• Anonym (sjuktensam)

    Nästan medelålders och inget liv

    Jag tror jag har börjat hamna i en några år för tidig 40-års kris. Jag har ett bra jobb och hem men jag i princip inga vänner och släkten träffar jag inte så ofta. Jag längtar till helgen men när helgen väl är här har jag inget att göra. Ibland hittar jag på saker ensam men det är inte kul att alltid göra det.

    Andra får barn eller åtminstone har partner men jag har insett att jag aldrig kommer kunna få något av det. Har aldrig haft en tjej och jag börjar undra om det inte är för sent för iallafall att skaffa sin första tjej nu när och göra sexualdebut och allt det.

    Funderar på detta hela tiden och jag går runt och är vissen som en blomma. Genuint olycklig över denna ensamhet. Finns det fler i samma situation? Hur får ni lust att fortsätta leva?

  • Svar på tråden Nästan medelålders och inget liv
  • Anonym (Tvillingmorsan)
    Anonym (Catharina) skrev 2024-09-30 19:51:57 följande:
    Om han fick sina böcker utgivna på ett riktigt förlag, så är han författare. Om han fick betala för utgivningen själv och i princip ingen köpte böckerna, och de enda som läste den var hans anhöriga och (pliktskyldigast) personer som han skänkte bort exemplar till, så tycker jag inte att han är författare. 

    Om man ska kalla sig författare, journalist, konstnär, musiker eller liknande, så tycker jag att man ska kunna försörja sig på det, i alla fall huvudsakligen. Annars får man säga att "det här är min hobby, jag tjänar även lite pengar på det ibland, men jag hoppas på att slå igenom som författare/journalist/konstnär/musiker så småningom". Annars är det falsk marknadsföring. Som att säga att man är "fotbollsspelare" fast man spelar i ett Korplag på lördagarna.
    Vad du tycker är irrelevant. Man kan bli medlem i författarförbundet om man har gett ut två verk. Oavsett om man försörjer sig som författare eller inte, eller har det som huvudsyssla eller inte.
  • Anonym (Tvillingmorsan)
    Freddie K skrev 2024-10-01 09:33:07 följande:

    Jag har fått mina noveller utgivna på ett riktigt förlag. Även om de bara är som e-böcker, men jag älskar att skriva och jag är bra på det och novellerna säljer ganska bra, trots minimal marknadsföring. Men visst, jag kanske inte ska kalla mig för författare utan för skrivande person. Blir alla nöjda då?


    Du kan visst kalla dig författare. Du behöver inte bry dig om vad andra tycker.
  • Freddie K
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2024-10-01 10:09:16 följande:
    Du kan visst kalla dig författare. Du behöver inte bry dig om vad andra tycker.
    Tack! Glad. Jag vet att det sticker i ögonen på vissa när man kallar sig för författare. Bara för att man inte är i samma klass som Jan Gillou.
    Du tror att du vet vem jag är. Då har du inte varit i min värld!
  • Anonym (Lev)

    Först och främst behöver du öva på att bli modig. Vi kan inte tänka om våra handlingar och vanor, vi måste aktivt öva för att förändra dem.

    Om du vill träffa någon måste du göra något annat än det du gör idag. Jag vet inte vad du tycker är roligt att göra, men ett förslag kan vara att prova på nya saker. 

    Du kan prova att resa och skaffa livserfarenhet. Jag är ingen förespråkare av att gå på en kurs, men resa och uppleva saker ger mycket mervärde. Det finns säkert sol-och badresor för singlar. Det finns språkresor för 3-plussare. Du kan åka en vecka... eller tre? Prova en vinprovning i Frankrike? Prova på klättring, snowboard, golf eller någon spännande sport. Se teater och lär dig kultur. Mer extrema saker kan ju vara att prova flyga helikopter eller fallskärmshoppning tex.

    Fundera på ditt utseende och klädsel. Hur du går, om du ler och om du upplevs självsäker. Annars är det dags att börja öva. Steg ett kan vara så enkelt som att hålla kvar ögonkontakt eller le mot människor du inte känner. Gå på föreläsningar om personlig utveckling, läs böcker. 

    Fokusera inte så mycket på det negativa, som att du inte har en partner och barn. Det kommer om du verkligen vill det - men inget kommer gratis. Vad kan du utveckla och jobba på hos dig själv? Vad behöver du för att våga ge dig ut på marknaden?

  • Anonym (Ammi)
    Anonym (sjuktensam) skrev 2024-09-28 21:58:27 följande:
    Delvis mitt utseende och delvis att jag är lite blyg. Då jobbar man rejält i uppförsbacke. Tjejer har en massa krav idag.
    Fast du har aldrig haft en tjej, inte ens när du var ung. Hade tjejer en massa krav då också, eller ligger det hos dig? Om du är osocial och/eller blyg spelar ju inte andras krav någon roll, du vågar ju ändå inte. 
  • Anonym (Ammi)
    Anonym (sjuktensam) skrev 2024-09-28 23:02:20 följande:
    Nej men jag är övertygad om att det var lättare för mina föräldrars generation.
    Anonym (Jag) skrev 2024-09-28 22:57:27 följande:

    Fast det finns ju många singeltjejer också, jag känner flera..  Det kan ju egentligen inte vara så att mycket fler tjejer än killar är upptagna (om vi pratar om heterosexuella tjejer och killar). 


    Behöver ju inte vara just danskurs men någonstans där du träffar fler människor , kan väl nästan vara vilken aktivitet som helst egentligen. Umgås du med fler personer har du ju större chans att träffa nån. De som jag har haft längre förhållanden med har jag träffat genom vänner. Har inte jättemycket erfarenhet av dejtingsidor , bara litegrann men vet att det är så de flesta träffas nuförtiden. 


    Vart finner jag dessa singeltjejer? Jag träffar dom aldrig. Jag har träffat mycket folk när jag var yngre men nu när man blir äldre är man ju inte ute på samma sätt.

    Dejtingsidor är bra om man är snygg, annars är det kört.
    Och varför träffade du ingen tjej när du var yngre om du träffade mycket folk då?
  • Anonym (Ammi)
    Anonym (sjuktensam) skrev 2024-09-29 15:17:17 följande:
    Ja det har du nog rätt i. När jag var yngre hade jag detta men jag träffade aldrig någon iallafall tyvärr. Nu har folk gått vidare och skaffat partner och barn och jag står ensam kvar. Dejtingsite fungerar för dom som ser bra ut, jag får inte en enda matchning.

    Krogen går jag inte på längre i princip, de flesta i min ålder gör inte det.
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2024-09-29 10:08:04 följande:
    Vänner kan inte ersätta en partner, det är helt riktigt.

    Men vänner är också viktigt. Att umgås med folk botar åtminstone en del av ensamheten. Du skriver i trådstarten att du "i princip" inte har några vänner, har inget att göra på helger och tycker det är tråkigt att hitta på saker själv. Alltså är du behov av mer umgänge generellt, ett socialt liv. Inte bara en tjej, hon kan inte fixa allt det där.

    Varför kan inte du och andra singelkillar på jobbet hitta på saker? Eller andra du känner?

    Du skriver att du sällan träffar släktingar. Bor de långt bort, eller vill du av andra skäl inte träffas oftare?

    En partner är inte allt. Du skulle garanterat känna dig mindre ensam om du tänkte bredare och satsade även på annat umgänge. Det gör det också lättare att hitta en partner. Ju mindre ensam och mer social du är, desto attraktivare kommer du att uppfattas av kvinnor. Man måste inte vara supersocial för att hitta en partner, men få kvinnor vill ha en man nästan helt utan socialt liv. Då förväntas hon fylla de flesta av hans sociala och känslomässiga behov. Det funkar inte i längden.

    Kvinnor har inte bara lättare att bli uppraggade etc (på nätet och irl, för att tillgång och efterfrågan skiljer sig åt mellan könen). Kvinnor är också generellt bättre på att upprätthålla sociala relationer. Vilket gör dem mindre ensamma. Allt kan inte läggas på en partner.
    Jag har ett lägre behov av att träffa andra människor än vad som är normalt. Jag skulle nöja mig med att ha en partner att hitta på saker med ibland. Min pappa är likadan, han har sin fru och dom gör allt tillsammans.

    Min släkt är så att vi inte hör av oss till varandra om vi inte har något att säga. Typ man bjuder in till julafton och vissa födelsedagar.
    Det är anledningen. Om du inte är intresserad eller behöver träffa folk så är det ju självklart att chansen att träffa en kvinna minskar. Och de flesta kvinnor vill inte vara den enda/nästan den enda kontakten killen har. De flesta vill ha ett hyfsat socialt liv.
    Chansen att du ska träffa en kvinna som är som du är minimal eftersom hon inte heller träffar så mkt folk.
  • Reasonandsense
    Anonym (Catharina) skrev 2024-10-01 09:28:45 följande:
    Även ett intresse, en hobby, kan såklart vara en del av ens identitet. Jag dansade själv alla möjliga danser i många år, förr, och klart att dansen var en del av identiteten för många av oss som dansade flera gånger i veckan. Men för det presenterade vi oss inte som "dansare" för främmande människor. Då hade ju dessa människor fått helt fel bild, typ att vi dansade i Operabaletten eller var bakgrundsdansare för olika artister på scen. Sådant är fult att ljuga om - eller "låta förstå". 
    Det blir ju viss skillnad beroende på kontext och i fel kontext är det klart att det kan bli till lögn, det har du rätt i. Men i grunden ser jag det bara som starkt att våga kalla sig dansare om man brinner för dans, och inte oroa sig för att folk ska komma och undra varför man tror att man är nåt, trots att man inte varit på pallen i dans-vm.
  • Fiona M
    Freddie K skrev 2024-10-01 09:33:07 följande:

    Jag har fått mina noveller utgivna på ett riktigt förlag. Även om de bara är som e-böcker, men jag älskar att skriva och jag är bra på det och novellerna säljer ganska bra, trots minimal marknadsföring. Men visst, jag kanske inte ska kalla mig för författare utan för skrivande person. Blir alla nöjda då?


    Fortsätt kalla dig författare!
  • Anonym (?)
    Freddie K skrev 2024-10-01 09:33:07 följande:

    Jag har fått mina noveller utgivna på ett riktigt förlag. Även om de bara är som e-böcker, men jag älskar att skriva och jag är bra på det och novellerna säljer ganska bra, trots minimal marknadsföring. Men visst, jag kanske inte ska kalla mig för författare utan för skrivande person. Blir alla nöjda då?


    Ja, det vore betydligt mer ärligt. Inget fel att skriva på sin dagliga verksamhet. Varför försöka försköna det? Duger du inte som du är?
Svar på tråden Nästan medelålders och inget liv