Klassresa - dysfunktionell klass

Jag önskar att mina föräldrar hade vågat säga ifrån när jag gick i en sådan klass och var i samma situation, detta var i 6:an. Jag hade ont i magen av oro I ETT PAR ÅR innan för att behöva åka bort med den klassen på klassresa och sova över - och det blev mycket riktigt HEMSKT också, främst för att jag inte hade någon självklar kamrat att dela tält med. Det blev "auktion till lägstbjudande", där lärarna typ försökte TRUGA mig på någon grupp, och alla sa "vi vill inte ha henne", det var något av det hemskaste jag har varit med om. Men lärarna verkade inte tycka att detta var något konstigt eller fel.  ???!!!

Saken var den att jag var rädd innan att det skulle bli just så, när klassresan började diskuterades redan i 4:an. Sedan verkade det som att resan inte skulle bli av ändå när det började närma sig, och jag vågade börja hoppas, men på ett möte med både barn och föräldrar så SKREK klassens två klassmammor a.k.a. skrikhalsar (vars barn var likadana, d.v.s de värsta mobbarna i klassen) igenom att det skulle vara klassresa. "DET HÖR TILL." Mina föräldrar visste hur rädd jag var, men ändå sa de inte ifrån, och det har jag aldrig förlåtit. 

Även det innan, när man skulle samla in pengar, var ett helvete för det skulle också göras i grupper, jag hade ingen självklar grupp som jag tillhörde, fick tränga mig på några, och det kändes som att samla ris till sin egen rygg. Fullkomligt värdelöst, men det gick inte att komma ur.

Detta med skolresor är också ett otyg som borde förpassas till skolhistoriens skräphög, tillsammans med grupparbeten, föredrag inför klassen, idrottsundervisning (där barnen och tonåringarna lämnas ensamma med varandra i omklädningsrum och duschar där de måste klä av sig nakna inför varandra, jag fattar inte hur det ens är möjligt fortfarande på 2020-talet), skolbaler och andra tillfällen där de som redan är utanför, blir ännu mer utanför och får lida ännu mer än under vanliga skoldagar. Men allting går så TRÖGT i skolans värld - varje förändring tar minst 100 år ifrån att problemet först uppmärksammades. 

Då räddar hon sitt eget barn, men det finns säkert andra barn också i klassen som är livrädda för denna resa. Men som inte har några föräldrar som bryr sig om dem, eller vet vad de ska göra.

Men LÄGG NER klasskassor, LÄGG NER insamlingar, LÄGG NER skolresor! Det blir bara elände med det, och det är också juridiskt tveksamt om man verkligen har rätt att tvinga barn och föräldrar att vara med på detta. Men det UPPLEVS ändå som ett tvång. Och kommunerna får aldrig tummen ur och förbjuder det. Kanske behövs det ett beslut på regeringsnivå för att få slut på det?

Detta är också en av många välsignelser som friskolorna fört med sig, att det har blivit så vanligt att barn byter skola nu på grund av dem, att många skolor har slutat med klasskassor därför. Det blev helt enkelt för mycket problem, när barn slutade i klassen och föräldrarna krävde tillbaka sin andel. Bättre då att lägga ner skiten helt. 

Det finns ofta, i min erfarenhet, en tyst majoritet EMOT klassresor bland båda barn och föräldrar, men ingen vågar säga ifrån p.g.a. att det är klassens aggressiva och dominanta skrikhalsar (skrikföräldrarna är nästan alltid föräldrar till klassens mobbare) som skriker igenom att det ska vara klassresa. Och även om läraren är medveten om problemet, så vågar hon ofta inte säga något, hon heller. 

Men skolan skulle kunna sätta ner foten och förbjuda det. Vägra upplåta lokaler, vägra klasskassor, vägra ge ledigt, vägra att ämnet "klassresa" tas upp på föräldramötet, eller att något som helst upprop om detta sprids i skolans lokaler, på skolans aktiviteter, genom lappar som delas ut i skolan, eller genom skolans kanaler (t.ex. mailinglistor).

Jag tycker väldigt illa om att man kringgår skolans regler, genom att säga att det är "en frivillig överenskommelse mellan föräldrarna" att hjälpa till att samla in pengar, t.ex. genom diskotek i gympasalen där föräldrarna ska vara funktionärer, eller genom att barnen ska sälja saker (i verkligheten blir det ofta föräldrarna som måste försöka kränga dessa till släkten eller på sina arbetsplatser, och det blir jobbigt och pinsamt, och till slut får de ofta lägga ut beloppet själva för några prylar som ingen vill ha). 

Det ÄR inte en "frivillig överenskommelse mellan föräldrarna", när det är ett par dominanta skrikhalsar som driver igenom det på föräldramötena, och övriga inte vågar säga ifrån. Skulle vara SÅ mycket bättre om allt sådant blev förbjudet i hela Sverige med regeringsbeslut.

Samma gäller för övrigt skolbalerna, som är en källa till ångest för avgångseleverna - och särskilt då flickorna - varje år, när de är rädda att ingen kille kommer att vilja gå med dem på balen. Och då får de inte gå, samt får lida skam, och lyssna hela sista året när de andra flickorna skryter om danslektioner, balklänningar, tiaror, håruppsättningar, glacéhandskar och balskor... och sedan blir det parbilder i lokaltidningen dagen därpå. 

Det är samma där, att trots att skolan är EXTREMT involverad - balen hålls bland annat i skolans lokaler, och danslektionerna också, och väggarna är fulla med bilder från tidigare baler - så heter det officiellt att "det är inte SKOLAN som håller i balen, vi har inget ansvar om någon elev inte kan gå och mår dåligt av det, det är en FRIVILLIG FÖRENING som arrangerar balen". LÄGG NER ALLT SÅDANT!

Ja men det är ju BARNEN som drabbas, när deras föräldrar inte kan/vill/vågar o.s.v.. Vissa föräldrar är missbrukare, andra jobbar jättemycket och hinner inte engagera sig i barnens skola... Idag finns det till och med många föräldrar som inte ens kan svenska. Nej, detta kan man inte lägga på föräldrarna - faktiskt! Det ska finns klara regler som gäller i alla skolor.

Jag skulle faktiskt utgå ifrån, att det i varenda klass i vårt avlånga land finns minst en unge som oroar sig för att det ska bli skolresa. Av olika anledningar: man är rädd för någon i klassen, man är rädd att ingen ska vilja sova i samma rum/tält/hytt och att det ska bli en förnedrande situation där, man är mörkrädd, man går eller pratar eller kissar på sig i sömnen, man tar någon medicin eller sprutor som man inte vill att kamraterna ska veta om, man kan inte sova utan sitt gosedjur...

Nä fy. Kan inte komma något gott av en sådan resa, bara lidande.   

Det som du och andra med den åsikten inte fattar, är att det finns barn och unga som lider FRUKTANSVÄRT av att vara i skolan, samt att vuxenvärlden INTE KÄNNER TILL och INTE KAN PÅVERKA så mycket som ni tror. Ni VET helt enkelt inte vilka intriger som förekommer i skolklasser. Att då dessutom skicka ut dem att vara tillsammans hela dygnet, välja vilka de ska dela tält eller rum med (då det alltid kommer att vara någon som inte blir vald, och kanske måste sova med en lärare medan alla elever är skadeglada och skrattar åt detta).. Nä. 

Men du kanske tror på devisen de hade förr i klostren, att människan förädlas genom lidande, och någon gång om 20  eller 30 år så kommer de att tänka "jag är en bättre människa idag, för att jag blev öppet förnedrad på skolresan när ingen ville ha mig i samma tält", eller kanske "jämfört med den gången då jag kissade i sängen på klassresan, så har alla andra utmaningar varit enkla". Är det så du tänker?

De som skapar roliga minnen på skolresor, har vanligen rikliga möjligheter att skapa roliga minnen annanstans också. Det är inte rimligt att de ska skapa dessa roliga minnen på andras skräckminnen. 

Det gör inte jag heller när det gäller vuxna. Men nu talar vi om barn som är helt utlämnade till andras välvilja. 

Det är den typen av naivitet och enfald som gör att barn får fortsätta lida i den obligatoriska skolan, i generation efter generation. Man möter den tyvärr även hos lärare och skolledare. 

...och ingen har väl sagt något annat? TS borde absolut ta sin unge därifrån, till en friskola. Eller flytta om inget annat funkar. Men under tiden kan hon ju befria barnet från de värsta sakerna som händer i eller genom skolan, som t.ex. en skolresa.

På dig låter det som om skolresor skulle vara några nödvändigheter, självklarheter?

Fast du förstår ju inte. Grupptrycket att åka med kan vara oerhört starkt. Barnet kan uppleva att det inte har något annat val än att åka med. Det går inte att jämföra med vuxna och personalfester, sorry. Barn är helt hjälplösa och utlämnade i skolan. De har inte valt att bli placerade i sina klasser, och de har inte heller valt att bli födda. De som tycker att skolresor är "givande och minnesvärda" kan hitta på så mycket "givande och minnevärt" ändå, på sin fritid. Det är inte värt det att det ska ske på någon annans lidande. Det är en avskyvärd inställning, och tänker man så ska man inte arbeta med barn och ungdomar (jag hoppas att du inte gör det). 

Jag arbetade förresten för några år sedan på ett skolbibliotek på ett gymnasium. Det var en flicka där som alltid gick för sig själv, och hon brukade komma till biblioteket på rasterna. Det var hennes fristad, och hon tydde sig till mig. I den skolan var det sed att alla sistaårselever skulle åka på charterresa till en viss grekisk ö sista veckan före avslutningen. Detta var ju egentligen förbjudet, de fick inte officiellt ledigt från skolan, men rektorn och lärarna såg godmodigt på det: "vi har ju själva varit unga, hö-hö". 

Det var bara det, att den här flickan inte ville åka med, eller egentligen inte KUNDE åka med. För hon hade ju inga kamratkontakter. Hon kunde inte sitta ensam på planet, ta ett hotellrum ensam, gå runt på ön ensam. Så hon var den enda i avångsklasserna som blev kvar på skolan de dagarna, och lärarna var då tvungna att ha undervisning som vanligt - fast bara för henne.

Det var så illa, att vissa lärare visade ogillande mot HENNE för att hon var kvar på skolan! De hade räknat med att slippa allt arbete med avgångsklasserna dessa dagar. En lärare hade till och med sagt till henne på ett hånfullt sätt "Varför är inte du på /namn på grekisk ö/ och leker med de andra ungdomarna du med?" eller något sådant. Läraren hade alltså härmat meningen ur "Tjuren Ferdinand" i "Julafton med Kalle Anka", på ett hånfullt sätt. Flickan kom till mig och grät... 

Det är obegripligt hur människor som har valt att arbeta med barn och unga kan vara så oempatiska. Jag tycker även, att skolan helt enkelt borde ha tagit till krafttag mot de där resorna. T.ex. genom att gå ut med att betygen inte delas ut till dem som inte är närvarande sista veckan. Då kunde de ha fått åka efter avslutningen i stället, och det hade ju varit bättre för alla.

Fast då måste man förstå, att barn ofta inte vågar berätta för vuxenvärlden att de är mobbade, för att de är rädda för att vuxenvärlden ska hantera det naivt och felaktigt.Vilket också sker, jag kommer t.ex. ihåg ett fall där en 14-årig flicka anförtrodde till sin mentor att hon var mobbad av typ hela skolan i högstadiet. Mentorn bestämde att flickan skulle gå runt i klasserna och berätta hur det känns att vara mobbad. Flickan upplevde att hon inte hade något annat val. Hon hängde sig.

Det finns många barn och ungdomar som bara försöker ta en dag i taget och överleva. Att då slänga in en skolresa i detta, där de dessutom måste sova borta tillsammans med sina mobbare... nä. Bara en sadist eller en helt empatilös person kan hitta på något sådant. 

Jag googlade och det kan vara det här fallet, även om jag inte känner igen det där med "emo". Jag minns i alla fall tydligt fallet när det hände.

www.aftonbladet.se/nyheter/a/5Vjjrz/mobbades-tills-hon-tog-sitt-liv

Mobbades tills hon tog sitt liv

Flickan mobbades och kallades emo.

Då tvingade skolan henne att gå runt i flera klasser och prata om emo-kulturen.

Flickan tog sitt liv ? men skolinspektionen väljer att inte ingripa.

Flickan tvingades byta klass i sjuan och fick problem med ett bråkigt killgäng.

Pojkarna i den skånska skolan kallade henne för olika glåpord och skickade fula bilder på henne på internet, enligt anmälan.

I åttan knuffades hon hårt in i ett skåp och skadade axeln. Samtidigt kallade pojkarna henne för emo. Flickans mentor på skolan bestämde då att flickan skulle gå runt i fem klasser och förklara att hon inte var emo.

Och att hon blev ledsen om någon sa det.

Förnedrande

Flickan tyckte att det kändes förnedrande, men mentorn ska enligt anmälan ha menat att hon inte hade något val.

I åttan blev flickan sjuk och fick vård av barn- och ungdomspsykiatrin. Pojkarna i klassen ska ha fortsatt att mobba henne bland annat genom att skriva kränkande kommentarer på hennes Facebook-sida.

Flickan bytte skola, men mådde allt sämre. I somras tog hon sitt liv.

Mamman anmälde kommunen till Skolinspektionen. Nu har beslutet kommit.

Ja, det är väldigt naivt att tro att "problemen kan lösas". Är så trött på detta, att "problemen ska lösas" inom klassens ram, man får aldrig ens andas om att flytta på någon. Det FINNS inget annat sätt än att sätta de som mobbar i en OBS-klass för sig själva, i en separat byggnad, helst långt borta ifrån de vanliga skolorna. De kommer inte att bli snälla för att man pratar med dem, de är som de är, och SKA de förändras - om det ens är möjligt - så krävs det en dygnet runt-terapi som inte kan ges i en vanlig skola.

Men det får man inte ens andas om att göra idag, eller det måste i så fall ha gått så långt att någon är död eller nästan död. Jag kommer t.ex. ihåg det här hemska fallet där en utländsk pojke våldtagit en annan pojke (se nedan), i det fallet löste det sig dock efter mycket bråk då hela klassens föräldrar gick samman om att hålla sina barn hemma om förövaren inte försvann ifrån klassen:

www.aftonbladet.se/nyheter/a/VP39v4/elev-valdtog-pa-rasten-skolan-tvingar-oscar-att-ga-i-samma-klass-som-forovaren

En klasskompis våldtog Oscar, 11, på skolgården.

Övergreppet avbröts av en lärare.

Trots det menar rektorn att Oscar ska fortsätta gå i samma klass som förövaren.

? Min pojke vägrar gå till skolan efter det som hänt. Men skolan lyssnar inte. De hotar med att soc-anmäla mig för att han blivit hemmasittare, säger Oscars mamma.

Ja, det är så man blir illamående faktiskt. Jag är mest beklämd över att inget händer i skolans värld. Jag har träffat gamla människor som är födda på 1940-talet som berättat om skräckminnen från skolresor, men ändå pågår dessa resor fortfarande, 60-70 år senare.

Och även annat som är förnedrande för många barn, t.ex. när alla ska hoppa över bocken en och en, medan de andra barnen tittar på - och så skrattar alla när det tjocka barnet inte kommer över... Eller när det ska vara obligatoriska danslektioner på gymnastiken, och ett barn står utanför och ingen vill dansa med det barnet. DEN förnedringen. Att vi aldrig kommer längre?

Nej, för då var hon ju redan död. Problemet löst, eller? De andra som är kvar kan åka på skolresa och "samla fina minnen"...