• Anonym (T)

    Det är synd om skilsmässobarn

    Jag jobbar på förskola och har lagt märke till hur många barn det är som har skilda och separerade föräldrar. Är det inte synd om dom barnen som är allt mellan 1 och 5 år och som tvingas leva varannan vecka liv? Särskilt om någon av föräldrarna träffar en ny och som har egna barn som dom tvingas bo med. 

  • Svar på tråden Det är synd om skilsmässobarn
  • Anonym (Värre med fördomsfull personal)

    Det är värre med fördomsfull personal som ser ner på separerade föräldrar och tycker synd om barnen. Du har ingen som helst aning om varför de separerat, hur mycket de kämpat innan etc.

    Du hade säkerligen tyckt att jag separerade från mina barns pappa alldeles för lättvindigt. Jag menar, vi hade ett bra boende, vi hade en bra ekonomi, reste utomlands och till fjällen varje år, han hämtade och lämnade barnen vid skolan, engagerade sig i deras idrott. På pappret en jättebra förälder. 

    Verkligheten att leva med honom: orimliga krav på att alltid göra allt perfekt (gällde även barnen), få höra massa fula ord om hur usel och värdelös man var om det inte blev som han tänkt sig, alkoholist, kastade både öl och vin på mig om han blev arg (som jag sen fick städa upp), avbokade planerade semestrar vid bråk även om vi förlorade pengar etc. Ville aldrig gå i parterapi när jag föreslog det men när jag till sist satte ner foten så var det minsann lösningen på allt så när jag då sa nej var jag "the bad guy"

    Men visst, från utsidan gick jag ifrån en "bra man". Vi var tillsammans i drygt 20 år så kom inte och säg att jag inte försökt kämpa.

  • Anonym (Värre med fördomsfull personal)
    Anonym (Tb) skrev 2024-11-05 07:12:04 följande:
    Det här är vad man kallar anekdotisk bevisföring och har egentligen inget förklaringsvärde alls. Här talar istället statistiken sitt tydliga språk. Skilsmässobarn lider av mer psykisk ohälsa än barn i en intakt kärnfamilj och det går också sämre för dem i skolan osv.

    Det är egentligen inte så konstigt eftersom deras tillvaro förändras radikalt utan att de har någon möjlighet att påverka situationen. Detta leder naturligtvis i många fall till känslor av otrygghet och stress vilket vi vet skapar trauma.

    Visst, i många fall är skilsmässor nödvändiga för föräldrarna men kom inte med amsagan att "det är det bästa för barnen".
    Statistik visar att barn med separerade föräldrar, där det är varannan vecka och ett bra samarbete mellan föräldrarna mår lika bra som barn i fungerande kärnfamiljer.
  • Anonym (Tb)
    Anonym (Nja) skrev 2024-11-05 09:50:37 följande:
    Fast å andra sidan går allt att bevisa med statistik. Man måste även göra en grundlig analys, och titta på alla parametrar som kan spela in. Exempelvis kan det ju vara så att det är anledningarna till att föräldrar skiljer sig som ger de siffror du hänvisar till, inte skilsmässan i sig. I så fall är skilsmässa ju i många fall räddningen snarae än roten till det onda. Jag säger inte att det är så, eller omvänt att du har fel - bara att det inte går att enbart titta på siffror utan att problematisera (i ordets vetenskapliga betydelse) och analysera. Med andra ord: enbart statistik talar inte nåt tydligt språk alls, utan kan tvärtom vara direkt missvisande.
    Jag tror att många föräldrar VILL att skilsmässan "ska vara det bästa för barnet". Och detta skapar ytterligare stress eftersom barnet befinner sig i en asymmetrisk maktrelation till föräldrarna och dess känslor ofta hamnar på undantag. 

    Det vore bättre och ärligare om föräldrar kunde erkänna att jag skiljer mig för min egen skull och jag utsätter därmed mitt barn för påfrestningar som det inte har bett om och heller inte förtjänar. Men många som skiljer sig klarar inte av att vara så ärliga eller leva med den självbilden.
  • Anonym (Inlägg)

    slänger en liten faktaruta här om någon är intresserad:

    På 80 talet levde 1 % av barnen med separerade föräldrar.


    Idag är det runt 30 % ( och sedan 2015, barn 0-17 år). De senaste 2 åren har statistiken minskat något pågrund av inflationen, men kommer troligtvis öka något extra efter det. 

    Det är ca 500 000 barn totalt som lever med separerade föräldrar. För varje år separerar ca 55- 60 000 nya föräldrar. 

    Sverige är det land som har störst andel barn som bor varannan vecka.


    Källa:
    https://www.mfof.se/download/18.78bdeb3e17e98c36ecf5a5fe/1643879120862/Separationer%20en%20kris%20f%C3%B6r%20alla.pdf

    https://omtanke.today/sa-paverkas-barn-av-varannan-vecka-boende/

  • Anonym (Värre med fördomsfull personal)
    Anonym (Inlägg) skrev 2024-11-05 12:04:07 följande:

    slänger en liten faktaruta här om någon är intresserad:

    På 80 talet levde 1 % av barnen med separerade föräldrar.


    Idag är det runt 30 % ( och sedan 2015, barn 0-17 år). De senaste 2 åren har statistiken minskat något pågrund av inflationen, men kommer troligtvis öka något extra efter det. 

    Det är ca 500 000 barn totalt som lever med separerade föräldrar. För varje år separerar ca 55- 60 000 nya föräldrar. 

    Sverige är det land som har störst andel barn som bor varannan vecka.


    Källa:
    https://www.mfof.se/download/18.78bdeb3e17e98c36ecf5a5fe/1643879120862/Separationer%20en%20kris%20f%C3%B6r%20alla.pdf

    https://omtanke.today/sa-paverkas-barn-av-varannan-vecka-boende/


    På 70- och 80-talet var det fortfarande hyfsat stigmatiserat att skilja sig/separera med hemmavarande barn oavsett hur dåligt man mådde som vuxen i sin relation. I de fall där man ändå separerade bodde barnen som regel hos mamman och hade man en ansvarsfull pappa så hade han barnen varannan helg. 

    /70-talist med separerade föräldrar från det att jag var 2 år med boende varannan vecka till skolstart.
  • Anonym (T)
    Anonym (Värre med fördomsfull personal) skrev 2024-11-05 10:22:39 följande:
    Statistik visar att barn med separerade föräldrar, där det är varannan vecka och ett bra samarbete mellan föräldrarna mår lika bra som barn i fungerande kärnfamiljer.
    Kan du länka till den statistiken? Jag har aldrig läst om någon sådan statistik så det vore intressant att få ta del av. 

    Jag är inte fördomsfull då jag vet att barnen som går på min förskola där föräldrarna är mitt uppe i eller har separerat eller skiljt sig inte mår/mått bra. De har gått igenom  en sorg och i vissa fall trauma till och med och blivit personlighetsförändrade. Tysta, tillbakadragna och oroliga. 
  • Anonym (T)
    Anonym (Inlägg) skrev 2024-11-05 12:04:07 följande:

    slänger en liten faktaruta här om någon är intresserad:

    På 80 talet levde 1 % av barnen med separerade föräldrar.


    Idag är det runt 30 % ( och sedan 2015, barn 0-17 år). De senaste 2 åren har statistiken minskat något pågrund av inflationen, men kommer troligtvis öka något extra efter det. 

    Det är ca 500 000 barn totalt som lever med separerade föräldrar. För varje år separerar ca 55- 60 000 nya föräldrar. 

    Sverige är det land som har störst andel barn som bor varannan vecka.


    Källa:
    https://www.mfof.se/download/18.78bdeb3e17e98c36ecf5a5fe/1643879120862/Separationer%20en%20kris%20f%C3%B6r%20alla.pdf

    https://omtanke.today/sa-paverkas-barn-av-varannan-vecka-boende/


    Det är sorgligt. Och betänk då att de här skilsmässobarnen bara är mellan 1-5 år så om de mår dåligt så kan de inte alltid ge uttryck för det. 
  • Anonym (T)
    Anonym (Tb) skrev 2024-11-05 07:12:04 följande:
    Det här är vad man kallar anekdotisk bevisföring och har egentligen inget förklaringsvärde alls. Här talar istället statistiken sitt tydliga språk. Skilsmässobarn lider av mer psykisk ohälsa än barn i en intakt kärnfamilj och det går också sämre för dem i skolan osv.

    Det är egentligen inte så konstigt eftersom deras tillvaro förändras radikalt utan att de har någon möjlighet att påverka situationen. Detta leder naturligtvis i många fall till känslor av otrygghet och stress vilket vi vet skapar trauma.

    Visst, i många fall är skilsmässor nödvändiga för föräldrarna men kom inte med amsagan att "det är det bästa för barnen".
    Det är det här jag menar. Jag ser ju det själv varje dag på mitt arbete så det är konstigt att jag blir ifrågasatt, men jag antar att de som ifrågasätter är föräldrar som skiljt sig och tar illa vid sig. 
  • Anonym (En mamma)

    Klart det är synd om barnen. De som säger att det inte skadar eller spelar någon roll har nog aldrig levt det livet.

  • Anonym (Värre med fördomsfull personal)
    Anonym (T) skrev 2024-11-05 13:47:17 följande:
    Kan du länka till den statistiken? Jag har aldrig läst om någon sådan statistik så det vore intressant att få ta del av. 

    Jag är inte fördomsfull då jag vet att barnen som går på min förskola där föräldrarna är mitt uppe i eller har separerat eller skiljt sig inte mår/mått bra. De har gått igenom  en sorg och i vissa fall trauma till och med och blivit personlighetsförändrade. Tysta, tillbakadragna och oroliga. 
    Forskning från Stockholms Universitet 
    www.su.se/nyheter/hur-m%C3%A5r-barn-till-separerade-1.650338


    www.forskning.se/2023/03/14/vaxelboende-kan-starka-barnens-relation-till-foraldrarna/

    Självklart blir det förändringar i början av en separation då det är en förändring som man, som barn, inte riktigt vet hur man ska hantera och det är mycket känslor i omlopp. Detta gäller ju även vuxna i en separation. Men i förlängningen, under förutsättning att föräldrarna har ett gott samarbete och inte baktalar och saboterar för varandra, så blir det jämförbart med barn i kärnfamiljer. 

    Barn har ju dessutom en kärlek till båda sina föräldrar och är lojala till båda så om föräldrarna blandar in sina egna känslor för varandra i sitt samarbete blir det som regel väldigt dåligt. 

Svar på tråden Det är synd om skilsmässobarn