• Anonym (Anonym)

    Se ner på ens jobb?

    Har aldrig skämts över mitt jobb jag har nu då det har varit en lång väg att komma hit för mig. Hade en väldigt tuff skolgång som innebar mobbning och över grepp som gjorde att det tog längre tid för mig att bli klar med skolan. Fick sedan jobb inom kök på sjukhus som jag mått väldigt bra över och trivs väldigt bra, för att inte ha någon utbildning bakom så är lönen också bra (21.000-22.000 efter skatt)


    Däremot sedan jag blev tillsammans med min nuvarande pojkvän så har jag lagt märke till att flera av hans vänner ser lite ner på mig när dom frågat vad jag jobbar med och får ofta svar "jaha". Samtalet avslutas och pratar sedan vidare om något annat som får en att känna sig rätt "missplacerad". Detta är något som händer rätt ofta när vi träffar personer i hans omkrets och det är inte förräns nu som jag börjat må dåligt över detta. Det har gjort att jag vill helst undvika sånna samtal. Hur ofta är det att folk ser ner på ens jobb och hur hanterar ni detta? 
  • Svar på tråden Se ner på ens jobb?
  • Anonym (Stina)

    Jag har upplevt samma. Jag har en vänkrets där de flesta är akademiker och många verkar tyvärr tro att det inte går att föra en intressant konversation med någon som inte har högskoleutbildning. Jag älskar mina vänner men jag är otroligt trött på vissa av mina vänners vänner. 

  • Anonym (B)
    RenLuft skrev 2024-10-08 10:32:45 följande:

    Hej på dig!


    Lönen är ju bra, speciellt ett jobb som man inte behöver någon utbildning för.

    Kök på sjukhus låter ändå intressant. Jobb överlag är bättre än svartjobb, kriminellt, bidrag o.s.v.

    Du jobbar. Du har hittar jobb. Du får lön. En bra lön! Trots svårigheter i skolgången, så har du bevisat för alla att man kan lyckas. Man behöver inte ta med sitt förflutna till nuet.  an kan lyckas, om man vill. Detta har du bevisat. Det är många som dessvärre inte lyckas hitta jobb, få jobb och dessutom får behålla jobb.

    Men du behåller jobbet, du jobbar och betalar skatt.

    Det är fantastiskt!

    Inget att skämmas över och det är nog ingen som tycker att det är ''lågt''.

    Angående för att många säger ''jaha''. Kanske kan bero på att alla vet hur det är med att vara köksbiträde, laga mat och så.


    Ingen utbildning är väl att ta i om hon gått gymnasiet. 
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (Stina) skrev 2024-10-08 10:39:31 följande:

    Jag har upplevt samma. Jag har en vänkrets där de flesta är akademiker och många verkar tyvärr tro att det inte går att föra en intressant konversation med någon som inte har högskoleutbildning. Jag älskar mina vänner men jag är otroligt trött på vissa av mina vänners vänner. 


    Jag förstår vad du menar, är precis så jag kan känna ibland.
  • Anonym (Anonym)
    RenLuft skrev 2024-10-08 10:32:45 följande:

    Hej på dig!


    Lönen är ju bra, speciellt ett jobb som man inte behöver någon utbildning för.

    Kök på sjukhus låter ändå intressant. Jobb överlag är bättre än svartjobb, kriminellt, bidrag o.s.v.

    Du jobbar. Du har hittar jobb. Du får lön. En bra lön! Trots svårigheter i skolgången, så har du bevisat för alla att man kan lyckas. Man behöver inte ta med sitt förflutna till nuet.  an kan lyckas, om man vill. Detta har du bevisat. Det är många som dessvärre inte lyckas hitta jobb, få jobb och dessutom får behålla jobb.

    Men du behåller jobbet, du jobbar och betalar skatt.

    Det är fantastiskt!

    Inget att skämmas över och det är nog ingen som tycker att det är ''lågt''.

    Angående för att många säger ''jaha''. Kanske kan bero på att alla vet hur det är med att vara köksbiträde, laga mat och så.


    Tack så jättemycket! 
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (Mh) skrev 2024-10-08 10:02:19 följande:
    Nog för att TS trivs med sitt jobb vilket är bra men tror du verkligen att det är det hon brinner för? Lite naivt inlägg. 

    TS, tråkigt att du upplever det så, kan du inte bara låta det rinna av dig? Du jobbar och bidrar till samhället, vilket aldrig är fel. Håll huvudet högt. 
    Även om jag hade haft möjlighet att plugga vidare på universitet så finns det inga direkt utbildningar där som jag "brinner" för. Jag har alltid haft svårt att veta vad jag egentligen skulle vilja jobba med. Däremot har jag alltid trivs i sjukhusmiljö (spenderade mycket tid på sjukhus när jag var barn under många års tid) så på så vis har det alltid känts lite som "hemma". 
  • Anonym (Mh)
    Anonym (Anonym) skrev 2024-10-08 11:16:16 följande:
    Även om jag hade haft möjlighet att plugga vidare på universitet så finns det inga direkt utbildningar där som jag "brinner" för. Jag har alltid haft svårt att veta vad jag egentligen skulle vilja jobba med. Däremot har jag alltid trivs i sjukhusmiljö (spenderade mycket tid på sjukhus när jag var barn under många års tid) så på så vis har det alltid känts lite som "hemma". 
    Det var inte alls meningen att verka nedlåtande i inlägget men tror det är få som verkligen jobbar med något som de brinner för. Det är svårt att hitta det jobbet, jag har högskoleutbildning men har ändå inte ett yrke jag brinner för. Det är få som skulle gå till sitt jobb om inte lönen kom. Sen kan jag bli trött på folk som alltid ska prata jobb, typ det första de frågar när man ses, hur går det på jobbet? Eller om man pratar med en ny bekant, vad jobbar du med? som första fråga.. suck.
  • Goneril

    Jag har svårt att tro att någon ser ner på andras arbete; utan TS och hennes kollegors ansträngningar skulle Sverige stanna, det tror jag alla tänkande människor inser. Det är nog så att folk inte vet vilka följdfrågor de ska ställa och därför är de tysta. Det tyder dock på dålig fantasi och en viss självtillräcklighet, det kan inte förnekas.                                                                                                                                                                                   Sen är det kolossalt tröttsamt att lyssna på andras "arbetsbeskrivningar" och rapporter beträffande kurser och akademisk status. Jag kan då lyssna roat och tyst  fundera på om jag skulle göra en utskrift av mina examina för att ha i beredskap, men sedan inser jag att då vore jag inte ett dugg bättre än skrytmånsarna. Låt dem hållas och bli inte alltför imponerade! Mitt eget kompisgäng, där flera, numera pensionärer,  har innehaft höga positioner i näringslivet och varit väl etablerade i den akademiska världen skulle aldrig förfalla till sånt skryt. Man pratar heller inte om sin förmögenhet eller aktieportfölj, det är bristfällig uppfostran.

  • Anonym (Anonym)
    Anonym (Mh) skrev 2024-10-08 11:26:37 följande:
    Det var inte alls meningen att verka nedlåtande i inlägget men tror det är få som verkligen jobbar med något som de brinner för. Det är svårt att hitta det jobbet, jag har högskoleutbildning men har ändå inte ett yrke jag brinner för. Det är få som skulle gå till sitt jobb om inte lönen kom. Sen kan jag bli trött på folk som alltid ska prata jobb, typ det första de frågar när man ses, hur går det på jobbet? Eller om man pratar med en ny bekant, vad jobbar du med? som första fråga.. suck.
    Ingen fara, tyckte inte alls det var nedlåtande. Förstår vad du menar, håller med om att det kan bli lite för mycket ibland med att ofta få höra sånna frågor. 
  • Anonym (Htj)

    Jobbar inom äldrevården och har många i min krets som är högskoleutbildade. Det märks att de inte är intresserade av mitt jobb på samma sätt som mer högutbildades då nog nästan alla vet vad äldrevården går ut på. Vissa säger istället att det verkar stressigt och tungt eller att det är starkt av mig som klarar ett sådant jobb. Det får det att låta som jobbet är för underklassen. Har ett extrajobb jag även säger att jag gör som är ovanligt och tyvärr är det roligare att tala om det då folk blir nyfikna medans äldrevården har låg status i samhället

  • Anonym (Råger)
    Anonym (Stina) skrev 2024-10-08 10:39:31 följande:

    Jag har upplevt samma. Jag har en vänkrets där de flesta är akademiker och många verkar tyvärr tro att det inte går att föra en intressant konversation med någon som inte har högskoleutbildning. Jag älskar mina vänner men jag är otroligt trött på vissa av mina vänners vänner. 


    Min frus familj och vänner är nästan 100 % akademiker och har en väldigt konstig
    syn på vad som är framgång och vilka som räknas.

    Jag har dom senaste 20 år sagt att jag är snickare, vilket jag ju är i grunden då
    jag gick bygg på gymnasiet.

    När jag säger det så brukar det oftast bli tyst eller så frågar personen eller annan om jag kan ge anbud på att bygga altan eller annat byggprojekt.

    Jag brukar då vara artig och be om telefonnummer så jag kan kontakta nästa vecka
    och sen så brukar jag ge numret till vår VD som ringer upp personen och presenterar sig och säger att han blivit ombedd av bolagets styrelseordförande att
    kontakta angående ett byggprojekt.

    Alltid lika kul !


Svar på tråden Se ner på ens jobb?