Nästan medelålders och inget liv

Vänner kan inte ersätta en partner, det är helt riktigt.

Men vänner är också viktigt. Att umgås med folk botar åtminstone en del av ensamheten. Du skriver i trådstarten att du "i princip" inte har några vänner, har inget att göra på helger och tycker det är tråkigt att hitta på saker själv. Alltså är du behov av mer umgänge generellt, ett socialt liv. Inte bara en tjej, hon kan inte fixa allt det där.

Varför kan inte du och andra singelkillar på jobbet hitta på saker? Eller andra du känner?

Du skriver att du sällan träffar släktingar. Bor de långt bort, eller vill du av andra skäl inte träffas oftare?

En partner är inte allt. Du skulle garanterat känna dig mindre ensam om du tänkte bredare och satsade även på annat umgänge. Det gör det också lättare att hitta en partner. Ju mindre ensam och mer social du är, desto attraktivare kommer du att uppfattas av kvinnor. Man måste inte vara supersocial för att hitta en partner, men få kvinnor vill ha en man nästan helt utan socialt liv. Då förväntas hon fylla de flesta av hans sociala och känslomässiga behov. Det funkar inte i längden.

Kvinnor har inte bara lättare att bli uppraggade etc (på nätet och irl, för att tillgång och efterfrågan skiljer sig åt mellan könen). Kvinnor är också generellt bättre på att upprätthålla sociala relationer. Vilket gör dem mindre ensamma. Allt kan inte läggas på en partner.

Du skriver att du inte har så stort behov av att träffa andra människor, att du skulle nöja dig med en partner att hitta på saker med ibland. Men skulle en partner nöja sig med det?

I så fall behöver du hitta någon som är lik dig. Som också trivs med ett mycket begränsat umgänge. Eller som inte har något emot att hon är typ allt du har (i alla fall som närmare relation), medan hon själv kanske träffar vänner ibland. Eller är närmare sin släkt än vad du är, eller både och.

Man måste som sagt inte vara supersocial eller ha ett stort umgänge för att hitta en partner. Men det är lättare att träffa någon om man har vänner, samt är åtminstone lite social, än om man försöker "hoppa över" det stadiet.

Ju mer introvert ensamvarg man är, ju svårare att hitta någon man passar ihop med, det säger sig självt.

Författare är ingen skyddad titel. Inte heller måste man ha det som yrke för att kalla sig författare. Nästan vem som helst kan kalla sig författare, vilket kan diskuteras, men yrke måste det inte vara.

De flesta som skriver, har det som bisyssla. Tjänar i bästa fall lite pengar, men få försörjer sig på det. De är fortfarande författare.

Jag känner en som gav ut tre böcker när han blev pensionär. Är han inte författare?

Vad du tycker är irrelevant. Man kan bli medlem i författarförbundet om man har gett ut två verk. Oavsett om man försörjer sig som författare eller inte, eller har det som huvudsyssla eller inte.

Du kan visst kalla dig författare. Du behöver inte bry dig om vad andra tycker.