Det är synd om skilsmässobarn

Jo kanske synd om en del. Och?

Är det bättre för barnet att växa upp i en familj där föräldrarna inte älskar varandra eller en dysfunktionell familj? Är det inte bättre att lära barnet vad kärlek är?

Är det även synd om dig? För varför skulle någon starta en tråd med så konstig vinklad frågeställning?

Statistik visar att barn med separerade föräldrar, där det är varannan vecka och ett bra samarbete mellan föräldrarna mår lika bra som barn i fungerande kärnfamiljer.

slänger en liten faktaruta här om någon är intresserad:

På 80 talet levde 1 % av barnen med separerade föräldrar.

Idag är det runt 30 % ( och sedan 2015, barn 0-17 år). De senaste 2 åren har statistiken minskat något pågrund av inflationen, men kommer troligtvis öka något extra efter det. 

Det är ca 500 000 barn totalt som lever med separerade föräldrar. För varje år separerar ca 55- 60 000 nya föräldrar. 

Sverige är det land som har störst andel barn som bor varannan vecka.

Källa:
https://www.mfof.se/download/18.78bdeb3e17e98c36ecf5a5fe/1643879120862/Separationer%20en%20kris%20f%C3%B6r%20alla.pdf

https://omtanke.today/sa-paverkas-barn-av-varannan-vecka-boende/

Det här är vad man kallar anekdotisk bevisföring och har egentligen inget förklaringsvärde alls. Här talar istället statistiken sitt tydliga språk. Skilsmässobarn lider av mer psykisk ohälsa än barn i en intakt kärnfamilj och det går också sämre för dem i skolan osv.

Det är egentligen inte så konstigt eftersom deras tillvaro förändras radikalt utan att de har någon möjlighet att påverka situationen. Detta leder naturligtvis i många fall till känslor av otrygghet och stress vilket vi vet skapar trauma.

Visst, i många fall är skilsmässor nödvändiga för föräldrarna men kom inte med amsagan att "det är det bästa för barnen".

Klart det är synd om barnen. De som säger att det inte skadar eller spelar någon roll har nog aldrig levt det livet.