Överreagerade den andre? (Socanmäld)
Hoppas jag slipper alltför mycket påhopp nu :( Är i smärre kris. Häromdagen knuffade 10-årige sonen (som har drag av autism, vilket visserligen inte är någon ursäkt men det gör att det går snett ibland) till en tjej i klassen, men inte så hon föll omkull, så vitt jag fått höra av de andra barnen som var där (dotterns kompisar, som dock inte gillar sonen och alltså inte "försvarar" honom genom att underdriva).Tjejen sprang hem till sin pappa, som strax kom körande i full fart över gräsplanen och cykelvägen och nästan körde på min son. Han kastade sig ut och började skrika och svära åt honom, bland annat att han skulle socanmäla och se till så att "sockärringar snokar runt hos er och ser vad ni gör hela dagarna" och "jag vet var du bor" och (här skiljer sig dock sonen och dotterns återgivning sig åt) "kanske ska jag komma och hälsa på dig efter skolan och prata eller något annat". Därefter kastade han sig in i bilen och gasade iväg igen. Dotterns kompis sa att om de berättade det för någon vuxen skulle den där pappan nog bli polisanmäld.
Sonen är nu rädd att mannen ska knacka på innan vi är hemma och slå honom, eller attackera honom när han är ute och cyklar. Det tror visserligen inte jag, men det säger en del om hur hotfullt han upplevde det, även om han flinade upp sig då inför kompisarna.
Saken är den att det några dagar senare dök upp en kallelse till Socialtjänsten riktad till honom pga en orosanmälan. Sonen är jätteledsen och jag fullständigt förtvivlad. Vi har samarbetat med skolan ända från start och bildat ett starkt team för att hjälpa honom med de svårigheter han har och för första gången i sitt liv har han fått vänner. Ibland går det snett, men han är inte aggressiv eller fysiskt bråkig generellt utan har mer haft svårt att knyta an till folk innan. Ibland har han svårt med impulsivitet eller säger taskiga saker. Jag befarar att man ibland (om man inte känner till diagnosen) tolkar barn med npf som att deras beteende beror på dåliga hemförhållanden, när det i själva verket inte alls behöver ha med det att göra. En diagnos är givetvis ingen ursäkt, men det kan vara en förklaring och i detta fall göra att man inte direkt måste rusa till Soc (vilket känns överilat hur som helst, tänk så många ärenden de skulle få om de gjorde så när barn knuffade varandra!).
I min värld hade det lämpliga varit att pappan körde dit på sansat sätt och sa ifrån lagom mycket, utan hot och svordomar, och gjorde klart att han ringer till hans föräldrar om beteendet upprepas. Alternativt kunde han ha ringt till oss direkt. Det är orimligt att belasta myndigheter med sådana här saker, tycker jag, även om han ibland varit strulig i skolan men detta är en fråga för oss föräldrar och skolan i samarbete. Jag hoppas verkligen Soc ska förstå hur jag tänker och inte utsätta honom för en lång utredning :( Vad tycker ni, är jag helt ute och cyklar? Jag vill inte försvara hans handling och vi har pratat mycket om att man inte ska göra illa andra.