Ska jag lura min kille till barn?

Kanske är jag gammaldags, men för mig har det alltid känts självklart att skaffar jag barn ska det vara för att jag redan är i ett fantastiskt tryggt och kärleksfullt förhållande där barn är efterlängtade och ges bra uppväxtvillkor i livet. Annars får det vara och jag gör något annat bra av mitt liv. Det där med att desperat skaffa barn oavsett omständigheter förstår jag inte, men det är väl kanske en förklaring varför ångest och psykisk ohälsa är så utbredd bland barn och unga i dag.

Absolut inte hellre ofrivilli barnlös??? Hur tänkte du

Skaffa barn själv! 

han tycker uppenbarligen inte att du är det bästa han kan få. 

hade en familjekär kille velat se dig som mamman till sina barn hade det varit en dröm för honom för honom. 

män skaffar barn av två anledningar: 
de har träffat deras drömkvinna 

samhällets struktur säger att åldern börjar rinna ut. 

Verkar som han försöker bli pappa genom ett icke-beslut med hjälp av en otroligt osäker metod som kommer resultera i en graviditet bara ni håller på tillräckligt länge.

Släpp det bara och låt honom hålla ordning på dagar om han ids.

Tr*ll. 

1,5 år och han har varit slutspurten på sina studier. JÄTTELÄNGE. Eller kanske inte.

Nej jag tycker inte heller 1,5 år är jättelänge. Hade hon varit typ 40 hade det varit mer bråttom , då skulle jag sagt att det är bättre att försöka skaffa barn på egen hand om han inte vill börja försöka. Men hon är bara 32 och kan vänta något år tills han känner sig redo. Tycker hon ändå att det är bråttom av nån anledning får hon väl göra det själv iallafall. 

1,5 år är väldigt kort tid!

Alltså nej. Bara nej TS. 

Du och din pojkvän har varit tillsammans i 1,5 år. Hur länge har ni bott ihop? Och du har redan hunnit ta upp ämnet flera gånger? 

Jag är 36 år och är gravid gör första gången nu. Jag blev tillsammans med min kille när jag var 33 år, vi flyttade ihop efter 10 månader och sedan började vi första få barn efter 2 år tillsammans, blev gravida efter 2,5 år tillsammans. 

Vi har inte varit tillsammans superlänge, men jag är evigt tacksam för att jag fokuserade på att lära känna honom och bygga en stabil relation istället för att fokusera på att få barn. 

Jag skulle förstått om du varit 39, men ta det lugnt. Att stressa fram något leder inte till något bra och du äventyrar relationen.

Ni som säger att ts har massa tid. Nej. Om hon väntar många år på en velig man (som alltså inte vågade göra slut med exet på 3 år så han har en historik att dra ut länge på saker) tickar åren på. Visar det sig sen att hon har svårt att få barn, så börjar genast  det blir tight med tid för att få hjälp i tid.

Ts:  antingen vill han ha barn eller inte. Vill han inte så är det fel att lura på nån ett barn, både mot honom och barnet. Då gör du bäst i att lämna, för allas er skull.