Flytta vid gemensam vårdnad

Alltså jag kan ju förstå pappan här, oavsett hur hans psykiska tillstånd utvecklas så tar ju ni bort möjligheten för honom att ha barnet på veckorna? För jag antar att det bytts skola och annat? Du har dessutom själv sagt att han ska få mer tid allteftersom han klarar av det, men genom detta har du ju tagit bort möjligheten till detta eller hur?

Tror inte du kan göra så mycket, du hade en dröm du följde den utan att reda ut allt som borde varit utrett innan. Säger inte att jag inte förstår dig, men som separerad med barn kan man ju inte helt och hållet bara göra som man vill. Jag hade jättegärna flyttat härifrån där jag bor nu, ibland mer ibland mindre. Men jag har ju helt enkelt fått acceptera att jag får helt enkelt hålla ut till den dag barnen är stora. Det ser ju inte heller vidare bra ut om det skulle gå vidare till rätten.

Anonym (M)

Sun 22 Sep 09:53

#9

Anonym (Mamma som vill väl) skrev 2024-09-22 09:40:25 följande:

hej M.

ja alltså de här har ju pågått i så många år nu och de händer ju ingenting. jag har gett honom en miljon chanser att ta mer. Nu vill jag leva mitt eget liv utan att ?rätta mig? efter någon annan när inget händer. Jag vet att man blir ?fast? när man är separerad och har barn och jag accepterade och tog en risk. Men detta fortsätter ju bara och de känns som jag ska följa hans spår tills ?han mår bra? om han ens gör de? Men jag hör dig och jag vet mycket väl att de inte bara är att flytta.. jag frågade bara efter tips och idéer eftersom jag ville ge diskussionen ett försök. Jag har ju valt att behålla jobb och lägenhet där eftersom jag är medveten om situationen.

Jo men om det hade funkat hade du ju varit lika fast ändå? Ännu mer faktiskt eftersom då hade ju dottern sannolikt bott varannan vecka. Jag förstår att man blir less och förbannad när den andre föräldern inte klarar av att ta sitt ansvar. Men det du gjort nu är ju inte heller ansvarsfullt eller för barnets bästa i längden. Det är ju inte heller honom du rättar dig efter det är din dotter. Hennes rätt till båda sina föräldrar.

Dus äger ju själv att hon älskar sin pappa och att pappan inte är en dålig pappa om man bortser från det psykiska måendet. Hur blir situationen bättre av att du gör chanserna ännu mindre att de kan utveckla sin relation mer genom att flytta flera timmar bort. Det ökar varken chanserna för att pappans mående blir bättre, snarare tvärtom, eller till dotterns chans att bygga en bättre relation till honom i längden.

Som sagt jag förstår din frustration, men anledningen till att du inte får särskillt många råd eller tips är ju för att du faktiskt gjort fel här.

Anonym (M)

Sun 22 Sep 10:57

#13

Anonym (Mamma som vill väl) skrev 2024-09-22 10:13:51 följande:

M

om han hade haft 50/50 och det fungerar så hade jag aldrig köpt gården. har väntat 10 år på att ?dagen ska komma när han mår bra?.

vill absolut att deras relation ska fungera och vägrar han,. Ja då flyttar vi inte. men barnet har fått uttrycka sin vilja i detta också

Det innebär alltså att problemet funnit sedan innan barnet var född, och det är ju jättetråkigt att det inte blir bra. Men det ger ju inte dig rätten att göra som du vill för det.

Sen fick jag intrycket av att det är hans psykiska mående som är problemet, och att det är trots allt blivit något bättre än det har varit? Att inte kunna och att vägra är ju lite olika saker. Vilken hjälp har ni tagit för att reda ut allt detta? Vilken hjälp får han för att må bättre? Som jag uppfattar det finns inget skrivet mellan er omkring barnet?

Jo men barnet är ju fortfarande så litet att den ännu inte klarar av att se långsiktiga konsekvenser eller ens innebörden av ett sådant beslut, åtminstone inte helt och hållet.

Anonym (M)

Sun 22 Sep 11:47

#15

Anonym (Mamma som vill väl) skrev 2024-09-22 11:13:27 följande:

M

ja, det har de absolut funnits. Psykiatrin är inkopplad.

jag har aldrig sagt att jag ska ta mig rätten och göra som jag vill? Jag är inte en elak person. trodde jag va tydlig med att jag inte på något sätt vill förstöra deras relation och att jag givetvis bor kvar om han inte vill att hon flyttar med mig. Men de känns såklart surt för mig att avstå drömmar när de fortsätter på detta vis år efter år. Jag frågar efter tips hur jag kan göra. Om någon kanske varit med om liknande.

måendet går i perioder, ibland bättre, ibland sämre.

jag förstår att detta går att diskutera i oändlighet och att de finns flera perspektiv på detta. Inte lätt att kunna sätta er in i hela situationen heller för att kunna förstå.

Men jag vill tydliggöra att jag vill att de ska ha en god relation oavsett vart vi bor, att de kommer ses ofta. Jag kommer däremot inte kunna flytta och låta han ta fullt ansvar eftersom det inte fungerar. Så då behöver jag avstå att flytta. men jag måste kunna få lyfta det till diskussion eftersom även jag är mänsklig och har drömmar.

Jo fast ni köpte en gård trots att pappan inte ville att dottern ska flytta så långt bort, det tycker ju jag är att göra som man vill även när omständigheterna inte tillåter det. Att ha drömmar är en sak, och att avstå dem är såklart jättetråkigt. Men det får man ju göra ibland när omständigheterna faktiskt inte är rätt, speciellt med barn inblandat.

Ni kan ju inte göra så mycket, ni tog ett beslut om att göra en sak där det krävs samtycke från en person till utan att ha fått detta. Ni kan ju såklart flytta ändå och köra dottern 3 h enkel resa varje dag till skolan eller låta henne bo hos pappan. Annars får ni inse att antingen fortsätter ni som ni gör nu eller så får ni inse att drömmen får vänta.

Anonym (M)

Sun 22 Sep 12:47

#26

Anonym (Också mamma) skrev 2024-09-22 12:18:59 följande:

Hej!

Här kommer lite råd utan någon värdering i om ditt beslut att flytta är bra eller dåligt.

När du pratat med pappan - är han beredd att ta dottern på heltid? Nu, imorgon, om så krävs? I så fall får du nog låta honom göra det och hoppas att han snabbt inser att det inte kommer gå.

Dricker han mycket på ett sätt att du är genuint oroad för dotterns säkerhet hos honom tar du henne med dig. Skriver han inte på flyttanmälan tar det cirka 4 månader innan skatteverket utrett färdigt var hon bor (Dvs hos dig). Det blir en period då du får en del svårigheter och kommer behöva ta en del samtal med tex skolan. Ni bor där nu och dottern hat skolplikt, så de måste ordna en plats även om adressen på pappret är fel och pappan inte skriver på. Om pappan bestämmer sig för att gå till tingsrätten har dottern redan etablerat sig i den nya kommunen. Det behöver inte innebära att du vinner boendet, men det kan göra det.

Om han har psykisk ohälsa är frågan om han kommer gå till en advokat alls? Har han ekonomi och förutsättningar för det?

Kallar du det där råd? Det där är riktigt fult om man gör så, skulle du själv ha tyckt det var okej att den andre föräldern bara tar barnet och flyttar i förhoppning om att tingsrätten ska döma till sin fördel för att det gått så lång tid? Då tänker man verkligen inte på barnets bästa, utan man använder barnet som vapen för att få sin egen vilja igenom. Usch! Tänk dig själv in i om du hade varit pappan, eller för den delen barnet i den situationen? Hur tror du barnet kommer se på den saken när den blir tillräckligt gammal för att förstå?

Anonym (M)

Sun 22 Sep 12:59

#29

Anonym (Mamma som vill väl) skrev 2024-09-22 12:39:35 följande:

jösses vilka påhopp. vi har köpt gården JA men vi har ju de som ett helg boende nu. Folk köper ju stugor? Jag har inte sagt att jag ska ta henne och dra. Jag vill göra de bästa för BARNET och vad BARNET också vill. De är inte ALLTID de bästa att ha båda nära. De bästa är att allt fungerar. jag har försökt involvera den andra parten i så många år, han själv har suttit sig själv främst i ALLA år. Jag har aldrig nekat dom till mer umgänge? Men när man inte dyker upp på saker, inte svarar, glömmer bort Osv osv så ska jag bara acceptera de?

jag kommer givetvis inte flytta MOT hans vilja. den här tråden skulle inte handla om ifall ni anser att jag gör rätt eller fel, vad ni tror att mitt barn mår bra av och hur ni anser att de försämras saker utan att ha inblick i allt. Jag ville ha tips och idéer hur man kan tänka. Försökt va så himla tydlig men de verkar tydligen inte framgå.

Fast du har ju redan tagit steget att köpa gården med målet att flytta dit? Det enda rätta är alltså att pappan ska vika sig och acceptera att han allteftersom får mindre kontakt med sitt barn, för att du tycker det är orättvist?

Ja livet är orättvist, dina val har landat dig där du är nu, ta ansvar. Ditt ex hade dålig psykisk hälsa redan innan ni skaffade barn, jag förstår att självklart lever man på hoppet att saker ska bli bra. Men nu har det inte blivit det, det innebär att du får ta mer ansvar, trist, men så är det. Du gjorde valet att satsa på det. På vilket sätt kan det inte funka utan att din dröm måste bli uppfylld?

På vilket sätt är det inte bättre att ha pappan nära?

Nja du har fått svar på hur man kan tänka, bara inte de svar du vill ha. Inte riktigt samma sak. Som jag skrev i tidigare inlägg så har du flera val, inga utav den passar dig utan du vill få svar på hur du ska få det som DU vill. Alltså hur du ska kunna flytta trots att pappan inte vill. Svaret är ju att det går ju inte.

Anonym (M)

Sun 22 Sep 14:28

#41

Anonym (Mamma som vill väl) skrev 2024-09-22 13:07:54 följande:

jag vet att de inte går att flytta utan pappans samtycke.. de har jag också kommenterat flera gånger, gården köpte vi JA, jag Vill bo där JA. Sen kanske de blir om 10 år. Jag är medveten om det.

klart de kan funka utan att min dröm blir uppfylld, men jäkligt frustrerande när pappan inte engagerar sig ett skit. Men de är väl bara och bita i de sura äpplet.

men som sagt, man måste få se över olika alternativ utan att vara en dålig människa.

Fast ändå är det ju lite det du frågade efter med rubriken. Och det låter lite som det du frågar efter hur man ska kunna flytta utan pappans tillåtelse. Nu frågar du efter alternativ, vilket flera här gett. Vilka andra alternativ tror du att det finns?

Som sagt du har olika alternativ, du kan fortsätta som ni gör nu, vilket du känner förmodligen inte kommer hålla i längden ekonomiskt. Du kan flytta iaf och hoppas att tingsrätten ställer sig på din sida, vilket du inte vill. Ni kan sälja gården och hitta något som är närmare. Ni kan flytta tillbaka där ni bor på veckorna. Barnet kan bo med pappan. Nu kanske jag missade något, men det är i princip de alternativ du har fått. Det finns liksom inte så mycket annat.

Självklart kommer folk reagerar på när en förälder väljer att köpa boende långt ifrån den andre föräldern utan dennes medgivande. Att du dessutom utryckt det i trådstarten lite som att du funderar på att flytta oavsett vad pappan säger gör såklart att reaktionerna blir starkare.

Självklart är det frustrerande, jag tror nog de flesta kan förstå det. Men ja tyvärr får man ju bita i det sura äpplet. Ni hade inte allt klart innan ni köpte huset, nu står ni i en tråkig situation.

Anonym (M)

Sun 22 Sep 15:07

#43

Tom Araya skrev 2024-09-22 14:42:13 följande:

Psykisk hälsa och dryckesvanorna är goda skäl.

Det brukar inte vara något problem att åka och träffa den andre föräldern typ varannan helg, även med lite avstånd. Många skilda föräldrar löser det.

Tror nog inte det är skäl nog för att han ska bli av med vårdnaden. Speciellt då det gjorts framsteg, som jag förstått det dövar han inte sina psykiska problem med alkohol längre utan det var något han gjorde förr om man läser trådstarten. De har dessutom ökat umgänget till att vara tors- mån. Så att begära enskild vårdnad nu lär knappast gå vägen.

Problem med avstånd läser man ju om titt som tätt och det blir ofta bråk om vem som ska lösa resorna. Nu blir det ju dock ts som skulle bli tvungen att lösa resorna eftersom det är hon som i så fall flyttar i detta scenariot.

Flytta vid gemensam vårdnad

INNEHÅLL