Klassresa - dysfunktionell klass

Att förbjuda klassresor helt låter drastiskt. Däremot bör man ha en diskussion där nyttan och nöjet vägs mot press och ångest, samt arbetet att samla in pengar.

Kort och gott: Är det värt det? Jag tror att många skulle svara nej. Man kan göra annat roligt med klassen som inte kräver övernattning eller lika mycket jobb och förberedelser.

Jag var aldrig på klassresa under uppväxten. Inte har jag lidit av det, eller känner mig snuvad på något. Ändå hade jag nog tyckt att det var kul med klassresa. Tillhörde inte de mest populära, men var aldrig mobbad eller utanför. Gick i ganska bra klasser. Jag tror att de flesta hade velat följa med och uppskattat det, men inte har vi blivit snuvade på någon extremt viktig upplevelse. Det är inte studentexamen eller bröllop vi pratar om.

Förbjud inte, men för en öppen dialog och överdriv inte klassresornas betydelse.

Du är ju helt lysande. Att jag inte tänkt på att prata med skolan. Eller så gjorde jag det redan vid jullovet. Det pågår specialinsatser i klassen med kurator mm men ändå finns flera hemmasittare pga mobbing och snart är nog min son en av dem.

Har du fler självklarheter att bjuda på i din visdom?

Om din sons klass har så stora problem så är en klassresa verkligen det minsta bekymret. Säg du att ditt barn inte ska åka med, kan väl inte bli så mycket värre. Att förbjuda klassresor generellt för att vissa kan känna obehag är ju däremot väldigt drastiskt. Det är hundratals dagar man ska gå i skolan, det är där fokus ska ligga. En klassresa på några dagar gör inte så stor skillnad. För många är klassresor och andra aktiviteter utanför skolan givande och minnesvärda. Man kan inte ta bort allt trevligt för att några inte vill, så fungerar inte livet och det är väl lika bra att vänja sig. Däremot har man rätt att avstå, liksom man kan tacka nej till personalfester och aw och annat när man blir vuxen. 

Du har rätt taskig attityd. Kan det vara en del av problemet att du har svårt att kommunicera med skolan?

Jag har ett bra samarbete med skolan. Jag har dock noll tålamod för personer som uppenbart inte har en aning om hur det är att ha ett barn som far psykiskt illa i skolan och den maktlöshet man känner inför det. Du valsar in med fina ord om alla vuxnas ansvar men det är bara luftslott och rent ut sagt ett hån mot mig och andra föräldrar som kämpar i samma sits. Så ja, jag har taskig attityd mot DIG. Det har du förtjänat.

Jag tänker att vidare förtydligande eller diskussion inte är konstruktivt överhuvudtaget. Hoppas att det löser sig! 

Grabbgänget ska inte få åka med på resan. 

grabbgänget ska gå i en OBS-klass på en annan skola 

Ingen ska behövs sälja en massa skit för att kunna resa på en skolresa. 

man behöver ingen skolresa i nian. Att åka på en dagsutflykt räcker. 

i 6:an åkte vi till Liseberg. (Bor i Halmstad).

Fast du förstår ju inte. Grupptrycket att åka med kan vara oerhört starkt. Barnet kan uppleva att det inte har något annat val än att åka med. Det går inte att jämföra med vuxna och personalfester, sorry. Barn är helt hjälplösa och utlämnade i skolan. De har inte valt att bli placerade i sina klasser, och de har inte heller valt att bli födda. De som tycker att skolresor är "givande och minnesvärda" kan hitta på så mycket "givande och minnevärt" ändå, på sin fritid. Det är inte värt det att det ska ske på någon annans lidande. Det är en avskyvärd inställning, och tänker man så ska man inte arbeta med barn och ungdomar (jag hoppas att du inte gör det). 

Jag arbetade förresten för några år sedan på ett skolbibliotek på ett gymnasium. Det var en flicka där som alltid gick för sig själv, och hon brukade komma till biblioteket på rasterna. Det var hennes fristad, och hon tydde sig till mig. I den skolan var det sed att alla sistaårselever skulle åka på charterresa till en viss grekisk ö sista veckan före avslutningen. Detta var ju egentligen förbjudet, de fick inte officiellt ledigt från skolan, men rektorn och lärarna såg godmodigt på det: "vi har ju själva varit unga, hö-hö". 

Det var bara det, att den här flickan inte ville åka med, eller egentligen inte KUNDE åka med. För hon hade ju inga kamratkontakter. Hon kunde inte sitta ensam på planet, ta ett hotellrum ensam, gå runt på ön ensam. Så hon var den enda i avångsklasserna som blev kvar på skolan de dagarna, och lärarna var då tvungna att ha undervisning som vanligt - fast bara för henne.

Det var så illa, att vissa lärare visade ogillande mot HENNE för att hon var kvar på skolan! De hade räknat med att slippa allt arbete med avgångsklasserna dessa dagar. En lärare hade till och med sagt till henne på ett hånfullt sätt "Varför är inte du på /namn på grekisk ö/ och leker med de andra ungdomarna du med?" eller något sådant. Läraren hade alltså härmat meningen ur "Tjuren Ferdinand" i "Julafton med Kalle Anka", på ett hånfullt sätt. Flickan kom till mig och grät... 

Det är obegripligt hur människor som har valt att arbeta med barn och unga kan vara så oempatiska. Jag tycker även, att skolan helt enkelt borde ha tagit till krafttag mot de där resorna. T.ex. genom att gå ut med att betygen inte delas ut till dem som inte är närvarande sista veckan. Då kunde de ha fått åka efter avslutningen i stället, och det hade ju varit bättre för alla.

Nej, du bidrar verkligen inte alls till diskussionen, så lika bra att du lägger ner.