Kan ni gå och lägga er med saker framme?

Jag kan förstå din fru.
Detta handlar ju om tvång och kontroll och om ångestreglering.

Att låta bli att göra alla dom där kontrollgrejerna, det skulle ju skapa stark ångest hos din fru. En ångest som är såpas stark att det är värt att missa flyget för att ägna sig åt kontroll och ångestdämpning istället. Men jag förstår ju också att detta verkar som ett helt knasigt beteende för de människor som inte förstår mekanismerna bakom.

Innan vi fick barn så var jag som din fru, kontroll till punkt och pricka på varenda liten detalj. Men när vi fick barn så blev det helt omöjligt att hålla kontrollgrejen på samma nivå. Som ett resultat av att det sköt min ångestnivå i höjden. Tillslut fick jag ett breakdown, började tänka sjuka grejer.. som att jag inte orkade leva längre. Dom tankarna hade aldrig kommit om jag bara hade kunnat fortsätta att ägna mig åt mina kontrollgrejer.

Så det här med tvång och kontroll handlar alltså, enligt mig, om ångestreglering.

Nästa fråga är väl då varför vissa människor behöver den här typen av ångestreglering, eller ångestreglering över huvud taget. Och där skulle jag nog säga att en slags ökad känslighet kommer in i bilden. Jag har en hög IQ, men är också oerhört ängslig. Jag har även överdrivet bra hörsel, är också ljuskänslig, trivs egentligen bäst i hemmets lugna vrå samt föredrar minimal social kontakt (inte helt lätt när man har barn och familj).

Jag kunde ju inte hålla kontrollgrejen på samma höga nivå när vi fick barn, vilket istället gjorde att jag helt tappade kontrollen (så det är lite allt eller inget som gäller alltså). Så vi har gått från att ha ett pedantiskt och undanplockat hem,... till ett skitigt hem i prylmässigt kaos. Så längs vägens gång har det blivit tydligt att jag har svårt för detta med balans. Och din fru verkar ju också ha lite svårt för detta med balans.

Ja.. vad ska man säga.. vi är ju människor och olika människor har olika problemområden i livet. Vi får försöka jobba på oss själva och göra så gott vi kan.

Du tycker inte det är en säkerhetsgrej? För övrigt har jag kommit in i köket och hon har glömt att stänga av både ugn och spis? sånna saker berör henne inte alls. 

Hon vägrar dessutom att ha brandfilten i köket även om den är undanstoppad och är estetiskt ändå okej just för att det inte passar in i köket. Så börjar det brinna så måste jag gå ner i källaren för den får inte vara i köket. Jag ser inte detta som ett säkerhetsbeteende

Jag undrar om min fru är lite speciell. 

Men även om hon skulle komma hem från jobbet med hög feber och hon knappt kan stå på fötterna så skulle hon hänga upp jackan korrekt. Ställa skorna perfekt i hallen. Hänga upp sin klänning och sätta tillbaka den på en galge och sätta in i garderoben. 

Skulle hon ta fram en smörgås och då tar fram knivar, osthyvel m.m så skulle detta inte synas alls i köket att hon varit där.

Hon skulle aldrig på kvällen kunna gå lägga sig med en pryl kvar i köket. Spelar ingen roll hur trött eller sliten hon är. Ingen annanstans heller för den delen. 

En gång höll vi på att missa ett plan, vi hade bråttom och insåg att vi behövde fixa en sak på datorn. Vi behövde skriva ut ett papper och detta krånglade hur länge som helst. Trots att vi redan var sena då så behövde hon kontrollera allt i huset, hon behövde bädda om sängen som jag hade bäddat för den var inte tillräckligt bra gjord. Vi var framme 3 minuter innan sista incheckningstiden. 

Är det såhär för alla?? Eller kan man någon gång vakna med en smutsig kastrull i diskhon?