Livshopp2025 skrev 2025-03-11 11:04:40 följande:
Tack för er empati när jag skrev senast om att jag testade negativt. Jag blev så ledsen och orkade inte riktigt engagera mig i något som hör till den här processen på ett tag utan har försökt fokusera på att återfå glädje och energi. Nu har jag påbörjat mitt sista försök, ska på ultraljud på fredag och sen förhoppningsvis återföring nästa vecka om allt flyter på. Jag pendlar mellan att känna att det är meningslöst och att känna ett bubblande hopp om att det ska gå vägen den här gången!
Jag har varit sjukskriven under mina försök. Inte planerat och inte pga denna processen utan pga en skada som jag håller på att rehabilitera, tanken är att jag börjar jobba i slutet av mars. Det har verkligen haft sina fördelar i och med att det är mindre stress och det har varit lätt att ta sig till kliniken på de tider jag fått utan att krångla med ledighet från jobbet. Har ett jobb som är fysiskt krävande på olika sätt och det har varit skönt att slippa oroa sig för att det skulle inverka på IVF-processen. Samtidigt blir det väldigt mycket tid till att tänka och fundera och känna...
Känner med dig. Det är en otroligt påfrestande process. Psyket tar tyvärr mycket stryk.
Du och jag kör nog samtidigt den här gången. Jag gjorde ultraljud idag och tar ovitrelle imorgon. Så insättning i slutet på nästa vecka.
Försök känna hopp ❤️ jag vet hur svårt det är, men ändå. Jag känner samma men hoppet är väl det sista som lämnar en.
Vi har två blastocyster i frysen, och blir det inte något av dom så ger vi upp egna barn 💔 men jag måste våga tro att det går vägen.
