• Anonym (Orolig mamma)

    Överreagerade den andre? (Socanmäld)

    Hoppas jag slipper alltför mycket påhopp nu :( Är i smärre kris. Häromdagen knuffade 10-årige sonen (som har drag av autism, vilket visserligen inte är någon ursäkt men det gör att det går snett ibland) till en tjej i klassen, men inte så hon föll omkull, så vitt jag fått höra av de andra barnen som var där (dotterns kompisar, som dock inte gillar sonen och alltså inte "försvarar" honom genom att underdriva). 

    Tjejen sprang hem till sin pappa, som strax kom körande i full fart över gräsplanen och cykelvägen och nästan körde på min son. Han kastade sig ut och började skrika och svära åt honom, bland annat att han skulle socanmäla och se till så att "sockärringar snokar runt hos er och ser vad ni gör hela dagarna" och "jag vet var du bor" och (här skiljer sig dock sonen och dotterns återgivning sig åt) "kanske ska jag komma och hälsa på dig efter skolan och prata eller något annat". Därefter kastade han sig in i bilen och gasade iväg igen. Dotterns kompis sa att om de berättade det för någon vuxen skulle den där pappan nog bli polisanmäld. 

    Sonen är nu rädd att mannen ska knacka på innan vi är hemma och slå honom, eller attackera honom när han är ute och cyklar. Det tror visserligen inte jag, men det säger en del om hur hotfullt han upplevde det, även om han flinade upp sig då inför kompisarna. 

    Saken är den att det några dagar senare dök upp en kallelse till Socialtjänsten riktad till honom pga en orosanmälan. Sonen är jätteledsen och jag fullständigt förtvivlad. Vi har samarbetat med skolan ända från start och bildat ett starkt team för att hjälpa honom med de svårigheter han har och för första gången i sitt liv har han fått vänner. Ibland går det snett, men han är inte aggressiv eller fysiskt bråkig generellt utan har mer haft svårt att knyta an till folk innan. Ibland har han svårt med impulsivitet eller säger taskiga saker. Jag befarar att man ibland (om man inte känner till diagnosen) tolkar barn med npf som att deras beteende beror på dåliga hemförhållanden, när det i själva verket inte alls behöver ha med det att göra. En diagnos är givetvis ingen ursäkt, men det kan vara en förklaring och i detta fall göra att man inte direkt måste rusa till Soc (vilket känns överilat hur som  helst, tänk så många ärenden de skulle få om de gjorde så när barn knuffade varandra!). 

    I min värld hade det lämpliga varit att pappan körde dit på sansat sätt och sa ifrån lagom mycket, utan hot och svordomar, och gjorde klart att han ringer till hans föräldrar om beteendet upprepas. Alternativt kunde han ha ringt till oss direkt. Det är orimligt att belasta myndigheter med sådana här saker, tycker jag, även om han ibland varit strulig i skolan men detta är en fråga för oss föräldrar och skolan i samarbete. Jag hoppas verkligen Soc ska förstå hur jag tänker och inte utsätta honom för en lång utredning :( Vad tycker ni, är jag helt ute och cyklar? Jag vill inte försvara hans handling och vi har pratat mycket om att man inte ska göra illa andra. 
  • Svar på tråden Överreagerade den andre? (Socanmäld)
  • Anonym (Orolig mamma)
    Anonym (Orolig mamma) skrev 2024-10-17 09:29:11 följande:

    Nu kände jag att allt hade gått för långt. Nisse är ett barn och jag skyller inte det hela på honom och är inte arg på honom, mer ledsen för hans skull. Men den familjen kan inte må bra och min pojke är rädd. Jag skrev till vår handläggare på Soc och beskrev det hela och frågade om vi ska polisanmäla dem för det pappan gjorde. Jag hoppas också att de kollar upp hur de barnen har det för pappan verkar inte kunna kontrollera sig och det känns som Kalle riskerar att gå i hans fotspår om man inte vänder utvecklingen (jag är medveten om att även min son har gjort obetänksamma saker och dessa jobbar vi med). Kanske gör de redan detta, men pappan kan behöva stöd vad gäller humöret. 


    Skrev fel namn där. Jag menade att Kalle (deras son, fignerat namn det också) bara är ett barn och att jag inte är arg på honom för att han slog min son, för barn är barn och de gör fel ibland och behöver givetvis tillsägelser när de gör sådant där, men jag kan inte gå runt och vara arg på en liten pojke. Däremot är jag ledsen för hans skull då jag undrar hur han har det hemma utifrån vad jag sett av hans far. (Jag kan dock inte döma alltför hårt eftersom jag ju inte känner dem, men utifrån senaste tidens händelser.)
  • Anonym (Orolig mamma)

    Mitt i allt känns det ändå "bra" att det som vår son gjorde, alltså knuffade till deras dotter och som ledde till en överreaktion från fadern, nu överskuggas av att deras son praktiskt taget misshandlat vår med knytnävar bakifrån och inför vuxet vittne. Även om jag är ledsen över att vår son skulle drabbas av det och inte heller vill försvara vår sons knuffande då fysiskt bråk aldrig är okej. 

  • Anonym (Meh)
    Jemp skrev 2024-09-24 17:28:28 följande:

    Jag tycker pappan verkar gjort mest fel här (i bemötandet av sonen).


    Soc-anmälan för detta låter överdrivet, men halva ditt inlägg handlar just om att ta sonen i försvar och detta verkar inte vara första gången? Så kanske ligger det mer bakom. 


    Det var ju dagens underdrift ...

    Vad gäller ts sätt att skriva om sonen måste du ha läst inlägg i nåt parallellt universum, för alla inlägg jag har läst av ts (inklusive trådstarten) är ju otroligt nyanserade och objektiva när det gäller det. Ts beskriver sonens svårigheter (vilket ju är självklart i sammanhanget; de är ju högst relevanta här!), men hon är också hela tiden noga med att poängtera att beteendet inte är ok oavsett diagnos. Ts har dessutom redan berättat vari sonens svårigheter består, och att han inte brukar vara våldsam lr aggressiv, så jag vet inte varifrån du får att det inte verkar vara första gången (med vilket jag antar att du menar att detta är ett för sonen vanligt beteende).
  • Anonym (Orolig mamma)
    Anonym (Meh) skrev 2024-10-17 10:55:16 följande:
    Det var ju dagens underdrift ...

    Vad gäller ts sätt att skriva om sonen måste du ha läst inlägg i nåt parallellt universum, för alla inlägg jag har läst av ts (inklusive trådstarten) är ju otroligt nyanserade och objektiva när det gäller det. Ts beskriver sonens svårigheter (vilket ju är självklart i sammanhanget; de är ju högst relevanta här!), men hon är också hela tiden noga med att poängtera att beteendet inte är ok oavsett diagnos. Ts har dessutom redan berättat vari sonens svårigheter består, och att han inte brukar vara våldsam lr aggressiv, så jag vet inte varifrån du får att det inte verkar vara första gången (med vilket jag antar att du menar att detta är ett för sonen vanligt beteende).
    Exakt, tack :)
  • EpicF
    Anonym (Orolig mamma) skrev 2024-10-17 09:29:11 följande:

    Jisses, nu har saker och ting spårat ur ännu mer. Igår slog "den galne pappans" son som är ett år yngre än vår (vi kan kalla vår son för Nisse och den andre pojken för Kalle) med knytnävarna. De hade rast och spelade ett bollspel ihop med andra barn och Nisse (vår pojk) bad honom hämta bollen. Nisse stod lutad mot sargen varpå Kalle attackerade honom bakifrån med knytnävarna och slog honom i huvudet, i nacken och på axlarna rejält hårt innan en vuxen lyckades dra bort honom. Då fortsatte Kalle slå och sparka den vuxne. Nisse gjorde ingenting tillbaka, varken sa något eller slog tillbaka vilket jag tyckte visade på att han inte är ett sådant monster som anmälan försöker måla upp honom som. 

    Medan den vuxne höll i den sparkande Kalle skrek K: "Vi ska socanmäla er igen!" och "Min pappa kommer/ska döda dig!". Stunden efter kom en annan vuxen och drog med sig båda pojkarna och utan att ha sett förloppet skällde han ut mestadels Nisse och tvingade honom att be om ursäkt till Kalle (som ju var den som slagit Nisse), och sa att "händer det något mer kommer du att isoleras från de andra barnen och ha enskild undervisning och enskilda raster". Kalle vände på allt som hänt och hävdade att det var vi som hade gjort de här sakerna mot hans familj, som pappan har gjort mot oss. Troligen gick han sedan hem och sa till sin pappa att Nisse hade slagit honom, så nu vågar Nisse knappt gå ut överhuvudtaget. 

    Nu kände jag att allt hade gått för långt. Nisse är ett barn och jag skyller inte det hela på honom och är inte arg på honom, mer ledsen för hans skull. Men den familjen kan inte må bra och min pojke är rädd. Jag skrev till vår handläggare på Soc och beskrev det hela och frågade om vi ska polisanmäla dem för det pappan gjorde. Jag hoppas också att de kollar upp hur de barnen har det för pappan verkar inte kunna kontrollera sig och det känns som Kalle riskerar att gå i hans fotspår om man inte vänder utvecklingen (jag är medveten om att även min son har gjort obetänksamma saker och dessa jobbar vi med). Kanske gör de redan detta, men pappan kan behöva stöd vad gäller humöret. 


    Du ska polisanmäla den pojken för misshandeln han gjorde på din son. 

    När det blir gjort kopplas automatiskt soc inn om det är minderåriga barn, vilket jag tolkar att det handlar om. 
  • Anonym (Orolig mamma)
    EpicF skrev 2024-10-17 11:24:37 följande:
    Du ska polisanmäla den pojken för misshandeln han gjorde på din son. 

    När det blir gjort kopplas automatiskt soc inn om det är minderåriga barn, vilket jag tolkar att det handlar om. 
    Mjae, det känns ändå lite överdrivet när han bara går i 4:an. Jag hoppas snarare att Soc ska nappa på det och så ska vi ju troligen anmäla pappan för olaga hot. 
  • EpicF
    Anonym (Orolig mamma) skrev 2024-10-17 11:29:45 följande:
    Mjae, det känns ändå lite överdrivet när han bara går i 4:an. Jag hoppas snarare att Soc ska nappa på det och så ska vi ju troligen anmäla pappan för olaga hot. 
    Nej, det är inte överdrivet. Det barnet misshandlade er son. Att inte anmäla är bara dumt. 

    Misshandel ska anmälas oavsett ålder på förövaren. Det som händer med minderåriga barn är socialen automatiskt blir inkopplad. Dvs det barnet och den familjen får hjälp. 

    Och självklart ska ni anmäla pappan och även barnet för olaga hot. Pappan skulle ni ha anmält för länge sedan. 

    Vad hoppas du soc ska nappa på? Soc gör inget om inget anmäls. 
  • Familjesus

    Hur agerar skolan i allt det här? Saker verkar ju hända på skoltid och då har ju skolan ett ansvar?


    Redan vid första tillfället när pappan kom körandes borde väl skolan agerat på något sätt. De kan ju inte tycka det är ok att föräldrar kommer vansinniga till skolan och ger sig på andra barn? Rimligtvis borde de tagit ett snack med den föräldern då. 


    Och i detta fall borde ju de polisanmäla eller socanmäla när en misshandel skett på skolan. Definitivt kalla in föräldrarna.

  • Anonym (Orolig mamma)
    Familjesus skrev 2024-10-17 12:47:21 följande:

    Hur agerar skolan i allt det här? Saker verkar ju hända på skoltid och då har ju skolan ett ansvar?


    Redan vid första tillfället när pappan kom körandes borde väl skolan agerat på något sätt. De kan ju inte tycka det är ok att föräldrar kommer vansinniga till skolan och ger sig på andra barn? Rimligtvis borde de tagit ett snack med den föräldern då. 


    Och i detta fall borde ju de polisanmäla eller socanmäla när en misshandel skett på skolan. Definitivt kalla in föräldrarna.


    Den första incidenten med bilen och det skedde utanför skoltid så det är förstås inte deras ansvar (kanske beskrev det hela lite luddigt så det lät som att det skedde då). Den andra incidenten tycker jag däremot att de borde ta tag i. Att kalla det misshandel är lite hårt i mitt tycke när det handlar om barn men det är mer pojkens beteende utöver det i den händelsen och det han sa som skulle göra mig orolig som personal, i synnerhet när de vet om den tidigare händelsen. Jag har dock inte hört av dem mer sedan personen ringde igår och berättade om det så antagligen händer det inget mer. 

    Är i valet och kvalet om att ringa in en anmälan till Polisen om det där första men vi har varit med om så mycket underliga hotsituationer de senaste två åren, oberoende av varandra, att det börjar bli pinsamt. Vi bor på en liten plats men de senaste två åren har vi polisanmält att barnen blivit jagade av en maskerad person med kniv dagtid (sant!), att en annan person klädd i huva började närma sig och sedan springa mot min son i mörkret och förfölja honom ända fram till vår ytterdörr.

    Vid ett annat tillfälle blev vi hotade av ett äldre ungdomsgäng (som brukar ställa till elände här på orten) sent på natten då de försökte ta sig in i huset och skrek hotfulla saker. När vi sa åt dem och maken fick tag i en av dem spårade det ur så de ringde alla sina vänner och det drällde in mängder av dem överallt in i trädgården och vi fick barrikadera oss inne medan man hörde dem säga saker som "ska vi ringa på och döda honom"  "Vi skjuter honom i ansiktet med raketer" och såna dumheter.

    Vi var också med om en trafikolycka där en bil plötsligt bara svängde över till vårt körfält och rätt in i sidan på bilen så vi blev skadade allihop och anmälde föraren.

    Häromsistens hittade vi vad som av en läkare på jobbet antogs vara mänskliga kvarlevor men som genom benanalys senare visade sig vara från ett djur.

    Kort sagt skulle det kännas pinsamt att göra ännu en anmälan om en hotfull situation för det känns som att de ska tro att jag ljuger. Har aldrig varit med om så mycket skit som de senaste två åren men i övrigt är det här en lugn och trevlig plats där alla känner alla. Är ingen "dramaqueen" men har anmält när det hänt sådant som är så pass allvarligt, men vem kommer tro mig den här gången? 
  • EpicF
    Anonym (Orolig mamma) skrev 2024-10-17 14:24:21 följande:
    Den första incidenten med bilen och det skedde utanför skoltid så det är förstås inte deras ansvar (kanske beskrev det hela lite luddigt så det lät som att det skedde då). Den andra incidenten tycker jag däremot att de borde ta tag i. Att kalla det misshandel är lite hårt i mitt tycke när det handlar om barn men det är mer pojkens beteende utöver det i den händelsen och det han sa som skulle göra mig orolig som personal, i synnerhet när de vet om den tidigare händelsen. Jag har dock inte hört av dem mer sedan personen ringde igår och berättade om det så antagligen händer det inget mer. 

    Är i valet och kvalet om att ringa in en anmälan till Polisen om det där första men vi har varit med om så mycket underliga hotsituationer de senaste två åren, oberoende av varandra, att det börjar bli pinsamt. Vi bor på en liten plats men de senaste två åren har vi polisanmält att barnen blivit jagade av en maskerad person med kniv dagtid (sant!), att en annan person klädd i huva började närma sig och sedan springa mot min son i mörkret och förfölja honom ända fram till vår ytterdörr.

    Vid ett annat tillfälle blev vi hotade av ett äldre ungdomsgäng (som brukar ställa till elände här på orten) sent på natten då de försökte ta sig in i huset och skrek hotfulla saker. När vi sa åt dem och maken fick tag i en av dem spårade det ur så de ringde alla sina vänner och det drällde in mängder av dem överallt in i trädgården och vi fick barrikadera oss inne medan man hörde dem säga saker som "ska vi ringa på och döda honom"  "Vi skjuter honom i ansiktet med raketer" och såna dumheter.

    Vi var också med om en trafikolycka där en bil plötsligt bara svängde över till vårt körfält och rätt in i sidan på bilen så vi blev skadade allihop och anmälde föraren.

    Häromsistens hittade vi vad som av en läkare på jobbet antogs vara mänskliga kvarlevor men som genom benanalys senare visade sig vara från ett djur.

    Kort sagt skulle det kännas pinsamt att göra ännu en anmälan om en hotfull situation för det känns som att de ska tro att jag ljuger. Har aldrig varit med om så mycket skit som de senaste två åren men i övrigt är det här en lugn och trevlig plats där alla känner alla. Är ingen "dramaqueen" men har anmält när det hänt sådant som är så pass allvarligt, men vem kommer tro mig den här gången? 
    Varför bor ni kvar? 
Svar på tråden Överreagerade den andre? (Socanmäld)