Se ner på ens jobb?

Jag känner ofta att människor jag träffar ser mer på mitt jobb.
Jag har hög utbildning och hyfsat bra betalt som specialist inom ett IT område. Men det verkar inte vara bra nog? Jag är ju inte chef, för många verkar det vara väldigt viktigt. 
På en middag var det till och med en man som frågade om jag tyckte det var pinsamt att ha en sån fin utbildning och inte vara chef? Han hade samma fina utbildning och tyckte det var pinsam att inte han var chef, han kände sig misslyckad, sa han. 

Försök att prata med andra på middagen eller festen som inte bara pratar jobb. 

Men det där är ju bara märkligt beteende från ditt håll. Varför påstå att du har ett visst yrke och sen försöka fördumma någon när de tror på vad du säger, är intresserade av ditt jobb och vill anlita dig? Verkar nästan som om du är den som ser ner på snickare?

Jag har någon gång träffat någon som ser ner på mitt jobb. Då har det alltid berott på att de inte förstått min yrkestitel iofs men jag ids inte heller rätta dem. Är de bara intresserade av mig utifrån vad jag jobbar med är de inte intressanta för mig att umgås med. Och folk som ser ner på andras yrken är definitivt inte värda att ödsla energi på. 
Har en väldigt blandad bekantskapskrets där högutbildade karrriärister umgås utan problem med lågutbildade yrkesarbetare. 

Men hur ska man bemöta sådant dä? Bra fråga... är det folk man MÅSTE umgås med eller går de att undvika? Oftast är det väl bara att rycka på axlarna och ignorera personen ifråga.

 

Jag tycker det är fantastiskt att människor kan jobba med så vitt skilda yrken. Alla behövs ju för att samhället ska fungera. 

Skriver under på detta.
Vad är det med att den första frågan är vad man jobbar med? Jag tycker det är rätt ointressant vad folk jobbar med. Om man inte lärt känna dom bättre.

Hatar folk som pratar om sina jobb som diskussionsämne. Kan hålla på i timmar. Jag är inte intresserad, men man kan inte bara gå därifrån. Suck!

Det är värst i Sverige. Där är man sitt jobb tydligen.

Äh, strunta i vad andra tycker. Du jobbar, du försörjer dig själv, det är det enda som räknas. 

Du får ta och läsa mitt inlägg en gång till...

Äh, skit i låtsaselitismen i nedre medelklass. Det skiljer  några tusen till att ha samma lön som nån vanlig tjänsteman. Sen är det ju så att du inte har ett särskilt intressant jobb också, men det är det få som har skulle jag vilja påstå.

De mest ödmjuka jag träffar både privat och i yrkeslivet är de som de facto lyckats och sitter på bra tjänster på riktigt. Rent generellt då

Jag tänker att att alla yrken och jobb behövs. Sen är väl vissa jobb kanske lite viktigare än andra, men alla jobb behövs och tänk om alla skulle göra samma sak. Hur skulle det se ut då?

De har inte ens sagt att de ser ner på dig, det är din egen tolkning. 

Helt rätt. De som ner på andra är de som själva känner sig misslyckade och alltid måste hävda sig.

Jag upplever absolut att det i vissa kretsar finns stort intresse för statusyrken, fina utbildningar och löner. Människor som snabbt ställer frågor kring just yrke, vart man bor, om man har köpt sitt boende (viktigt) osv. Det är tydligt att status och pengar är viktigt för att vara intressant. 

Är det sådana personer de här människorna är? 

Personligen tycker jag att människor som fokuserar på sådana värden känns väldigt ytliga och tomma. Då tänker jag att det är lätt att skita i deras tråkiga frågor. 

Eller är det så att dessa frågor fått dig själv att börja ifrågasätta ditt yrke? Det är ju jättevanligt att vilja byta karriär, nästan varannan svensk vill byta yrke https://www.omstallningsfonden.se/om-oss/nyhetsrum/halften-av-svenskarna-vill-byta-yrke/ så du är inte ensam om att själv börja snegla på andra yrkesval. 

Om jag vore du skulle jag börja fundera kring om tankarna kring ditt jobb verkligen kommer utifrån eller om det i själva verket är du som börjar längta efter något annat.

Jag har ingen högskoleutbildning och jobbar idag med vanliga kontorssysslor/administration. Svarar alltid att jag är pappersvändare när folk frågar om vad jag jobbar med.

Däremot så startade jag + 1 person till ett företag som idag omsätter över 170 miljoner.
Så jag vet hur det fungerar med lagar, regler, ekonomisk redovisning, deklarationer, certifikat, löner, övriga personalfrågor osv. då jag skötte allt sådant.
Sålde min del för några år sedan har därmed en del pengar på banken.

Detta är inget som jag skyltar med för fem öre utan det kommer kanske fram om man lär känna mig. Antingen är folk intresserade av att umgås med mig för att jag är just jag eller inte. Skulle de bli mer benägna att vilja vara med mig när de inser att jag har pengar så är inte jag intresserad av att umgås med dem.
Samma med om de inte vill umgås med mig för att jag har ett simpelt jobb och inte är högskoleutbildad. 

Personligen har jag inget utbyte av att umgås med inskränkta och dömande människor oavsett hur många högskolepoäng de må ha.