Flytta vid gemensam vårdnad

lix

därför att vi inte hittade något som passade vår budget och vi har familj vid gården också. Som kan hjälpa oss att starta igång allt som vi vill. 

nä men jag skrev ju att vi har en lägenhet i samma ort som barnets pappa och bor där vardagar. Vi har inte flyttat till gården permanent. 

vi har inte flyttat eftersom barnet har sin pappa i den orten, men vi hade förutsättningen att kunna ha både gård och lägenhet och ansåg att gården var värd att investera i för att någon gång I framtiden kunna bo där, även om vi inte visste om när. 

jag vill inte hämma deras relation på något sätt och bor givetvis kvar i orten om han inte vill att barnet flyttar. Men eftersom situationen är som den är så undrade Jag bara om de fanns något tips. Han engagerar sig inte mer än sina dagar ändå.. och när de är ?aktiviteter? som faller in så är de oftast jag som får lösa de på hans ändå. Jag tar ett 100 procent  ansvar. 

M

om han hade haft 50/50 och det fungerar så hade jag aldrig köpt gården. har väntat 10 år på att ?dagen ska komma när han mår bra?. 

vill absolut att deras relation ska fungera och vägrar han,. Ja då flyttar vi inte. men barnet har fått uttrycka sin vilja i detta också 

Det innebär alltså att problemet funnit sedan innan barnet var född, och det är ju jättetråkigt att det inte blir bra. Men det ger ju inte dig rätten att göra som du vill för det.

Sen fick jag intrycket av att det är hans psykiska mående som är problemet, och att det är trots allt blivit något bättre än det har varit? Att inte kunna och att vägra är ju lite olika saker. Vilken hjälp har ni tagit för att reda ut allt detta? Vilken hjälp får han för att må bättre? Som jag uppfattar det finns inget skrivet mellan er omkring barnet? 

Jo men barnet är ju fortfarande så litet att den ännu inte klarar av att se långsiktiga konsekvenser eller ens innebörden av ett sådant beslut, åtminstone inte helt och hållet. 

M

ja, det har de absolut funnits. Psykiatrin är inkopplad. 

jag har aldrig sagt att jag ska ta mig rätten och göra som jag vill? Jag är inte en elak person. trodde jag va tydlig med att jag inte på något sätt vill förstöra deras relation och att jag givetvis bor kvar om han inte vill att hon flyttar med mig. Men de känns såklart surt för mig att avstå drömmar när de fortsätter på detta vis år efter år. Jag frågar efter tips hur jag kan göra. Om någon kanske varit med om liknande. 

måendet går i perioder, ibland bättre, ibland sämre.

jag förstår att detta går att diskutera i oändlighet och att de finns flera perspektiv på detta. Inte lätt att kunna sätta er in i hela situationen heller för att kunna förstå. 

Men jag vill tydliggöra att jag vill att de ska ha en god relation oavsett vart vi bor, att de kommer ses ofta. Jag kommer däremot inte kunna flytta och låta han ta fullt ansvar eftersom det inte fungerar. Så då behöver jag avstå att flytta. men jag måste kunna få lyfta det till diskussion eftersom även jag är mänsklig och har drömmar. 

Jo fast ni köpte en gård trots att pappan inte ville att dottern ska flytta så långt bort, det tycker ju jag är att göra som man vill även när omständigheterna inte tillåter det. Att ha drömmar är en sak, och att avstå dem är såklart jättetråkigt. Men det får man ju göra ibland när omständigheterna faktiskt inte är rätt, speciellt med barn inblandat. 

Ni kan ju inte göra så mycket, ni tog ett beslut om att göra en sak där det krävs samtycke från en person till utan att ha fått detta. Ni kan ju såklart flytta ändå och köra dottern 3 h enkel resa varje dag till skolan eller låta henne bo hos pappan. Annars får ni inse att antingen fortsätter ni som ni gör nu eller så får ni inse att drömmen får vänta.

Jag tänker mer på att hon förlorad tid med sin pappa precis när hon får syskon, samtidigt får en massa andra förändringar (skolbyte osv), för alltid blir begränsad Till varannan helg hos pappa och alltid blir bunden dit. om några år när kompisarna lockar kommer hon fortsätta vara uppbunden på att åka till sin pappa helger och lov och kan inte välja honom utan att samtidigt välja bort klasskompisarna... 
Det försämrar ju också hennes möjligheter till relation med ena syskonet. 

Konstigt argument. Hade du annars hellre velat flytta utan ditt barn?

Det enda jag läser i dina inlägg är "vi vi jag jag jag vi vi vi". Du nämner aldrig vad barnet vill och mår bra av. Riktigt egoistiskt av dig och jag hoppas och tror familjerätten ser allvarligt på erat förhållande impulsiva beslut.

Hej!

Här kommer lite råd utan någon värdering i om ditt beslut att flytta är bra eller dåligt.

När du pratat med pappan - är han beredd att ta dottern på heltid? Nu, imorgon, om så krävs? I så fall får du nog låta honom göra det och hoppas att han snabbt inser att det inte kommer gå.

Dricker han mycket på ett sätt att du är genuint oroad för dotterns säkerhet hos honom tar du henne med dig. Skriver han inte på flyttanmälan tar det cirka 4 månader innan skatteverket utrett färdigt var hon bor (Dvs hos dig). Det blir en period då du får en del svårigheter och kommer behöva ta en del samtal med tex skolan. Ni bor där nu och dottern hat skolplikt, så de måste ordna en plats även om adressen på pappret är fel och pappan inte skriver på. Om pappan bestämmer sig för att gå till tingsrätten har dottern redan etablerat sig i den nya kommunen. Det behöver inte innebära att du vinner boendet, men det kan göra det.

Om han har psykisk ohälsa är frågan om han kommer gå till en advokat alls? Har han ekonomi och förutsättningar för det?

Du har gjort helt fel och han har rätt. Ni skulle aldrig ha köpt gården. Antingen får ni fortsätta som nu eller sälja den. Jag vet inte riktigt vem det är du ?vill väl? för det är absolut inte din dotter. Hennes bästa är att bo i en välfungerande kärnfamilj och det tåget har ju gått, så då är näst bästa att hon bor så nära båda föräldrarna som möjligt så hon kan få en fungerande vardag oavsett vem hon är hos. Du tar ifrån både henne och pappan möjlighet till nära och vardagligt umgänge. Ju äldre hon blir desto mindre kommer hon vilja åka till pappan. Du tror att hon kommer vilja spendera helger och lov hos honom när hon är tonåring och har hela sitt liv och sin umgängeskrets med vänner killar etc hos er? När det dessutom är 3 timmars resa enkelväg till pappan? Hon kommer få försämrad relation till sin pappa och ditt ex kommer inte få träffa sin dotter. Allt det här är fruktansvärt egoistiskt och den enda du tänk på och ?vill väl? i detta är dig själv. Jag antar att du inte skulle vilja att han tog er dotter och flyttade 3 timmar bort. Jag antar också att du inte hade viljat låta henne på heltid hos honom och själv flytta 3 timmar bort även om hans psykiska mående var bra. Varför inte? För du vill ha henne nära, ha en vardag och en normal relation till ditt barn. Det vill han också.