Kan ni gå och lägga er med saker framme?

Det låter helt klart som en kvinna jag skulle vilja bo med.

Trots samhällets bild av att kvinnor sköter det mesta i hemmet och tar ansvar för allt så i mitt hem är det jag som fixar plockar och städar medan min sambo är oerhört stökig och slarvig av sig. Städar efter henne precis hela tiden..

Längtar efter nåt annat haha

Fast ts skriver att de var framme 3min innan senaste incheckningstiden.

Jag är exakt som din fru.
Blir bara värre och värre med åren, trots barn med allt vad det innebär.
Jag kan inte låta minsta lilla pinal ligga framme eller på fel ställe till makens och dotterns stora förtret ibland. 

Din fru verkar ha ett kontrollbehov av att allt ska se perfekt ut. Blir ju rätt jobbigt att ha det så. Själv vill jag ha rent på diskbänk och köksbord men bryr mig inte om det står några glas och tallrikar kvar på kvällen när jag går och lägger mig. Jag vill ha golven rena men annars rätt stökigt här med kläder som ligger lite här o där, det bekommer mig inte. Sen sparkar jag av mig skorna när jag kommer in och bryr mig inte riktigt om hur det hamnar medan ytterkläderna alltid hängs upp. 

Har det likadant. Vet också många andra män som gör mesta av jobbet hemma. Många kvinnor har inte orken eller är för bekväma för att sköta arbete och hem. 

De flesta män orkar att göra båda. Många män latar sig däremot hellre än att göra jobbet.

Det är nog snarare ett fåtal. Men frågan är varför du känner ett behov att skriva det i en tråd som handlar om en person och inte om kvinnor generellt? 

Min om vi ska prata generellt så kan jag tala om att min pappa, min  morfar, min farfar, min man och mina vänners makar gör knappt något hushållsarbete överhuvudtaget. De kan inte ens laga mat ordentligt eller vet hur man ska dammsuga. Mina vänner beklagar sig konstant över att de får göra det mesta medan männen tränar eller slänger sig i soffan från att de kommer hem tills att de går och lägger sig.

Dina vänners makar lessnade kanske när de fick sängen ombäddad av dina vänner...

Tror inte bäddningen var avgörande där utan pappret som skulle skrivas ut som krånglade och tog jättelång tid.

Hon låter klart neurotisk, jag hade inte velat leva med en så petig människa.

Jag kan hänga upp min jacka, men ibland hamnar den på en stol i hallen, eller rentav på en stol i köket, om jag ska ut snart igen. På hallstolen kan också andra plagg hamna som är "för mycket" som koftor, eller mina byxor om jag vill dyka rakt in för en dusch.

I sovrummet har jag en fåtölj att ha halvanvända kläder på, och den är oftast full. Ibland hamnar det saker på golvet och det stör mig inte direkt heller. Man får ett ryck någon gång och rensar allt då bara.

Jag lever ändå, vi städar bara när vi ska ha gäster (utom kök/badrum) och jag grälar aldrig med min man om städningen.

Alla är nöjda och vi har gott om tid i våra liv.

Ja, men skillnaden i vår familj är att min man alltid kan räkna med att huset är inordning oavsett om han rasar ihop av sjukdom eller är kärnfrisk.

Men jag vet att om jag blir sjuk, då kommer hemmet
 förfalla på nolltid och det kommer bli en helvetisk uppförsbacke att få iordning allt efter. Och det blir främst jag som får göra det jobbet. Därav min stress för oreda när jag själv är sjuk. Inte för att oredan är jobbig utan för att hafsverk allt framtida jobb som bara adderas och som jag kommer styra upp.

Det är väl ingen konst att rasa insänt med feber när man vet att någon annan har koll på läxor, plockar undan och städar samt planerar för handling etc. Men som kvinna har man sällan den supporten bakom sig.

Din fru verkar ju dock extremt pedantisk. Eller så gör du ett dåligt jobb med att bädda helt enkelt