Varför ska det bli socialt accepterat med psykisk ohälsa?
Jag kan i ärlighetens namn inte förstå det här med att vi ska normalisera psykisk ohälsa.
Att alla ska kunna prata om detta.
Själv har jag levt många år inom slutenvårdens psykiatri och bott på HVB hem större delen av tonårsperioden. Har en psykisk sjukdom.
Jag känner att jag och vänner, som har liknande bakgrund absolut inte inkluderas i att minska stigmat om psykisk ohälsa. Det kommer fortfarande inte vara normalt att prata om missbruk, psykoser och liknande.
Men det ska vara helt okej att prata om att det är plågsamt att vara ledsen och känna oro.
Inte att jag vill förminska detta, men jag känner att vi idag mer pratar sönder ett ämne och mer får mindre sjukdomar att framstå som något man självklart behöver sjukvård för.
Det har ju gjort att en väldigt stor grupp i samhället får väldigt stort utrymme att tala om sin psykiska ohälsa. I min värld är det som att obotligt cancersjuka ska få mindre sjukvård och hjälp för att personer med en sticka i fingret uppmanas att söka sjukvård.
Jag skulle gärna se ut att psykossjukdomar som ett exempel blir mer normaliserat och att folk slutar prata om dessa som personer med två personligheter och massa andra vanföreställningar?
