Överreagerade den andre? (Socanmäld)

Jag står inte ut, har inte kunnat sova på hela natten. Igår hade mannens dotter antytt för vår sons kompis och sonens syster att hennes pappa tänker komma hem till oss och troligen slå ner min make. Han har i förrgår sagt till vår sons vänner att min make och Nisse (täcknamn för sonen här) är fega. Nu hade han sagt till dottern att vi kommer vara för fega för att öppna när han kommer. Hon sa också att han är starkare än min make och jag tolkar det som att det inte är prata han tänker göra. Nisses syster hörde samtalet och sa att hennes far är betydligt starkare än han och att vi inte vill ha någonting med den här mannen att göra, att våra barns far inte alls är feg utan har konfronterat det äldre ungdomsgäng som tidigare trakasserat oss om nätterna. Jag tycker det var bra sagt av henne. 

Jag sa till barnen imorse att de ska ha dörren låst när de är hemma själva innan vi kommer hem från jobbet och ringa polisen om han kommer. Deras mormor ska komma idag och jag ska uppmana henne att inte öppna heller. När jag cyklade till jobbet såg jag honom åka förbi för att lämna sina barn på skolan vilket är nära vårt hus och jag messade barnen då om att de ska låsa eftersom han då såg att jag inte är hemma och att makens bil inte heller är det, ifall han bestämmer sig för att "ta" vår son då, som han hotat om innan, att han ska komma tidigt på morgonen eller på eftermiddagen när han är själv. 

Sonens kompis frågade om det var sant att Nisse varit på flera möten med soc. Dottern sa att hon inte visste, vilket var ett bra svar då det är möjligt att Nisse själv anförtrott kompisen att han har varit där. Detta på grund av den här galne mannen. 

Jag har sökt polisen igår då vi känner oss hotade och vill veta hur det går med deras utredning, för vi kan inte ha det så här längre. Han kan ju komma vilken dag som helst. Handläggaren skulle höra av sig men gjorde det inte. Det känns inte som att de tycker att det går att göra något åt det eller bevisa något eftersom det endast är barn som har sett honom göra saker mot oss. Soc utreder oss oavsett och säger att de inte tänker fokusera på mannen även om vi anser att han är olämplig som förälder som använder sina barn som bete för att provocera sonen att göra något som de kan hämnas för och dessutom tar med sig sina barn när han jagar vår son. Dottern sprider dessutom lögnerna om oss till barnens klasskamrater som kanske i sin tur säger det till sina föräldrar vilket är kränkande. Skolan agerar inte heller mot mannen även om de dock ser till att sonen om han vill kan vara inne på rasterna. Vi känner oss ensamma och hotade även om det förstås kan vara så att han "bara" tänker konfrontera oss genom att skrika hot och elakheter. Kanske blir han inte fysiskt utåtagerande, men vi vet inte för han verkar inte frisk. 

Mitt samtal hos soc igår gick dock bra även om hela situationen är kränkande och tuff för hela familjen. Sonen grät sig igenom första mötet. Nu hade vi dock ett bra samtal och handläggaren fick till och med tårar i ögonen när jag berättade om hur mannen med familj hade jagat sonen i skogen. "Så rädd han måste ha varit" sa hon. Mitt i allt är jag glad att vi i alla fall har en så bra handläggare. Hon säger att hon inte har större oro för oss än att hon troligen bara kommer föreslå frivilliga åtgärder som vi kan tacka nej till om vi vill. 

Skönt att ni har en bra soc-kontakt! Kanske kan de hjälpa er i kontakten med polisen också? Myndigheter är skyldiga enligt lag att samarbeta för barnens bästa.

Jag funderar på om det kan vara så att Soc menar att i kontakten med er vill de ta bort fokuset från mannen och hans familj, att det inte är det utredningen handlar. Om/att de gör något med den familjen kan de av sekretesskäl inte berätta för dig. Det kan ju hända att de har grejer på gång där. 

Tack för svaret och att du stöttar mig så mycket :) Jag hoppas på att polisen gör en orosanmälan, för det väger nog tungt. Soc vet inte vem det är. 

Jag ringde polisen nu angående de nya hoten och handläggaren därifrån ska höra av sig så snart som möjligt. 

Polishandläggaren har fortfarande inte hört av sig trots att jag ringt både igår och idag och sagt att det är bråttom och att vi känner oss hotade. Jag undrar om jag har blivit paranoid :( 

Idag har det varit lugnt, men å andra sidan har vår son varit inne sen han kom hem från skolan, kanske hade det varit annorlunda om han varit ute med kompisarna.

Precis nu när jag skriver kom ett brev från polisen i Kivra. De skrev att jag inkommit med kompletterande uppgifter till min anmälan, så det var ju bra, då lyssnar de i alla fall. 

Ett råd i all välmening ts men är ni helt säkra på att det inte är en klassisk lekfantasi som barn i tioårsåldern ägnat sig åt i alla tider? jag kommer ihåg hur jag och polarna hade en arg gubbe som vi spionerade på som hade misstänksamma saker för sig som vi förde bok över och en gång jagade han oss med bössan. Fast det kanske var en pinne och egentligen jagade han oss inte så mycket som att han tog ett par arga steg åt vårt håll då han väl var trött på att ha snorungar smygande i trädgården. Jag säger inte att det är så i det här fallet men skulle ändå råda dig att rannsaka det hela. pappan i fråga är säkert otrevlig, men hela historien låter lite väl mycket som en tioårings fantasi. jag bor också på en mindre plats och att någons pappa minsann är jättestark och ska slå ner den andra låter som något som kommer från barn snarare än vuxna. Givetvis ska man lyssna på barn och ta hot på allvar men säkerställ först att du inte har gått in i barnens lek och fantasi som spårat ur. Jag tänker att det är tur att min pappa inte anmälde gubben för vapenbrott eller mordförsök alternativt tuppade sig med att han jävlar också hade en bössa och var en bättre skytt då det hade orsakat rätt tråkig stämning i samhället

. Återigen jag säger inte att det är så men med tanke på att ni tidigare i familjen gått till polisen med vad ni trott var mänskliga kvarlevor så kanske du ändå ska undersöka ordentligt att det inte är en klassisk barnlek för att göra tillvaron lite mer spännande som du eldar med blåslampa.

Håller med. Just detta med att min pappa ska minsann slå din på käften, är en rätt klassisk sak för ett barn att säga. Det måste ligga mer tjafs mellan barnen bakom alltihop, än vad som framgår.

Förstår att man kan tänka så, men den här pappan och hans familj är ökända för sin aggressivitet (hans pappa har t ex sågat ner ett staket för en granne och den här pappan själv har terroriserat en annan familj på liknande sätt som vår). 

Det var många barn där varav flera inte tycker om min son, men de sa allihop att det gått till så här, även hans syster som inte är typen som ljuger. Polisen tyckte att det var allvarligt att försöka köra på någon (även i hyfsat låg hastighet kan man dö av att bli påkörd). Han har också gasat nära förbi dottern när hon gått i vägkanten. 

Min son har varit tydligt chockad och rädd efter allt det här på ett sätt han inte brukar reagera. Dottern och sonen till mannen har upprepat de saker som fadern sagt tidigare. De har enligt skolan inte heller haft något samröre med vår son innan. 

Historien med de mänskliga kvarlevorna låter konstig förstås, men faktum är att en läkare på mitt jobb sa att det med stor sannolikhet var det, liksom de poliser som åkte ut och tittade på dem. De skickades till forensiskt centrum som efter analys fastslog att det inte var det. Det var knappt att jag ville ringa in om dem då det kändes pinsamt, men det har skett ett mord där i närheten för många år sen som inte är uppklarat så kändes rätt att kolla upp det. 

Det har heller inte funnits någon anledning att oroa sig för oss, barnen är hela och rena och hans syskon är hur skötsamma och "normala" som helst. Det är sonen som kan vara en smula ansträngande att ha i samma klass, precis som många barn med diagnoser och koncentrationssvårigheter. Storebror hade en klasskamrat med kraftig ADHD och det var förstås påfrestande men man förstår ju att det inte har ett dugg med hemförhållanden att göra. Man har rätt att ha svårigheter. Det viktiga är att man får guidning och regler men sen följer de inte alltid det pga impulsivitet osv. Skolan hjälper oss mycket liksom barnens mormor som är specialist på NPF och uppvuxen med en bror med detta som trots stabila hemförhållanden var oerhört svåranpassad. Han är dock läkare idag och hur trevlig som helst, så man kan mogna och lära sig tolka signaler. 

Soc är mycket nöjda med oss och utredningen avslutas på tisdag. 

Tidigare anmälda incidenter när ungdomar trakasserade oss är ett känt fenomen i staden där vi bor. De blev slutligen tagna tack vare övervakningskameror efter att ha trakasserat en annan familj så pass att de fick PTSD och flyttade. Det är kort sagt ingenting vi har hittat på. 

Ett av barnen blev jagad av en maskerad man med kniv i mörkret och det visade sig att det var en patient från kriminalpsykiatrin (kommer inte ihåg vad det heter).

Vi har kort sagt haft otur de senaste åren och det känns pinsamt att behöva ta kontakt med polisen så här igen.

Nej det är inte alls vanligt att säga

Jo, inom rätt många barn "gäng" är det vanligt. Har varit så i åratal. 

Så var det redan när jag var liten. Var det inte en pappa, så var det en storebror det ?hotades? med.

Efter fler obehagliga händelser har vi nu både soc- och polisanmält. Mannen verkar ha nånslags hat och besatthet vad gäller vår son. 

Polishandläggaren ringde igår och det ska väckas åtal. Sonen ska in på barnförhör nästa vecka. Senast igår blev han förföljd av mannen i lastbil så jag fick störta iväg från jobbet o hämta honom där han gömt sig. Mannen körde sen fram o tillbaka mellan platserna där barnen brukade hänga o letade o tutade när han passerade vårt hus. Han har också jagat honom i skogen.