Att drömma om att ta hand om hemmet istället för att jobba!

Gnälla får man absolut göra och även att drömma sig bort när vardagen känns för jobbig. Sen får man avgöra om det är en sån dröm som man vill satsa på att hå i uppfyllelse, eller om det är en dröm som just bara ska vara en dröm för att förgylla gråa tunga dagar.

Drömma är tillåtet, jag tyckte det hade varit kul att sitta hemma och läsa klassiker såsom Shakespeares dramer, men hade inte för den sakens skull velat avstå från banklönen och det jobbet var också utvecklande.  Shakespeare och högskoleexamen fick det bli efter pensioneringen.                                                                                                                                                                    Vissa fakta är bra att väva in i drömmarna: Man blir äldre, har man tur till och med gammal. Det kostar, kom ihåg det. Tandimplantat, hela munnen 250.000.- glasögon, hörapparat, städhjälp, bjudningar, frissan och kläder. Inte vill man gå runt som en exposé över gångna tiders mode. Viktigt att ha en egen ekonomisk standard och inte vara beroende av en man. Tröttnar man på honom ska man kunna skaffa eget boende och ha en fortsatt hög levnadsstandard, resor, krogbesök osv.   

Om du och din särbo hade velat att bli försörjd av någon "annan" vem skulle det vara då?..
Men ska inte din kille, nej ursäkta din särbo se till att tjäna tillräckligt för att kunna försörja både sin fru, tjej och barn eller. Annars så låter man väl bli att skaffa tjej o barn.
Redan där är ju din kille en skitstövel som inte kan planera och inte bryr sig
Vill du verklgen ha en egotrippad karl som dessutom inte kan varken räkna, jöka eller planera.

Varför är du tillsammans med ett sån snål karl om han inte bryr sig om dig och barnen för fem öre, som bara vill vara särbo för att vadå?  knulla andra tjejer/killar när du inte är hemma hos honom, och bara knulla dig när han känner för det, kanske..Vad vet jag..Du känner honom bäst såklart..

Om han hade älskat dig på riktigt så hade han VELAT leva med dig och dina barn, i samma hus, i samma sekund som du frågade..NU och inte sen! Älskar han verkligen dig!? 
En himla enkel sak för att få veta hur en karl tänker eller vill är ju att fråga dom direkt vad dom vill. 
Ärlighet varar längst brukar man säga och det stämmer bra..Dessutom är ju det det väl bättre att få svar direkt från källan.

Du verkar vara klok. Dagens kvinnofälla är arbetet. Det är märkligt att inte fler kvinnor förstår det.

Lösningen på sikt heter 30 timmars arbetsvecka.

TS har ju inte ens dragit upp ett arbete. TS vill ju inte ens röra på sitt fläsk för sina egna barns skull.. Varför skaffar man barn ens om man är så egotrippad så man bara tänker på sig själv..Skiter fullständigt i om ett barn dör, bara man inte själv dör.

TS vill inte ens arbeta utan hon vill att hon och karln hon har för dagen kan gå hemma varje dag utan att behöva ta hand om varken jobb, mat, ungar, osv.
Fast karlarna ska samtidigt tjäna bra med pengar på "något" så att hon kan gå hemma och göra nada, zip zero.

Jaja lycka till TS med att bli en bättre förälder. Även om jag tror att du kommer misslyckas med det, så har man ju förhoppningar att du lyckas givetvis..

TS skriver att hon vill gå ner i arbetstid för att få mer tid till annat.

Kanske lite andra prioriteringar kan hjälpa tills drömmen slår in. Att dricka kaffe i sängen i två timmar med en 16-åring och 18-åring hemma går väl bra en lördagmorgon. Och de borde väl göra en del i hushållet och inte bara bli servade av en mamma som ensam gör allt?

Men oj som du missförstått mitt inlägg! Jag och min kille, som jag kallar särbo, träffades för snart två år sedan. Vi båda kommer från långa förhållanden där vi båda fick barn, han tre och jag två. Varken jag eller han visste hur livet skulle bli, att det skulle ta slut med våra respektive mfn det är ju sånt som händer.

Att träffa någon som har barn innebär ju att barnen kommer först och den stora anledningen att vi inte bor tillsammans idag är våra barn. Min äldsta, som har diagnoser uttryckte redan när jag och mitt ex separerade, att hon inte ville bli en del av en ny familj och tvingas flytta ihop med någon annan. Detta ska hon naturligtvis slippa, hon är 18 nu och vill flytta hemifrån efter studenten nästa år så vi får se. Jag och min kille planerar att flytta ihop längre fram. Det mest vettiga är att vänta tills båda mina barn är utflugna så vi får se hur det blir framöver. 

Min kille är inte snål, verkligen inte. Och han knullar verkligen inte andra, var får du det ifrån? Vi är seriösa och planerar att vara tillsammans resten av livet. Vi träffas flera gånger i veckan.

Varken han eller jag tjänar i nuläget så myclet att den ena kan försörja den andre. 

Vem säger att jag skiter i mina barn? De är nummer ett, går före allt och anledningen till att jag och min kille inte bor ihop idag är barnen. De ska flytta hemifrån innan vi flyttar ihop, alltså då är de vuxna och klarar sig själva! Jag ser till att de får allt de behöver, det behöver du inte oroa dig över. Jag förstår att jag förmodligen alltid kommer behöva jobba men kan ändå tycka det hade varit fantastiskt att få ta hand om allt i hemmet och kunna lägga ner min hjärta och själ i det samt underlätta för den som jobbar. 

Mina barn är 16 och 18, jag har tagit hand om dem hela deras liv, jag separerade från deras pappa för fyra år sedan och de har bott hos mig på heltid sen dess. Deras pappa är inte engagerad i deras liv utan det är jag som sköter allt och vi har en bra relation.

Jag arbetar heltid idag, jobbar som lärare och har 45-timmarsvecka. Detta kommer jag naturligtvis arbeta med långt framöver. Jag skrev i mitt inlägg att jag drömmer om att inte behöva jobba, det betyder naturligtvis inte att jag är en lat människa för det.

De hjälper till så gott de kan men har diagnoser båda två. Det är det här hjulet som tröttar mig, jobb, träna, handla, hem, laga mat, städa, jobba lite på kvällen (är lärare), sova och sen börjar dagen om igen nästa dag. 

Det är alltså bara drömmar, inget som kommer bli sant, om jag inte vinner på Eurojackpot eller nåt.

I nuläget fungerar det inte för mig, får se hur det blir längre fram. Att leva som ensamstående är dyrt.