15-årsåldern när min son började komma ifatt). Och då undrar man ju vem som egentligen har mest potential. Killen som är 176 månader gammal och fått all uppmärksamhet, positiv respons, mycket speltid och extraträningar med ett till lag eller mitt barn som är 177 månader gammal, alltid varit gankska osynlig för tränarna men ändå är lite bättre.

Försöker se positivt på det, ham har verkligen fått träna på motgångar och att inte gräva ned sig vilket väl är bra för framtiden. Och bortsorteringen som varit när han inte varit tillräckligt bra har varit jobbig men ändå någonting som man som förälder faktiskt kan prata om. Men när det är oförklarligt när de där yngre spelarna kommer med bara för att de är yngre men inte bättre och det handlar om några veckprs åkdersskillnad. Han är i alla fall väldigt nöjd nu när han verkligen har dragit ifrån de som prioriterats före honom bara för att de var födda året efter. Gick rätt snabbt också, räckte att han fick en tränare som verkligen trodde honom och gav honom all den uppmärksamhet han aldrig fått tidigare. Det fick honom att blomma ut.