Ska jag lura min kille till barn?

Märkligt, din trådstart sa inget om att lura någon och kan förklara svaren ;)

Att prata om det ofta under erat korta förhållande, att ställa ultimatum och inte ens ge andrum för att låta han vara klar med studierna ett tag innan ni börjar skaffa barn... Förklaring för att han inte är redo efter ett år? Du kommer inte att vara lugn under barnskaparläget, det visar tråden så det är inte "händer det så händer det" vilket adderar stress till förhållandet.

Fast verkligheten är ju att om en inte vill ha barn och den andre vill så måste förhållandet ta slut. Man inte kompromissa om barn. 

Ja, när hon ställde sitt ultimatum hoppades hon ju att han skulle vara ärlig, både mot henne och sig själv. 

Men du, förstår du inte skillnaden på ultimatumet och att ställa frågan?

Ultimatum: antingen skaffar vi barn eller så är det slut
Fårga: Vill du eller vill du inte ha barn?

Ställer man ultimatum pressar man en person och ofta vill de inte riskera att förlora sin partner... sen får en hel del kalla fötter och drar.
Att ställa frågan och få ett nej då har man möjligheten att själv bestämma om man vill fortsätta i ett barnlöst förhållande eller lämna. 

Fast om man vet att man vill lämna om det inte blir barn så tycker jag man ska vara ärlig med det. 

Det blir ju lika mkt press om man bara ställer frågan. För då måste man ju ändå berätta att man ska lämna relationen och då kan personen känna press och ångra sig. 

Så ingen skillnad, bara att hon gav hon alternativen direkt och lät inte honom tro att de skulle fortsätta fast de inte skaffade barn. 

TS ta inte allt svammel så hårt. Hörde någon yla om att du begår emotionell våldtäkt och annat trams. 

Han ligger med dig med den mest osäkra "preventivmetoden" och är läkare. Han borde begripa hur lätt det kan gå att du blir gravid.

Ärlighet är oerhört viktigt i en relation så du bör inte ljuga eller lura honom. Jag tar dessa tankar från dig som överdrifter då du ensam räknar dagar trots att du vill ha barn och har lyckats med denna metod. Hello words, im action and i am speaking awfully loud (dina handlingar visar på vem du är).

Jag tycker gott du kan säga till honom att du inte tänker räkna efter så noga längre. Var ärlig. Om du tänker att det ska slå på 5 dagar så säg det. Sen får han själv avgöra om han vill ha annat preventivmedel, inte ligga med dig, räkna själv etc.

Förhoppningsvis så är han bara "feg" och vill inte ta beslutet men är beredd på vad som kan hända (med er osäkra metod). 

När du beskriver hur han inte ville ta beslutet att göra slut med sitt ex under 3 år låter det onekligen så.

En annan möjlighet är att han är en klassisk person som slösar bort kvinnors fertila år. Jag har haft för många sådana i min bekantskapkrets. De har alltid en ursäkt om varför inte nu.

En av mina äldsta vänner som är riktigt kul och bra är så här. Jag mår illa av tanken på det och undviker ämnet. Har ändå försökt uppmuntra honom att säga rakt ut till sambon att han aldrig kommer vilja ha barn. Då börjar han med mig med att kanske nån gång men först...eller ska bara... Jag säger då mig övertygar du inte men att jag förstår att det inte är min ensak. Alla har sina problem, ingen är perfekt men jag tycker det är en oerhörd grymhet att göra på detta vis.

Då ska han ju inte ligga oskyddat. Det borde han som läkare själv förstå. 

Skaffa barn på egen hand. Utan någon pappa med i bilden. att skaffa barn med en man leder bara till konflikt/ maktutövande om ni väljer att separera. Du kan tex inte flytta, alltid beroende av godkännande/ underskrifter från pappan, gällande både medicin/ läkarkontakter, pass, id, bankkonton, skola osv. Och även om man får barn med en man och ska föreställa en familj så är man oftast ensam i sin föräldraroll ändå. Julklappar/ födelsedagar/ Kalas/ läxor/ planering inför aktiviteter/ packa/ föra dialog med barnets framtida vänners föräldrar/ läsa/ semester/ läkarbesök/ tandläkare/ inhandla kläder och annat som barnet är i behov av/ byta blöjor/ potträning/ sköta hygien/ bada - ja listan är lång, kommer du vara ensam i oavsett. Det är lättare och innebär en större frihet att vara ensam förälder än att leva i tvåsamhet och känna sig ensam/ otillräcklig. 

Sen kanske du träffar en man i framtiden, men då kan han åtminstone aldrig kunna bråka om ditt barn. 

Att din kille prioriterar sin utbildning är väl ptja, logiskt men att låta dig leva i ovisshet är INTE ok. Ditt liv är lika viktigt som hans. 

lycka till! 

Vad tror du? Känns det som en moraliskt vettig sak att göra? Och som att ert familjeliv får bra förutsättningar när barn inte är önskade av bägge föräldrar.

Nej, du ska bryta upp och bilda familj med någon annan om han faktiskt inte vill.

Det är skillnad om man är 23 och i ett ganska nytt förhållande. Ni har varit tillsammans i många år, ni är bägge över 30 och det ligger inte andra saker framför er som man vill ha avklarat innan man skaffar barn.

Han borde fatta själv att det inte finns anledning att vänta. Så skjuter han det fortfarande framför sig, vill han nog faktiskt inte.

Du ställer ultimatum så att han fattar att om det är dig han vill bilda familj med, bör ni börja nu.

Annars får du lämna honom. Eller acceptera att det inte blir barn.

Absolut, men det lär ha hänt förr att män blivit förda bakom ljuset när det gäller graviditeter. 

Vi är nog flera som till slut avstått barn för att vi inte träffade rätt partner i rätt tid. Hellre det än att desperat skaffa barn under mindre gynnsamma omständigheter.