Står inte ut längre
Jag dör långsamt inombords
Hur många känner igen sig och hur tar ni er genom dagarna?
Vår relation sedan 10 år tillbaka har blivit en inrättning som närmast liknar en skola. Vi har fyra barn och två bonus som min fru hade med sig in från förra relationen. Hela dagarna går åt till att jobba och sen jobba lite till hemma. Min fru lägger sig kl 20 på kvällarna och är ganska osocial. Hon lägger hellre 2h på insta än att umgås. Vi slutade nästan helt ha sex för 5 år sedan utom när min frus längtan efter den stora familjen tog över och fokus var att bli gravid. Efter att vårt sista barn föddes för fyra år sedan har hon ingen lust alls. Om vi har sex så blir det en gång varannan var tredje månad. Då ska det gå fort och det ska ske under täcket. Hon har inte ens fyllt 40 men sitter på otroligt höga hästar och har åsikter om allt. Jag spyr på hennes moralkakor. Jag tog upp bdsm-sex efter några glas vin och hon blev fullständigt galen över hur jag ens kunde tända på något sådant som bara var sjukt och inte skulle ge henne något. Sen var samtalet stendött och hon gick från bordet. Jag sa att vi behöver kompromissa men det var hon inte intresserad av att göra. Nu är alla möjligheter till sex helt borta. Problemet är att hon inte lider av att inte ha sex. Jag tror hon myser lite av tanken på att jag vill ha sex men hon sitter på makten att avgöra om det blir något eller inte. Föreslog att vi skulle öppna upp relationen men det ville hon inte heller för då skulle hon känna sig utanför. Så i princip har hon stängt alla dörrar och gjort det omöjligt att komma någonstans. Jag har tappat all tilltro till mig själv och känner mig så otroligt oattraktiv, sjukt ledsen och ensammast i världen. Jag är ju fast med den här kvinnan och jag kan inte göra eller säga något förrän hon är på mig med sin höga moral. Det är en mardröm som aldrig tar slut. Vill inte skilja mig, biter ihop men inser att jag snart inte pallar en enda dag till med min fru. Tiden går och inget händer. Det blir bara sämre och sämre. Vi slutade sova i samma säng för två år sedan eftersom hon vill ha barnen i sängen. Kan verkligen inte sova med barn i sängen som rör sig hela tiden. Jag överväger att skilja mig för hon tar verkligen kol på mig. Behövde skriva av mig. Om någon orkar läsa så skriv några rader.
En otroligt jobbig och påfrestande sits du befinner dig i. Ja, förstår om din frus icke accept av dig successivt sänkt din självkänsla till bottennivå. Hoppas den temporärt kan hjälpas upp något genom att vara aktiv i andra mer bekräftande och kärleksfulla nära relationer: till familj (positivt om de lokaliserade i närheten) eller genom kollegor, kompisar och framförallt ihop med ungarna. Rollen som älskare är en av flera och när den är obefintlig som i nuet är det positivt för den inre självbilden och självkänslan om nätverket investeras i. Din aktivering av dina roller ger dig perspektiv och är positivt för dig och ungarna om äktenskapets issues omöjliga att lösa. Instämmer med användare som anser BDSM-sex eller öppet förhållande är ett opsykologiskt grepp. Din hustru som valt bort sex och närhet uppfattar förmodligen förslagen just nu som en totalt ointressant överkurs. Närmast kränkande.
Har inte läst hela tråden med goda råd. I hur hantera en känslomässig öken, så som du målar bilden av äktenskapet. Ett alternativ till en permanent separation och skilsmässa kunde vara en fysisk time out? Ett rum i närheten av bostaden. Din hustru och du själv får en chans att utvärdera relationen, i bästa fall erfara var ni står på alla plan? Kanhända har ni hamnat i en slentrianmässig fälla relaterad till intensiva småbarnsåren? Kanhända har ni kärleksmässigt glidit ifrån varandra? En paus eventuellt kombinerad med en gemensam terapi kan vara ett option.