Klassresa - dysfunktionell klass

Jag skulle gärna prata ihop mig med några andra men känner verkligen inga andra föräldrar. Min son ungås inte efter skolan med någon från klassen och frånsett ett öppet hus i början av sjuan har föräldramöten varit digitala. Så det kanske är jag som måste börja. Jag brukar inte ha svårt för att säga vad jag tycker men jag har verkligen ingen aning om hur kritik mot klassresan kommer att tas emot och vill inte förstöra ytterligare för min son. 

Jag kommer inte tvinga honom till något. Hellre att jag vara betalar det som krävs till slut - om det blir en resa.

Det är en stor grupp som missköter sig så inte så enkelt som att flytta en person. Men det är en annan fråga för en annan diskussion.

Varför tror du att jag inte agerar i något annat avseende? Nu var det det här som dök upp som jag ville ha input kring.

Varför ska jag berätta om det? Det har inte med frågan att göra. Känner du att du har för lite info för att ge råd kan du hitta en annan tråd att skriva i.

Varför tror du att jag tänker peka ut enskilda föräldrar eller barn? Jag överväger som det föreslogs ovan att skriva något i stil med att bristande sammanhållning i klassen eller liknande, om jag skriver något. Då får de som känner att de bör ta åt sig ta åt sig. Och de som delar min uppfattning hör förhoppningsvis av sig. 

Det är ju inte skolan som bestämmer om klassresa. De möjliggör den genom att ge ledigt, upplåta lokaler mm, men om inte elever/föräldrar beslutar om klassresa blir det ingen.

Mitt barn vet inte om resan än. Jag tror dock att han skulle följa med för att inte verka avvikande. Jag vill inte behöva utsätta honom för det.

Vet inte varför det kom med dubbla citat. Mitt svar var riktat till Moira.

Jag gick i en bra klass på högstadiet. Hade en rolig klassresa. Kan inte påstå att det är ett minne för livet. Tänker väldigt sällan på den tiden överhuvudtaget. Är det verkligen någon som ser tillbaka på sin högstadieklassresa som en riktigt höjdpunkt?

Jag håller dock helt med om att vuxenvärlden borde styra upp. Helst skulle jag se gänget med dryga, kaxiga sportkillar uppdelade och skickade till andra skolor en och en. Så får de känna hur det känns att vara ensamma och utsatta. Det borde inte vara mitt barn som ska byta klass. Men det är det enda jag kan påverka. 

Det lokala laget här är ökänt i kommunen att toppa från lågstadieålder. Verkar ta fram det sämsta hos killarna. 

Ja men vad sjutton ska jag göra åt det!!?? Det år så jäkla lätt att sitta och prata om vuxenansvar men det är inte mitt ansvar. Det är inte mitt barn som beter sig illa. I den här situationen, inte din fiktiva värld, vad ska jag göra åt det grisiga beteendet???

Annat än ifrågasätta det lämpliga med en klassresa när klassen har flera hemmasittare pga mobbing.

Alla vuxna säger du. Säg då mer konkret - vad kan jag göra, utöver att skydda mitt barn genom att försöka avlägsna honom från sina mobbare. Jag vill verkligen veta vad du tror jag har för påverkansmöjligheter här.

Du är ju helt lysande. Att jag inte tänkt på att prata med skolan. Eller så gjorde jag det redan vid jullovet. Det pågår specialinsatser i klassen med kurator mm men ändå finns flera hemmasittare pga mobbing och snart är nog min son en av dem.

Har du fler självklarheter att bjuda på i din visdom?

Jag har ett bra samarbete med skolan. Jag har dock noll tålamod för personer som uppenbart inte har en aning om hur det är att ha ett barn som far psykiskt illa i skolan och den maktlöshet man känner inför det. Du valsar in med fina ord om alla vuxnas ansvar men det är bara luftslott och rent ut sagt ett hån mot mig och andra föräldrar som kämpar i samma sits. Så ja, jag har taskig attityd mot DIG. Det har du förtjänat.

Läs andra meningen i mitt första inlägg. Gå sen i någon annan tråd och gör ett bättre försök att provocera.

Men det handlar ju inte bara om själva dagarna på resan. Det handlar också om alla förberedelser för att ta sig dit och den ångest det skapar när man å ena sidan inte vill sticka ut, å andra sidan ha så lite som möjligt att göra med en stor del av klassen. 

Skolan jobbar med problemen i klassen men de kommer ju knappast att lösas (har någon sett något exempel på där en klass full av mobbare börjat bete sig schysst mot varandra). Och att då lägga till en klassresa, som helt och håller är ett initiativ från vissa elever/föräldrar känns så sjukt onödigt.

Naiviteten i den här tråden skrämmer mig. Psykisk ohälsa bland barn och unga skjuter i höjden men det är fullt av föräldrar som antingen har skygglappar eller huvet uppe bland fluffiga moln. Och en klassresa är ju ett så fiiiiiiint minne. Handhjärta.