Se ner på ens jobb?

Jag har svårt att tro att någon ser ner på andras arbete; utan TS och hennes kollegors ansträngningar skulle Sverige stanna, det tror jag alla tänkande människor inser. Det är nog så att folk inte vet vilka följdfrågor de ska ställa och därför är de tysta. Det tyder dock på dålig fantasi och en viss självtillräcklighet, det kan inte förnekas.                                                                                                                                                                                   Sen är det kolossalt tröttsamt att lyssna på andras "arbetsbeskrivningar" och rapporter beträffande kurser och akademisk status. Jag kan då lyssna roat och tyst  fundera på om jag skulle göra en utskrift av mina examina för att ha i beredskap, men sedan inser jag att då vore jag inte ett dugg bättre än skrytmånsarna. Låt dem hållas och bli inte alltför imponerade! Mitt eget kompisgäng, där flera, numera pensionärer,  har innehaft höga positioner i näringslivet och varit väl etablerade i den akademiska världen skulle aldrig förfalla till sånt skryt. Man pratar heller inte om sin förmögenhet eller aktieportfölj, det är bristfällig uppfostran.