Lämna en jättefin man eller försöka skärpa sig?

Exakt.

Och det komiska är att han vill införa mer avancerade inslag i vårt sexliv. Vilket jag skulle välkomna. Men.. för att ta de steget så behöver jag känna full tillit och emotionell trygghet. Och det finns inte. Så då kommer vi heller inte vidare sexuellt.

ja jisses.. och som jag försökt förklara det, men han förstår inte.

Håller med dig, jag tror att problemet/en är större och jag tolkade det som du från början, hon var trött på den gråa vardagen och allmänt missnöjd med tillvaron. Men faran med den typen av allmänt missnöje, som vi alla känner ibland, är att om det leder till att man börjar leta fel så hittar man fel, men kanske inte det rätta felet. Och har missnöjet legat och grott och sedan slagit rot är det väldigt svårt att gå tillbaka även om mannen i detta fall ändrar sig.

Men som sagt, vi spekulerar bara. Enligt vad TS skrev nyss har sexlivet varit bra även om det stagnerat nu.

Jag tycker inte att han låter som så fin person. En fin person, i mina ögon, bemöter inte sin ledsna partner med tystnad och irritation när hon/han är ledsen.
Inte heller ger man en arg blick när någon vill trösta på en begravning. 

Du skriver att han är väldigt fysik, betyder det att ni har mycket närhet och gosar och kramas? Eller är det mest sexuell underton? 

Vad tror du om att säga att du inte trivs i relationen, och att du inte känner att ni kan fortsätta tillsammans om ni inte kan komma närmare varandra i samtalen. Så han förstår allvaret.  I så fall behövs ju terapi. Det kan han nog inte ändra på annars, och det är ju tveksamt om han ens klarar det då. Det verkar vara en stor del i hans personlighet. 

Mitt ex sa aldrig att jag var fin. Det kom fram först i samband med skilsmässan m

En persons mindre bra kvalitéer behöver inte vara en deal breaker. MEN hur den personen väljer att ta åt sig av kritiken och anstränga sig för att göra en förändring är viktigt. Vad svarar han när du tar upp det? 

Jag tänker som flera andra här, hur bra och fin är egentligen din man?

I min värld så är något av det  viktigaste in en relation att man har omsorg om varandra, vill varandra väl och att den andra ska må bra. Att avfärda känslor med "skärp dig", bli arg eller inte försöka lyssna, förstå eller kommunicera om känslor tycker jag är grunden till era problem.

Man kan ha olika behov, vara olika som personer och ha en del sämre drag (det har ju alla). Men att inte vilja försöka förstå sin partner och försöka möta denne är för mig en dealbreaker.

Om bara den viljan fanns hos honom tror jag att många av era problem skulle gå att lösa. Du kanske inte kan få 100% av vad du vill, men bara att han försöker och att ni kommer en bit på väg skulle nog göra mycket för dig. Sen hur kommer man dit.... Ja, till slut, om han inte kan lyssna och förstå dig, så blir det ju ultimatum, vilket är himla trist, men kanske nödvändigt.

Jag tänkte precis detsamma när jag läste ts. Det är en sak att det i de flesta förhållanden finns mindre saker som man stör sig på när det gäller partnern, men att ts man avfärdar henne på detta respektlösa sätt när hon vill prata om allvarligare saker är inte ok.

Kanske skulle de kunna försöka med att gå i familjeterapi för att lära sig kommunicera bättre med varandra.

Bra att du ändrat din uppfattning om ts, men jag tycker nog att det redan framgår tydligt redan i det första inlägget vad som är felet, nämligen att det inte fungerar att prata om allvarliga saker.

I övrigt tycker jag att du ofta kommer med vettiga inlägg i trådarna som handlar om brist på sex.

Här måste jag försvara Tecum lite grann. Jag har läst många trådar om sexlösa män som han har skrivit i, och jag har aldrig sett att han alltid förutsätter att de gjort allt, oavsett vad de skriver.

Däremot håller jag helt med om att det är fel att avfärda partnern när han eller hon vill prata om något viktigt, och det gäller oavsett om det handlar om sex eller något annat.

Jag tror att din man har svårt att prata känslor samt tycker att det är pinsamt att visa känslor (?) Som på begravningen. Och att detta är grunden till många av era problem.

Jag tror också att han sexualiserar sina känslor. Han vill ha ett mer avancerat sexliv, vilket är helt ok om båda är med på det. Men det funkar ju inte om inte den känslomässiga biten finns med. Om han inte kan öppna sig samt möta dig med ömhet och omsorg på andra sätt. 

Att han inte verkar förstå detta, gör problemet ännu större.

Att inte veta - eller bry sig om - vad ens vänners barn heter, eller varför en vän är sjukskriven, är inte heller normalt. Sådant har man kanske inte koll på när det gäller ytligt bekanta. Men jag fattar det som att det gäller närmare relationer?

Din man verkar socialt och känslomässigt blockerad på något sätt. Eller som att han faktiskt inte bryr sig så mycket om andra människor eller deras liv. Dock säkert utan att mena något illa, men i alla fall.

Vilket leder till ditt andra problem. Du önskar en paus från Familjen AB och drömmer om varannan vecka-liv. Din man verkar inte känna samma. Kan det möjligen bero på att du tar större ansvar för hem och barn, eller är mer socialt och känslomässigt närvarande än din man? Vänder sig barnen främst till dig? Jobbar både du och din man heltid? 

På många sätt har ni säkert en bra relation, men under ytan verkar finnas en hel del som ni faktiskt skulle behöva reda ut. 

Sammanfattning: Du längtar troligen bort för att du inte får dina känslomässiga behov tillgodosedda i relationen, samtidigt som vardagen dränerar dig på ork och energi, för att du antagligen tar större ansvar? (Behöver inte vara praktiskt, kan även vara känslomässigt och socialt.)

Medan din man stänger inne många av sina känslor eller sexualiserar dem. Samt har svårt att prata om djupare saker.

Det skulle inte förvåna mig om din man har mer egentid än vad du har, alternativt inte samma behov av det för att han inte ?ger? lika mycket i relationen eller till barnen. Även om han kanske är en bra pappa på andra sätt. 

Tack! Jag tolkade som sagt TS till att det mer var ett allmänt missnöje med livssituationen/vardagen och inte direkt kopplat till mannen. Men det var nog fel.

Okej, vad bra! I många inlägg jag mött honom har han varit snabb med att påpeka, tex för mig, att man måste förutsätta att de som saknar sex har gjort allt, men det låter ju bra att du har annan erfarenhet.
Han kommer i övrigt ofta med bra tankar också. 
Hur som helst skulle han aldrig be en man (eller kvinna) skärpa sig om de saknade sex. Det var främst det jag reagerade på. Men han förklarade ju att han härmade TS egna ord, och då kanske det blev lite fel. 

Det jag tycker är interessant att tänka på är hur en man, likt TS man, kunde ha uttryckt sig här på FL. Med den information vi har kunde han kanske tycka att sexlivet var tråkigt och enahanda och beklaga sig att frun inte vill ha lite mer "spännande sex", och samtidigt säga att relationen i övrigt är bra. Helt utan att ens tänka på det där med djupare samtal. 

Ja, då har vi olika uppfattning. I alla fall brukar jag hålla med Tecum när han betonar att den som inte vill ha sex har lika stort ansvar för att kommunicera om problemet som den som inte vill ha sex.

Vad som har slagit mig är att i den här tråden verkar alla vara rörande överens om att det är dåligt av ts man att vifta bort hennes behov av att prata om allvarliga saker, men i trådar om personer som inte vill ha sex är det inte ovanligt med människor som försvarar dem som inte vill ha sex och inte vill prata om det eller hitta en lösning, trots att partnern är förtvivlad och upplever det som ett stort problem. Ofta är de som försvarar denna ovilja att diskutera samma människor som annars tycker att det är viktigt med jämställdhet och att dela lika på ansvar i relationer. Jag tycker att detta är märkligt.

Jag tror att det beror på att människor som har tappat sexlusten ofta tycker det är jobbigt att tänka på att det förmodligen sårar partnern. De vill helst låtsas som att det regnar, alltså inte prata om det. Och ofta är det nog ett ojämlikt förhållande som har dränerat dem på energi och lust. Alltså tycker de att jämställdhet är viktigt. 

Det är samma människor helt enkelt, som du själv skriver. Och tyvärr är det nog ganska många kvinnor som befinner sig i den situationen. De försvarar sin rätt att inte behöva ge sina kroppar till männen.

Ja, det håller jag med om. Dock kan man inte förvänta sig att den som är nöjd med en relation utan sex ska ta upp problemet. Det kan man inte heller förvänta sig att TS man ska göra. Han känner antagligen ingen anledning att ta upp att de inte har djupa samtal. 

Ja, det brukar dyka upp personer, som inte tycker sex är så viktigt och förvånar sig, förfasar sig, över att andra sätter sex så högt. Många av dem kanske är lite i samma situation. De kanske varit med om att ställa upp på sex utan vilja eller tycker sex är lite jobbigt. Vissa känner sig kanske trampade på tårna.
Jag tror inte det är så många som känner "i en relation ska man väl inte behöva trösta någon som är ledsen, och man ska väl ändå slippa partnerns tröst på en begravning" i en relation räcker det väl att man pratar lite ytligt med varandra" Jag tror att de flesta som är som TS man inte är medvetna om det. 

Jag håller med om att det är den som ser ett problem som bör ta upp problemet till diskussion. Däremot är det respektlöst att inte vilja diskutera något som den andre ser som ett stort problem, bara för att det inte är ett problem för en själv.

Ja, absolut. 
När det gäller relationer är många saker komplexa, och man kan välja hur man agerar, vad man säger och hur man säger saker. Det finns milsvida skillnader på hur man kan tackla och ta uti med problem i relationer. Det intresserar mig eftersom jag vet hur stor roll det spelar, för att få förändring. 
Under alla år här på familjeliv har jag läst många inlägg där personer beskriver att de haft långa samtal, men ändå kan förvånade många inte ens berätta om något som sagts. Väldigt många skriver att de gjort "allt" och det är en kommentar jag är väldigt trött på, eftersom att det i princip inte går. Hur man säger något, i vilket sammanhang, vad man känner, gör extremt stor skillnad. Även här är det väldigt svårt att få fram vad "allt" är . Sådant intresserar mig. 

En man som skrev mycket på FL och bla klagade på sitt ex som inte ville ha sex, ställde jag frågan "älskade du henne". "nej" svarade han utan omsvep. "du tror inte att det kan ha påverkat" frågade jag då. Det trodde han inte. Men sådant tror jag definitivt kan påverka. Jag tycket det är rätt naturligt att man inte är så sugen på sex om man inte känner sig älskad. Och tvärtom. 

Jag har frågat TS om hon älskar sin man, men har inte fått svar, vilket är lite konstigt. 
Kanske älskar hon inte honom. (inte tillräckligt) och i så fall kan ju det vara en ganska stor anledning till att hon längtar bort. Det kan tom påverka deras kommunikation. Om värmen dem emellan har svalnat kan även kommunikationen påverkas. Nu verkar ju TS man alltid varit så här, men kanske blir det svårare om känslorna är svala. 

Skicka gärna ett meddelande om du vill ventilera dig.

Känner lite igen mig i TS man. Jag har nog ganska svårt att prata om känslor och även om jag nog är mer stöttande än TS man så är jag obekväm med att själv ventilera och söka stöd. Känns enklare att hålla tyst och hantera det själv. Har dock på senare år jobbat hårt med mig själv och öppnat upp mig mycket mer. Detta har inte fungerat helt bra med min partner dock. Hon är en sån person som har ett väldigt stort behov av att få prata och så länge det handlade om henne så kunde jag sitta tyst och lyssna men när jag har velat prata är det oerhört svårt att få detsamma tillbaka. Detta har lett till att kommunikationen är ganska jobbig och även om jag på ett personligt plan vill bli en mer öppen person så känner jag att det i praktiken tar emot med min partner. Det kräver extra energi och kraft att involvera henne därför måste de yttre omständigheterna vara bra för att jag ska känna nån vilja och ork. Kan därför till viss del förstå irritationen när nån ska börja prata sent på kvällen eller när jag är ledsen på en begravning. Man känner inte den emotionella tryggheten och tilliten att ett samtal hjälper en och då vill man hellre bli lämnad ifred. I mitt fall känns det som att felet ligger hos oss båda eller iaf hur vi interagerar eller hur våra personligheter matchar varandra. Dock känner jag som du att denna typen av allvarliga kommunikationsproblem är något som urholkar känslorna trots att mycket annat i relationen fungerar bra.

Hej TS!

Skulle du kunna skriva till mig privat?