• Nervernautanpå

    40år och IVF

    Hej, finns det fler än jag där ute som just nu går igenom en ivf-resa som lite äldre? 

    Jag har tidigare flera inseminationer i olika perioder, varav 3 i Danmark. 

    Men nu gör vi ett sista försök med ivf (eller ja, kanske tre, det är vad vi har betalat för). 

    Jag har tagit mina första sprutor Bemfola så jag är i början bara. 

    Vore kul att följas åt och byta erfarenheter om någon fler är i samma situation. Dela gärna med er om ni gjort samma sak men lyckats, skulle gärna höra om fall där det gått bra, behöver få känna lite hopp. 

  • Svar på tråden 40år och IVF
  • Livshopp2025
    Anonym (Hoppfull) skrev 2025-03-22 10:51:01 följande:

    Har en riktigt låg dag idag. Känner att allt känns meningslöst och allmänt hopplöst. Börjar bli genuint rädd och ledsen att det inte ska gå vägen. Vet inte riktigt om det är något jag faktiskt skulle klara av att hantera. Barn för mig har varit mitt största i livet det enda riktigt riktigt riktigt viktiga för mig. En enda konkret sak jag alltid sen jag var liten vetat att jag vill. Känner mig plötsligt väldigt ensam Och ledsen. Givna resultatet av att faktiskt göra detta själv första gången det verkligen känns av att jag är ensam.


    Blir dessutom Nästan arg på folks stöd just nu. Vilket gör att jag känner mig otacksam r folk bara försöker stötta. Men Nu när det blev negativt igen försökte de närmaste stötta och ge tröst och hopp om att det är klart det går vägen nästa gång de är de minsann helt hundra på. Orkar inte att folk tycker synd om mig och blir nästan arg på tomma ord av stödjande skit de inte kan påverka. en tyckte det är väl bara byta klinik välj en bättre så det gör vägen. Nästa tyckte det är väl köra på tills det går och bara prioritera det framför jobbgrejer och ordna fram pengarna. Skönt om allt var så lätt. Så lätt med jobb. Så lätt mentalt. Så lätt med pengar. 

    Börjat fundera över min kost och vanor. Om jag borde försöka anstränga mig mer än jag gjort. Nu har jag kört på med försöken rätt och har helt ärligt inte vågat försöka ?banta? eller göra större skillnad på vanor utan försökt äta lite bättre mer fisk och grönt och minimera skit. Går väldigt mycket pga hundar men tränar bara en gång vecka, krockar det Med mitt schema blir det bara varannan  


    Grubblar på ekonomi som är ett problem om jag ska köra mer ivf, men egentligen inte är ett showstopperproblem. Pengar finns ju eller kan lånas men det är en prioriteringsfråga som alltid. Tycker om att åka i min bil och vill inte byta ned mig, vill inte byta bostad eller använda de sista på kontot då jag vill ha buffert om jag ska vara föräldraledig osv.. Sitter just nu och lägger upp grejer på blocket för att försöka dra igång lite pengaflöde för att minska oron att hosta upp en slant. Mentalt skönt men att sälja en pryl för 100 kr gör kanske ingen större skillnad mer än men mentalt att jag i alla fall gör något litet åt saken idag. 


    Förlåt för mitt låna spretiga inlägg men kändes lite skönt att få skriva av sig lite i alla fall. 


    Oj wow. Det skulle lika gärna kunnat varit jag som skrivit det där. I varje punkt. Precis så kände jag mellan att det blev negativt sist och inför min nuvarande, sista återföring. Fick jobba hårt för att peppa mig själv för att se någon mening med att ens försöka denna gången. Just nu håller jag hårt i det sista halmstrået av hopp.
    Det är en otroligt laddad och pressad situation och liksom du gör jag det här på egen hand. På gott och ont. Jag förstår verkligen att det här är något som kan förstöra ett parförhållande. Men att känna sig så ensam som jag gjorde precis efter mitt senaste test, att se ett långt liv framför mig utan barn... Outhärdligt. Men just nu känns det lite lättare och jag vågar faktiskt hoppas på riktigt igen.
    Jag har valt att bara berätta för tre av mina närmaste vänner men kan absolut relatera till det du skriver om att bli irriterad på andras stöd och råd. Jag förstår ju att de försöker stötta och peppa men de inser inte riktigt vad de pratar om, att saker inte funkar logiskt och förutsägbart av typen 1+1=2. Men det som är starkt positivt för dig är att du bara är 40, även om det känns kört just nu så har du ändå tid kvar ❤️
    Ekonomin får också helt andra proportioner när man gör det här på egen hand. När man inte har två inkomster och två besparingar sen tidigare och har någon att dela övriga utgifter med. Det blir något helt annat.

    Utöver ekonomin är det just om det finns mer eller något annat jag själv skulle kunnat göra. Jag har pga en skada inte kunnat träna alls denna tiden och först sedan någon månad tillbaka har jag kunnat återuppta hundpromenader så den fysiska biten är en sak. Sen allt prat om anti-inflammatorisk kost osv som man kanske borde vara bättre med, jag har inte gjort något sådant mer än som du tänka lite sundare mat.
    Skönt iaf att ha något konkret att fokusera på, som att du säljer lite grejer t.ex. Man behöver såna saker, även om det är smådetaljer i sammanhanget.

    Jag skickar hopp och ork till dig ❤️
  • Livshopp2025
    Nervernautanpå skrev 2025-03-22 12:43:19 följande:
    Känner sååå igen mig i dina känslor. Finns nog inga rätta svar. Vet ärligt inte hur man hanterar detta. Man klarar av det för att man inte har något annat val. 
    (Och jag tycker inte du ska känna att du gör något fel.) Kram
    Nervernautanpå skrev 2025-03-22 12:44:24 följande:

    Jag satte in en blastocyst igår. Så nu börjar känslokarusellen om igen. 


    Välkommen till ny känslokarusell! Är ju oxå där nu sen i torsdags. Hoppas så mycket att den resulterar i ett positivt resultat denna gången för oss båda 💕

    Verkligen. Hur hanterar man detta? Otroligt nog tar man ju sig igenom allt på något sätt.
  • Anonym (Hoppfull)
    Nervernautanpå skrev 2025-03-22 12:43:19 följande:
    Känner sååå igen mig i dina känslor. Finns nog inga rätta svar. Vet ärligt inte hur man hanterar detta. Man klarar av det för att man inte har något annat val. 
    (Och jag tycker inte du ska känna att du gör något fel.) Kram

    Så är det ju. Det är bara kämpa och köra på, vad annars ska man göra. Jag håller tummarna för dig nu! Och har sympati för dig i den olidlig ruvarväntan nu 


    fick blödning direkt nu när jag slutade med vaggisarna så nu väntar jag på att få börja testa för ÄL om en vecka och sen hålla alla tummar och tår för min lilla blastocyst i frysen. Ska glädja mig åt att statistiskt tar sig fler frysta än färska. Troligen av den enkla anledning att de är just blstocyster med många färska sätts tillbaka tidigt utan vetskap av slutlig kvalitet. 

  • Anonym (Hoppfull)
    Livshopp2025 skrev 2025-03-22 13:21:53 följande:
    Oj wow. Det skulle lika gärna kunnat varit jag som skrivit det där. I varje punkt. Precis så kände jag mellan att det blev negativt sist och inför min nuvarande, sista återföring. Fick jobba hårt för att peppa mig själv för att se någon mening med att ens försöka denna gången. Just nu håller jag hårt i det sista halmstrået av hopp.
    Det är en otroligt laddad och pressad situation och liksom du gör jag det här på egen hand. På gott och ont. Jag förstår verkligen att det här är något som kan förstöra ett parförhållande. Men att känna sig så ensam som jag gjorde precis efter mitt senaste test, att se ett långt liv framför mig utan barn... Outhärdligt. Men just nu känns det lite lättare och jag vågar faktiskt hoppas på riktigt igen.
    Jag har valt att bara berätta för tre av mina närmaste vänner men kan absolut relatera till det du skriver om att bli irriterad på andras stöd och råd. Jag förstår ju att de försöker stötta och peppa men de inser inte riktigt vad de pratar om, att saker inte funkar logiskt och förutsägbart av typen 1+1=2. Men det som är starkt positivt för dig är att du bara är 40, även om det känns kört just nu så har du ändå tid kvar ❤️
    Ekonomin får också helt andra proportioner när man gör det här på egen hand. När man inte har två inkomster och två besparingar sen tidigare och har någon att dela övriga utgifter med. Det blir något helt annat.

    Utöver ekonomin är det just om det finns mer eller något annat jag själv skulle kunnat göra. Jag har pga en skada inte kunnat träna alls denna tiden och först sedan någon månad tillbaka har jag kunnat återuppta hundpromenader så den fysiska biten är en sak. Sen allt prat om anti-inflammatorisk kost osv som man kanske borde vara bättre med, jag har inte gjort något sådant mer än som du tänka lite sundare mat.
    Skönt iaf att ha något konkret att fokusera på, som att du säljer lite grejer t.ex. Man behöver såna saker, även om det är smådetaljer i sammanhanget.

    Jag skickar hopp och ork till dig ❤️

    Jag generellt är väldigt positiv till att köra detta själv. Risk för att en parrelation skulle ta mycket stryk är nog hög. Glad att vara själv tills jag plötsligt kände mig väldigt ensam. Egentligen är det nog inte att vara ensam k processen det är nog min rädsla för det långa ensamma livet utan barn. 


    jag har också bara delat med mig till mindre än en halvfull vänner. Sen har jag inga syskon och sedan nu nyligen en förälder kvar i livet. Tror det spär på min ensamhetskänsla. När min sista förälder försvinner är jag väldigt ensam kvar. Vad hände med den stora stora familjen jag så himla gärna ville ha.? vart fan gick det så snett och så fel. Varför började jag inte med detta för 10 år sedan. Begriper ingenting längre. känns som jag tittar ned på mig själv och skakar på huvudet och undrar vad fan jag tänkte. 


    Ja, ekonomin får helt klart andra prioriteringar. fråntar dock inte att man är själv. En inkomst är alltid bara en inkomst. Kan ju glädjas åt att jag jobbat de där 10 åren istället för att skaffa kids så jag har i alla fall en bra lön. Hjälper lite eftersom processen trots allt kostar pengar. 

  • Livshopp2025
    Anonym (Hoppfull) skrev 2025-03-22 13:53:24 följande:

    Jag generellt är väldigt positiv till att köra detta själv. Risk för att en parrelation skulle ta mycket stryk är nog hög. Glad att vara själv tills jag plötsligt kände mig väldigt ensam. Egentligen är det nog inte att vara ensam k processen det är nog min rädsla för det långa ensamma livet utan barn. 


    jag har också bara delat med mig till mindre än en halvfull vänner. Sen har jag inga syskon och sedan nu nyligen en förälder kvar i livet. Tror det spär på min ensamhetskänsla. När min sista förälder försvinner är jag väldigt ensam kvar. Vad hände med den stora stora familjen jag så himla gärna ville ha.? vart fan gick det så snett och så fel. Varför började jag inte med detta för 10 år sedan. Begriper ingenting längre. känns som jag tittar ned på mig själv och skakar på huvudet och undrar vad fan jag tänkte. 


    Ja, ekonomin får helt klart andra prioriteringar. fråntar dock inte att man är själv. En inkomst är alltid bara en inkomst. Kan ju glädjas åt att jag jobbat de där 10 åren istället för att skaffa kids så jag har i alla fall en bra lön. Hjälper lite eftersom processen trots allt kostar pengar. 


    Ja jag är också i grunden positiv till att göra det på egen hand men precis samma tankar som du har om ett långt ensamt liv utan barn finns även här. Miste också min ena förälder under året så även där är det lika. Jag menar inte att jag vill ha barn för att slippa vara ensam, så är det verkligen inte. Men just när man tänker på hur livet blir utan barn känns det tomt och ensamt. I synnerhet när man alltid varit familjekär och gärna velat ingå i en stor familj. Samtidigt vet jag ju att man fyller livet med annat om det inte blir så, det är ju så det varit hittills.

    Precis, så är det. Och vi verkar båda ha tillräckligt med pengar för att ha råd men vill inte stå utan både barn och sparpengar som ju är en extra trygghet när man lever ensam och måste kunna försörja sig själv även om oförutsedda saker händer.
  • Anonym (Hoppfull)
    Livshopp2025 skrev 2025-03-22 19:13:40 följande:
    Ja jag är också i grunden positiv till att göra det på egen hand men precis samma tankar som du har om ett långt ensamt liv utan barn finns även här. Miste också min ena förälder under året så även där är det lika. Jag menar inte att jag vill ha barn för att slippa vara ensam, så är det verkligen inte. Men just när man tänker på hur livet blir utan barn känns det tomt och ensamt. I synnerhet när man alltid varit familjekär och gärna velat ingå i en stor familj. Samtidigt vet jag ju att man fyller livet med annat om det inte blir så, det är ju så det varit hittills.

    Precis, så är det. Och vi verkar båda ha tillräckligt med pengar för att ha råd men vill inte stå utan både barn och sparpengar som ju är en extra trygghet när man lever ensam och måste kunna försörja sig själv även om oförutsedda saker händer.

    Precis så.
    beklagar verkligen din situation som är ack så lik min egen. Liten tröst att de finns fler av oss att dela detta med. Ibland känns det som jag är den enda med mitt livsöde. 

  • Livshopp2025
    Nervernautanpå skrev 2025-03-24 12:21:59 följande:

    Brukar ni få biverkningar av cyclogesten? 


    Ja första vändan var värst med fler saker men det som återkommer varje gång är klåda på kroppen. Främst ryggen och ibland benen. Kan bli galen på att det kliar så mycket, inte hela tiden men återkommande. 
    Nu senast bytte de på apoteket till ett annat märke (samma styrka progesteron) och det är lite mindre klåda men upplever att det istället påverkar magen/tarmarna mer.
  • Nervernautanpå
    Livshopp2025 skrev 2025-03-24 12:35:08 följande:
    Ja första vändan var värst med fler saker men det som återkommer varje gång är klåda på kroppen. Främst ryggen och ibland benen. Kan bli galen på att det kliar så mycket, inte hela tiden men återkommande. 
    Nu senast bytte de på apoteket till ett annat märke (samma styrka progesteron) och det är lite mindre klåda men upplever att det istället påverkar magen/tarmarna mer.
    Okej. Klåda har jag inte upplevt men känner mig som en badboll. Svullen mage. Inget jag inte kan stå ut med, men tänkte om fler känner av dem.
  • Livshopp2025
    Nervernautanpå skrev 2025-03-24 12:39:08 följande:
    Okej. Klåda har jag inte upplevt men känner mig som en badboll. Svullen mage. Inget jag inte kan stå ut med, men tänkte om fler känner av dem.
    Jag har fått det också. Men klådan är jobbigare tycker jag 😵?💫
Svar på tråden 40år och IVF