• Anonym (Kvävs långsamt)

    Står inte ut längre

    Jag dör långsamt inombords 


     


    Hur många känner igen sig och hur tar ni er genom dagarna?


    Vår relation sedan 10 år tillbaka har blivit en inrättning som närmast liknar en skola. Vi har fyra barn och två bonus som min fru hade med sig in från förra relationen. Hela dagarna går åt till att jobba och sen jobba lite till hemma. Min fru lägger sig kl 20 på kvällarna och är ganska osocial. Hon lägger hellre 2h på insta än att umgås. Vi slutade nästan helt ha sex för 5 år sedan utom när min frus längtan efter den stora familjen tog över och fokus var att bli gravid. Efter att vårt sista barn föddes för  fyra år sedan har hon ingen lust alls. Om vi har sex så blir det en gång varannan var tredje månad. Då ska det gå fort och det ska ske under täcket. Hon har inte ens fyllt 40 men sitter på otroligt höga hästar och har åsikter om allt. Jag spyr på hennes moralkakor. Jag tog upp bdsm-sex efter några glas vin och hon blev fullständigt galen över hur jag ens kunde tända på något sådant som bara var sjukt och inte skulle ge henne något. Sen var samtalet stendött och hon gick från bordet. Jag sa att vi behöver kompromissa men det var hon inte intresserad av att göra. Nu är alla möjligheter till sex helt borta. Problemet är att hon inte lider av att inte ha sex. Jag tror hon myser lite av tanken på att jag vill ha sex men hon sitter på makten att avgöra om det blir något eller inte. Föreslog att vi skulle öppna upp relationen men det ville hon inte heller för då skulle hon känna sig utanför. Så i princip har hon stängt alla dörrar och gjort det omöjligt att komma någonstans. Jag har tappat all tilltro till mig själv och känner mig så otroligt oattraktiv, sjukt ledsen och ensammast i världen. Jag är ju fast med den här kvinnan och jag kan inte göra eller säga något förrän hon är på mig med sin höga moral. Det är en mardröm som aldrig tar slut. Vill inte skilja mig, biter ihop men inser att jag snart inte pallar en enda dag till med min fru. Tiden går och inget händer. Det blir bara sämre och sämre. Vi slutade sova i samma säng för två år sedan eftersom hon vill ha barnen i sängen. Kan verkligen inte sova med barn i sängen som rör sig hela tiden. Jag överväger att skilja mig för hon tar verkligen kol på mig. Behövde skriva av mig. Om någon orkar läsa så skriv några rader.

  • Svar på tråden Står inte ut längre
  • New  Dawn
    molly50 skrev 2024-09-11 12:23:54 följande:
    Men varför stannar du då kvar hos henne?
    Du beskriver henne som en självisk person som du knappt står ut med.
    Ändå stannar du kvar?
    Om sexet är viktigare för dig än allting annat så kanske du borde lämna henne och söka efter någon som delar dina preferenser när det kommer till sex.

    Lika lite som man kan tvinga någon till att leva i celibat,lika lite kan man tvinga någon till sex mot sin vilja. Än mindre till extrema former som bdsm.
    Det hoppas jag att du förstår.
    Håller med 
    Mod är det som behövs för att ställa sig upp och tala. Mod är också det som behövs för att sitta ned och lyssna.
  • Anonym (va)
    Anonym (K) skrev 2024-09-11 15:25:06 följande:
    Håller inte med om att det behöver bli nya problem att hantera vid ett avslut av ett förhållande som inte fungerar. Det som eventuellt blir kan vara en sämre ekonomi men en del drar pengar som man själv inte gör, en hel del får bättre ekonomi motsägelsefullt nog. Mitt liv blev väldigt mkt bättre av separationen från barnens pappa, fördelarna övervägde med råge. Min nuvarande partner passar mig väldigt mkt bättre, man har bara ett liv.

    Så för ts kan sinnesron bara av att inte vilja saker som inte sker vara en stor lättnad. Han kan t ex söka allt bdsm-sex han vill på sina barnlösa veckor haha.
    Jag håller med - har nästan bara hört om positiva utfall vid skilsmässor och separationer. Jag förstår att det nog är ovanligt - men jag bor på ett ställe där det är dyrt med boende, och alternativet ofta är att flytta någon annanstans för att få råd med två boenden - så de jag känner stannade alldeles för länge (enligt dem själva) innan de faktiskt tog steget.

    Det genomgående är friheten (för kvinnorna). En i min närhet lever som singel efter skilsmässan som var på hennes initiativ; hon vill gärna hitta någon kompatibel men det har ännu inte skett. Han däremot har hittat en ny kvinna. Så kan det gå - men frågar du min vän så finns det noll chans att hon någonsin skulle gå tillbaka så säger hon HELL NO! Även om hon skulle förbli singel hela livet.
  • Anonym (va)
    New Dawn skrev 2024-09-11 05:28:01 följande:
    Så varför vill du leva med någon du inte ens pallar att vara tillsammans med? 
    Undrar detsamma
  • Anonym (Mia)

    Jag hade också blivit upprörd om min man hade föreslagit våldsinslag och annat som kallas BDSM under sex. Att hon säger prompt nej till det betyder INTE att hon "sitter på höga hästar" eller är stel och pryd. Sen gjorde du det hela ännu värre genom att prata om "kompromisser". Det ska det inte finnas när det gäller sexuella saker man så tydligt och starkt inte vill. Ett nej är ett nej!

    Så att du av alla saker i er relation valde att hänga upp dig på just detta som en orsak till din olycka får mig att känna att du kanske får det trista sexliv du förtjänar.

    Men du låter ju oerhört olycklig i största allmänhet och då får du skilja dig. Säkert skulle ni bägge må bättre av det.

  • Anonym (va)
    Anonym (Kvävs långsamt) skrev 2024-09-11 02:33:35 följande:

    Kan bara konstatera att det finns många med hög moral och ?korrekta? åsikter om vad som är rätt eller fel. Som sagt. Hon är nog bara asexuell. Har man gått i åratal mer eller mindre utan sex, varit i terapi och vänt ut och in på sig själv för att inte röra upp hennes känslor, dvs trippat på tå omkring henne kring sex så tycker jag att frågan om att öppna upp relationen är högst befogad. Man kan inte tvinga in någon i celibat och tro att problemen bara försvinner av sig själva bara man tystar partnerns alla försök till att kommunicera. Tycker synd om alla som lever tillsammans med en oflexibel och oförstående partner. Verkar finnas väldigt många själviska människor som anser sig vara välsignade godhetsapostlar.


    Men hon tvingar inte dig till celibat. Hon vill bara inte ha sex med dig. Hon tvingar dig väl inte att fortsätta vara gift med henne? Du verkar ha bestämt dig för att det är uteslutet att lämna henne; det är alltså du som håller dig själv fången!

    Det luktar offerkofta om ditt inlägg. Att inte göra något är också ett val. Jag tycker inte synd om alla som lever med en oflexibel och oförstående partner, när de själva aktivt väljer att stanna kvar.

    Enbart du har agens att förändra ditt liv.
  • Anonym (va)
    Anonym (Mia) skrev 2024-09-11 16:48:38 följande:

    Jag hade också blivit upprörd om min man hade föreslagit våldsinslag och annat som kallas BDSM under sex. Att hon säger prompt nej till det betyder INTE att hon "sitter på höga hästar" eller är stel och pryd. Sen gjorde du det hela ännu värre genom att prata om "kompromisser". Det ska det inte finnas när det gäller sexuella saker man så tydligt och starkt inte vill. Ett nej är ett nej!

    Så att du av alla saker i er relation valde att hänga upp dig på just detta som en orsak till din olycka får mig att känna att du kanske får det trista sexliv du förtjänar.

    Men du låter ju oerhört olycklig i största allmänhet och då får du skilja dig. Säkert skulle ni bägge må bättre av det.


    Verkar vara många som tolkar TS som att han tycker hans fru sitter på höga hästar just kopplat till att hon sa nej till BDSM. Så tolkar inte jag det. Han skrev i en separat mening att hon sitter på höga hästar och har åsikter om precis allt. Jag tolkar det mer som att han rent generellt stör sig väldigt mycket på hennes attityd och, som han säger, "moralkakor". Att hon rent generellt inte är öppen för något, inom "precis allt", inte bara gällande sex.

    Håller med om att de antagligen skulle må bättre av att inte leva med varandra.
  • Anonym (K)
    Anonym (va) skrev 2024-09-11 15:58:31 följande:
    Det är sant att sura människor sällan är attraktiva. Men nu är de i en situation där de inte har sex oavsett, och den situationen har gjort honom missnöjd över sitt liv. Jag håller med dig om att det låter helt kärlekslöst, och jag har svårt att se hur det är värt för någon av dem att stanna kvar i förhållandet, men särskilt för den som vill ha sex och skulle kunna gå vidare och söka nytt förhållande där hen får sina behov tillfredsställda med någon som passar hen bättre.

    Jag har även svårt att förstå hur många tycks vilja ha sex med någon som de inte inte ens verkar vara kära i (inklusive TS). Är det verkligen värt att gå omkring och ständigt vara olycklig "för barnens skull"? Att stanna i ett kärlekslöst förhållande kan för övrigt vara lika traumatiskt eller värre för barnen än en skilsmässa.

    Han putar förmodligen inte med underläppen dock, jag vet inte varför du gör en karikatyr av honom. Han är ju en människa med verkliga känslor.
    Vill ha sex...jag tycker alltid att det är en märklig mening det där. Sex som någonting fristående med vem som helst. 

    Jag håller med om att ett dåligt förhållande som ger dålig stämning hemma är sämre för barn än att gå isär.

    Jag pekar på att det vi får berättat för oss här är den ena sidan av situationen. Ts är så ledsen och frun en asexuell osympatisk person. Jag gissar på att saker är mer komplicerade än så.
  • molly50
    Anonym (va) skrev 2024-09-11 16:33:19 följande:
    Jag håller med dig om precis allt i det här inlägget.

    En eloge till dig (ännu en) för att du så gott som alltid är balanserad i diskussioner och verkar ta in andra perspektiv och samtidigt får fram ditt eget på ett schysst sätt {#emotions_dlg.flower}
    Tack! Det värmer att höra. Glad
  • Anonym (IJ)

    vad tråkigt att höra vad du går igenom. 


    jag har varit med min sambo ca 1,5 år. Då åkte han på utbrändhet för ca 8 månader sedan och hans lust är helt borta. Jag förstår verkligen vad du menar med att inte känna sig attraktiv För sin partner. Sex är en viktigt pusselbit i ett förhållande. Jag och min sambo är i 30 års ålder bägge två. 


    jag går själv hos psykolog för att få bukt på mina tankar. 


    du kan alltid testa en period att uppvakta henne mer. Gå på dejter och lägga bort kravet på sex och försöka närma dig utan just de kravet. Kramas, pussas osv. 


    om de inte funkar så kanske parterapi. 


    Hoppas de löser sig 

  • Anonym (va)
    Anonym (K) skrev 2024-09-11 17:19:28 följande:
    Vill ha sex...jag tycker alltid att det är en märklig mening det där. Sex som någonting fristående med vem som helst. 

    Jag håller med om att ett dåligt förhållande som ger dålig stämning hemma är sämre för barn än att gå isär.

    Jag pekar på att det vi får berättat för oss här är den ena sidan av situationen. Ts är så ledsen och frun en asexuell osympatisk person. Jag gissar på att saker är mer komplicerade än så.
    Ja, sex är för många en av grundstenarna i ett förhållande och inte något de skulle kunna tänka sig att leva utan. Det är högst normalt att anse det vara en dealbreaker, särskilt om de får höra tidigt att personen de går på dejt med är asexuell t.ex.

    Att attraktionen försvinner efter några år tillsammans är en annan fråga. Då har man i bästa fall byggt upp en kärlek som får förhållandet att överleva ändå. Här verkar det dock inte vara så, från någondera part.

    Vi får aldrig ta del av mer än ena sidan här på FL. Det är likadant i terapi, vilket jag bedrivit genom min utbildning. Det går inte att få tag på en objektiv sanning (om objektiv sanning ens existerar, men där är vi inne på filosofiskt territorium, och filosofi är inte min gren). Utgångspunkten blir istället personens (i det här fallet mannens) subjektiva perspektiv; det är hans historia vi har tillgång till och han som ber om råd i en situation han inte trivs med. Det behöver alltså inte vara bådas sanning, det räcker med hans - att den är sann för honom.
  • Anonym (va)
    Anonym (IJ) skrev 2024-09-12 11:16:37 följande:

    vad tråkigt att höra vad du går igenom. 


    jag har varit med min sambo ca 1,5 år. Då åkte han på utbrändhet för ca 8 månader sedan och hans lust är helt borta. Jag förstår verkligen vad du menar med att inte känna sig attraktiv För sin partner. Sex är en viktigt pusselbit i ett förhållande. Jag och min sambo är i 30 års ålder bägge två. 


    jag går själv hos psykolog för att få bukt på mina tankar. 


    du kan alltid testa en period att uppvakta henne mer. Gå på dejter och lägga bort kravet på sex och försöka närma dig utan just de kravet. Kramas, pussas osv. 


    om de inte funkar så kanske parterapi. 


    Hoppas de löser sig 


    Det låter tufft. Av ditt inlägg tolkar jag det dock som att det finns mer kärlek och ömhetskänslor än vad som verkar finnas mellan TS och hans fru. Ni borde ha varit i nykärsstadiet fortfarande (?) när han blev utbränd.

    Förhoppningsvis kan han hitta tillbaka till sig själv så att ni kan hitta tillbaka till varandra. Oavsett är det bra att du kan bolla dina tankar med någon; att hans lust är borta reflekterar ju inte på något sätt hur attraktiv du är.
  • Anonym (Göran)
    Anonym (K) skrev 2024-09-11 15:25:06 följande:
    Håller inte med om att det behöver bli nya problem att hantera vid ett avslut av ett förhållande som inte fungerar. Det som eventuellt blir kan vara en sämre ekonomi men en del drar pengar som man själv inte gör, en hel del får bättre ekonomi motsägelsefullt nog. Mitt liv blev väldigt mkt bättre av separationen från barnens pappa, fördelarna övervägde med råge. Min nuvarande partner passar mig väldigt mkt bättre, man har bara ett liv.

    Så för ts kan sinnesron bara av att inte vilja saker som inte sker vara en stor lättnad. Han kan t ex söka allt bdsm-sex han vill på sina barnlösa veckor haha.

     


    nej det behöver inte bli nya problem. Men man hoppar väl inte in i en ny relation direkt. under tiden blir det ofta problem  

    huset ska säljas eller så ska någon köpa ut den andra. vem ska få bilen? Har den svagare parten råd att köpa bil.

    vart hamnar man efter skilsmässa  om man inte bor kvar i huset  

    kommer barnen att behöva dela rum. Måste man sova i vardagsrummet i en bäddsoffa  


    nya möbler husgeråd ska köpas in. ev husdjur vart ska de bo?arbetstiderna man har kan man klara sig som singel med dem tiderna  

    hur går det med ekonomin?

    det kallar jag nya problem  

    träffar någon en ny partner hur tar barnen det?
    hur många barn blir det då om den nya också har barn  

    egna barn bonusbarn från ett förhållande som tog slut  sen inleder man ett nytt förhållande med någon som har barn som kanske har ett ex med barn från ett annat förhållande  

    jag blir bara så trött av alla dessa separationer och människors dumhet.


     

  • Anonym (K)
    Anonym (va) skrev 2024-09-12 11:45:02 följande:
    Ja, sex är för många en av grundstenarna i ett förhållande och inte något de skulle kunna tänka sig att leva utan. Det är högst normalt att anse det vara en dealbreaker, särskilt om de får höra tidigt att personen de går på dejt med är asexuell t.ex.

    Att attraktionen försvinner efter några år tillsammans är en annan fråga. Då har man i bästa fall byggt upp en kärlek som får förhållandet att överleva ändå. Här verkar det dock inte vara så, från någondera part.

    Vi får aldrig ta del av mer än ena sidan här på FL. Det är likadant i terapi, vilket jag bedrivit genom min utbildning. Det går inte att få tag på en objektiv sanning (om objektiv sanning ens existerar, men där är vi inne på filosofiskt territorium, och filosofi är inte min gren). Utgångspunkten blir istället personens (i det här fallet mannens) subjektiva perspektiv; det är hans historia vi har tillgång till och han som ber om råd i en situation han inte trivs med. Det behöver alltså inte vara bådas sanning, det räcker med hans - att den är sann för honom.
    Du pratar här om sex i ett förhållande, där är det en viktig komponent ja. Ts kan tänka sig sex utanför sitt förhållande, så för honom verkar sex kunna funka fristående, med vem som helst. Verkar inte finnas en koppling till förhållandets hälsa sammantaget där sex är en ingående del. Jag menar att det är helhetssynen man behöver ha. Som exempel så behöver min partner få bekräftelse på att det finns en stark anknytning mellan oss för att vilja ha sex, för mig är det mer självklart, jag behöver inte få det konkret bevisat för att vilja i stunden. Eftersom jag vill fortsätta min relation gör jag mitt bästa för att se till att bådas behov uppfylls.

    Nej, så är det självklart, den ena sidan. För att göra en bättre analys behöver man ändå ha i åtanke att den andra parten förmodligen har en annan upplevelse än det vi får berättat för oss. Oavsett vilka tekniker som används vid terapi, vilket FL inte är.
  • Anonym (K)
    Anonym (Göran) skrev 2024-09-12 12:23:20 följande:

     


    nej det behöver inte bli nya problem. Men man hoppar väl inte in i en ny relation direkt. under tiden blir det ofta problem  

    huset ska säljas eller så ska någon köpa ut den andra. vem ska få bilen? Har den svagare parten råd att köpa bil.

    vart hamnar man efter skilsmässa  om man inte bor kvar i huset  

    kommer barnen att behöva dela rum. Måste man sova i vardagsrummet i en bäddsoffa  


    nya möbler husgeråd ska köpas in. ev husdjur vart ska de bo?arbetstiderna man har kan man klara sig som singel med dem tiderna  

    hur går det med ekonomin?

    det kallar jag nya problem  

    träffar någon en ny partner hur tar barnen det?
    hur många barn blir det då om den nya också har barn  

    egna barn bonusbarn från ett förhållande som tog slut  sen inleder man ett nytt förhållande med någon som har barn som kanske har ett ex med barn från ett annat förhållande  

    jag blir bara så trött av alla dessa separationer och människors dumhet.


     


    Jo, men det du räknar upp är övergående hinder. Ny partner med barn inblandade, ja det verkar svårt i många fall, det är sant.

    För många är dom problemen ändå en fördel jämfört att leva i en dålig relation. Lättnaden att bara behöva ta hand om ett hushåll med en vuxen plus barn, den var stor för mig, många upplever samma sak när stormen efter separationen har lagt sig. Bara att kunna välja själv vilken bil man vill lägga pengar på eller hur man ska bo, det går inte av för hackor imo. Jo, i storstadsregioner är boende inte okomplicerat men det går att byta upp sig. Jag snabbköpte en billig lägenhet och har sen skaffat andra som passade bättre. Det kan vara tufft ja men oändligt mkt bättre än att leva i dålig stämning.

    Det jag kan bli trött på är att så många inte verkar vårda sina relationer medans dom är bra och fortsätta när saker kan bli tuffa. Ofta har det spårat en tid, då ser man tecknen till slut som t ex utebliven vilja till sex, men då har det tillåtits gå jäkligt långt. Ser man till varandras bästa utan egorace så är förutsättningarna iaf väldigt mkt bättre.
  • Anonym (IJ)
    Anonym (va) skrev 2024-09-12 11:52:10 följande:
    Det låter tufft. Av ditt inlägg tolkar jag det dock som att det finns mer kärlek och ömhetskänslor än vad som verkar finnas mellan TS och hans fru. Ni borde ha varit i nykärsstadiet fortfarande (?) när han blev utbränd.

    Förhoppningsvis kan han hitta tillbaka till sig själv så att ni kan hitta tillbaka till varandra. Oavsett är det bra att du kan bolla dina tankar med någon; att hans lust är borta reflekterar ju inte på något sätt hur attraktiv du är.

     De är väldigt tufft. Jag trodde vi skulle ha våran känsla av nykära ett tag men de blev verkligen inte så. inte som man hade tänkt. Så jag själv är rätt nere och har svårt att kommunicera med min kille om just sex biten. för pratar jag om det så blir det som jag tjatar och då blir det prestation. Jag vet inte heller om jag vågar närma mig honom eller testa på nått sätt då jag är väldigt rädd för avvisandet. Men de är tufft att bita ihop (som jag gör just nu). 


    sen får jag väldigt mycket pikar om annat som gör mig ledsen. Vilket jag försöker kommunicera till honom. Men ja, att han en utbränd sambo är inte lätt för den som står bredvid och försöker stötta. 

  • Anonym (Pausa)
    Anonym (Kvävs långsamt) skrev 2024-09-08 22:41:22 följande:
    Står inte ut längre

    Jag dör långsamt inombords 


     


    Hur många känner igen sig och hur tar ni er genom dagarna?


    Vår relation sedan 10 år tillbaka har blivit en inrättning som närmast liknar en skola. Vi har fyra barn och två bonus som min fru hade med sig in från förra relationen. Hela dagarna går åt till att jobba och sen jobba lite till hemma. Min fru lägger sig kl 20 på kvällarna och är ganska osocial. Hon lägger hellre 2h på insta än att umgås. Vi slutade nästan helt ha sex för 5 år sedan utom när min frus längtan efter den stora familjen tog över och fokus var att bli gravid. Efter att vårt sista barn föddes för  fyra år sedan har hon ingen lust alls. Om vi har sex så blir det en gång varannan var tredje månad. Då ska det gå fort och det ska ske under täcket. Hon har inte ens fyllt 40 men sitter på otroligt höga hästar och har åsikter om allt. Jag spyr på hennes moralkakor. Jag tog upp bdsm-sex efter några glas vin och hon blev fullständigt galen över hur jag ens kunde tända på något sådant som bara var sjukt och inte skulle ge henne något. Sen var samtalet stendött och hon gick från bordet. Jag sa att vi behöver kompromissa men det var hon inte intresserad av att göra. Nu är alla möjligheter till sex helt borta. Problemet är att hon inte lider av att inte ha sex. Jag tror hon myser lite av tanken på att jag vill ha sex men hon sitter på makten att avgöra om det blir något eller inte. Föreslog att vi skulle öppna upp relationen men det ville hon inte heller för då skulle hon känna sig utanför. Så i princip har hon stängt alla dörrar och gjort det omöjligt att komma någonstans. Jag har tappat all tilltro till mig själv och känner mig så otroligt oattraktiv, sjukt ledsen och ensammast i världen. Jag är ju fast med den här kvinnan och jag kan inte göra eller säga något förrän hon är på mig med sin höga moral. Det är en mardröm som aldrig tar slut. Vill inte skilja mig, biter ihop men inser att jag snart inte pallar en enda dag till med min fru. Tiden går och inget händer. Det blir bara sämre och sämre. Vi slutade sova i samma säng för två år sedan eftersom hon vill ha barnen i sängen. Kan verkligen inte sova med barn i sängen som rör sig hela tiden. Jag överväger att skilja mig för hon tar verkligen kol på mig. Behövde skriva av mig. Om någon orkar läsa så skriv några rader.


    En otroligt jobbig och påfrestande sits du befinner dig i. Ja, förstår om din frus icke accept av dig successivt sänkt din självkänsla till bottennivå. Hoppas den temporärt kan hjälpas upp något genom att vara aktiv i andra mer bekräftande och kärleksfulla nära relationer: till familj (positivt om de lokaliserade i närheten) eller genom kollegor, kompisar och framförallt ihop med ungarna. Rollen som älskare är en av flera och när den är obefintlig som i nuet är det positivt för den inre självbilden och självkänslan om nätverket investeras i. Din aktivering av dina roller ger dig perspektiv och är positivt för dig och ungarna om äktenskapets issues omöjliga att lösa. Instämmer med användare som anser BDSM-sex eller öppet förhållande är ett opsykologiskt grepp. Din hustru som valt bort sex och närhet uppfattar förmodligen förslagen just nu som en totalt ointressant överkurs. Närmast kränkande. 


    Har inte läst hela tråden med goda råd. I hur hantera en känslomässig öken, så som du målar bilden av äktenskapet. Ett alternativ till en permanent separation och skilsmässa kunde vara en fysisk time out? Ett rum i närheten av bostaden. Din hustru och du själv får en chans att utvärdera relationen, i bästa fall erfara var ni står på alla plan? Kanhända har ni hamnat i en slentrianmässig fälla relaterad till intensiva småbarnsåren? Kanhända har ni kärleksmässigt glidit ifrån varandra? En paus eventuellt kombinerad med en gemensam terapi kan vara ett option.

  • Ascendere
    Anonym (Pausa) skrev 2024-09-13 01:09:44 följande:

    En otroligt jobbig och påfrestande sits du befinner dig i. Ja, förstår om din frus icke accept av dig successivt sänkt din självkänsla till bottennivå. Hoppas den temporärt kan hjälpas upp något genom att vara aktiv i andra mer bekräftande och kärleksfulla nära relationer: till familj (positivt om de lokaliserade i närheten) eller genom kollegor, kompisar och framförallt ihop med ungarna. Rollen som älskare är en av flera och när den är obefintlig som i nuet är det positivt för den inre självbilden och självkänslan om nätverket investeras i. Din aktivering av dina roller ger dig perspektiv och är positivt för dig och ungarna om äktenskapets issues omöjliga att lösa. Instämmer med användare som anser BDSM-sex eller öppet förhållande är ett opsykologiskt grepp. Din hustru som valt bort sex och närhet uppfattar förmodligen förslagen just nu som en totalt ointressant överkurs. Närmast kränkande. 


    Har inte läst hela tråden med goda råd. I hur hantera en känslomässig öken, så som du målar bilden av äktenskapet. Ett alternativ till en permanent separation och skilsmässa kunde vara en fysisk time out? Ett rum i närheten av bostaden. Din hustru och du själv får en chans att utvärdera relationen, i bästa fall erfara var ni står på alla plan? Kanhända har ni hamnat i en slentrianmässig fälla relaterad till intensiva småbarnsåren? Kanhända har ni kärleksmässigt glidit ifrån varandra? En paus eventuellt kombinerad med en gemensam terapi kan vara ett option.


    Mkt insiktsfullt. 
Svar på tråden Står inte ut längre