Flytta vid gemensam vårdnad

Hej!

Här kommer lite råd utan någon värdering i om ditt beslut att flytta är bra eller dåligt.

När du pratat med pappan - är han beredd att ta dottern på heltid? Nu, imorgon, om så krävs? I så fall får du nog låta honom göra det och hoppas att han snabbt inser att det inte kommer gå.

Dricker han mycket på ett sätt att du är genuint oroad för dotterns säkerhet hos honom tar du henne med dig. Skriver han inte på flyttanmälan tar det cirka 4 månader innan skatteverket utrett färdigt var hon bor (Dvs hos dig). Det blir en period då du får en del svårigheter och kommer behöva ta en del samtal med tex skolan. Ni bor där nu och dottern hat skolplikt, så de måste ordna en plats även om adressen på pappret är fel och pappan inte skriver på. Om pappan bestämmer sig för att gå till tingsrätten har dottern redan etablerat sig i den nya kommunen. Det behöver inte innebära att du vinner boendet, men det kan göra det.

Om han har psykisk ohälsa är frågan om han kommer gå till en advokat alls? Har han ekonomi och förutsättningar för det?

Jag skrev inget om vad jag tyckte. Bara om hur det fungerar i praktiken. Vad pappan tycker skiter jag fullkomligt i, barnet är faktiskt den enda viktiga personen här.

Jag är i en liknande situation som TS och kan därför säga att jag aldrig skulle göra så. Jag kan flytta och ta barnen med mig om jag vill, men väljer att inte göra det.

Har 6 år kvar tills barnen är vuxna och gått ut gymnasiet, yngsta var inte ens fyllda ett när vi separerade. Jag har enskild vårdnad, bland annat för att han använt barnen för att straffa mig på ett sätt som påverkat deras livskvalité.

Han gör barnen besvikna om och om igen - men det är inte min roll att avgöra om de ska ha möjlighet till en god relation med sin andra förälder. .

Jag måste ändå betona att det är fint att du bott kvar med dubbla boenden och faktiskt vill gå pappan till mötes TS. Det måste vara kostsamt. Jag vet hur slitsamt det är att hela tiden stå standby för en förälder som aldrig skärper sig. Du vill följa din dröm och samtidigt få det att funka för alla inblandade.

Jag tycker dock inte beslutet i sig var rätt. Eftersom det är många år kvar innan barnet är vuxet hade jag nog faktiskt funderat på att sälja gården och köpa något närmare. En timme bort är inte bra, men ingen katastrof. 3 timmar är långt om det är en enkel resa. Din övriga familj påverkas också av att du behöver lägga 6 timmar på att lämna av och köra hem. Att umgänget fungerar kommer ändå vara ditt ansvar eftersom du är den som flyttar. Risken finns att det bara känns ännu jobbigare att behöva lägga den tiden när han ändå inte gör sitt bästa eller ställer upp.