Lämna en jättefin man eller försöka skärpa sig?

När jag läser sådana här trådstarter - där det liv man lever och den relation man har beskrivs i superlativ, för att sedan övergå i att TS ändå saknar något viktigt och funderar på att lämna - tänker jag två saker.

Antingen är det bara omväxling eller spänning man söker. Då är det jäkligt dumt att kasta bort en fin partner och allt annat man har, bara för det. Gräset är sällan grönare någon annanstans i längden. Ska man lämna en relation ska det vara för att DEN är dålig, eller för att man har slutat älska sin partner och kanske börjat älska en annan.

De flesta märker skillnaden mellan en dålig relation och en relation där kärleken finns i grunden och där man i stora drag har det bra.

ELLER så är det som för dig TS. Att relationen och partnern inte är så fantastisk som det först låter. Fint hus, fina barn, bra ekonomi och snygg partner är trots allt inte viktigare än att få sina känslomässiga behov tillgodosedda.

Alla är inte bra på att prata om djupare saker. Man kan vara en bra partner ändå. Och som du själv skriver, man kan inte få allt.

MEN att din man ber dig skärpa sig när du är ledsen, och sedan i princip vänder ryggen till i stället för att ge dig stöd, är inte ok. Så gör INTE en bra partner. Det är HAN som borde skärpa sig. För det låter som ni skulle ha det väldigt bra om han bara var lite mer omtänksam och tillmötesgående? I alla fall tillräckligt bra.

Sen beror det förstås på hur ofta detta händer sant vad det handlar om. Är du en känslig person som ofta blir upprörd eller ledsen över småsaker? I så fall kanske det känns jobbigt eller tungt för din partner. Eller är du en person som snarare biter ihop, men ibland behöver stöd eller djupare samtal precis som de flesta av oss? Då måste han få veta det samt förstå allvaret om han inte kan möta dig där. Man kan inte ignorera sin partners känslor bara för att man tycker att det är jobbigt eller ovant. Man kan inte leva i en lång relation och bara prata om ytliga eller vardagliga saker. 

Vänner är viktiga, men du ska inte behöva använda vänner som terapeuter för att din partner inte tar dig på allvar när du är ledsen, eller inte förmår vara ett stöd till dig när du behöver. Inom rimliga gränser förstås. 

Jag måste ju utgå från vad folk skriver, man kan inte förutsätta att de ljuger eller undanhåller.
Sexlösa män har ett mycket konkret problem och det blir lite av stanna eller gå då. Att skriva att relationen är bra men man trivs ändå inte är vagare.

Men nu har TS förtydligat vad som är fel i hennes relation, svårigheter i kommunikationen, så jag förstår henne bättre nu och relationen är inte så bra som hon antyder i startinlägget.

Men du, det är ju TS själv som undrade om hon skulle skärpa sig! Jag svarade ja på den frågan då hon själv använde ordet. Annars hade jag aldrig skrivit det. Läs startinlägget igen så får du se. Men nu när hon utvecklat vad som var felet är jag också tveksam till om hon ska "skärpa sig" och stanna.

Jo sexlöshet är ett konkret problem. Svårigheter i kommunikationen också. Men orsaken och lösningen är inte självklara i något av fallen. Vi kan inte säga mer än vad vi själva skulle gjort i motsvarande situation. Och även sexlösa män ska ibland skärpa sig och välja väg. Stanna och lida eller separera och lida, åtminstone initialt.

Oj! Ja, då måste jag missat alla dessa inlägg! Jag ser mest att du omfamnar alla sexlösa män och (mer eller mindre grundlöst) förutsätter att de gjort "allt", helt oavsett vad de skriver. 

Här förutsätter du inte det, av någon outgrundlig anledning.

Jag tycker att hon beskrivit sin relation för lite, men utifrån det hon skrivit kunde hon varit jag. 

En av de grundläggande orsakerna till att  kärleken dog i min föregående relation var hans oförmåga att prata om känsligare saker. Om jag berättade om något som var jättejobbigt för mig, var han alltid snabb att svara "tänk inte på det" oavsett vad jag berättade. Till slut tystnade jag. Det fanns liksom ingen anledning att prata med honom.. Han väntade ändå bara på att jag skulle skulle bli tyst. Vi gled från varandra. 

Men jag säger inte att allt var hans fel. Jag är mycket bättre på att kommunicera tydligt nu. 

Om min nuvarande man skulle avfärda något jag tycker är viktigt med ord som "det spelar väl ingen roll" svarar "ja "men det spelar roll för mig". Samtidigt är jag mer medveten om motsatsen. Ibland är det jag som tycker att någon han tycker är viktigt är oväsentligt, men då förstår jag, och omfamnar, hans känsla, även om jag egentligen inte tycker saken är så viktigt. Jag förstår att det är viktigt för honom, och det accepterar jag. 

Okej, vad bra! I många inlägg jag mött honom har han varit snabb med att påpeka, tex för mig, att man måste förutsätta att de som saknar sex har gjort allt, men det låter ju bra att du har annan erfarenhet.
Han kommer i övrigt ofta med bra tankar också. 
Hur som helst skulle han aldrig be en man (eller kvinna) skärpa sig om de saknade sex. Det var främst det jag reagerade på. Men han förklarade ju att han härmade TS egna ord, och då kanske det blev lite fel. 

Det jag tycker är interessant att tänka på är hur en man, likt TS man, kunde ha uttryckt sig här på FL. Med den information vi har kunde han kanske tycka att sexlivet var tråkigt och enahanda och beklaga sig att frun inte vill ha lite mer "spännande sex", och samtidigt säga att relationen i övrigt är bra. Helt utan att ens tänka på det där med djupare samtal. 

Ja, det håller jag med om. Dock kan man inte förvänta sig att den som är nöjd med en relation utan sex ska ta upp problemet. Det kan man inte heller förvänta sig att TS man ska göra. Han känner antagligen ingen anledning att ta upp att de inte har djupa samtal. 

Ja, det brukar dyka upp personer, som inte tycker sex är så viktigt och förvånar sig, förfasar sig, över att andra sätter sex så högt. Många av dem kanske är lite i samma situation. De kanske varit med om att ställa upp på sex utan vilja eller tycker sex är lite jobbigt. Vissa känner sig kanske trampade på tårna.
Jag tror inte det är så många som känner "i en relation ska man väl inte behöva trösta någon som är ledsen, och man ska väl ändå slippa partnerns tröst på en begravning" i en relation räcker det väl att man pratar lite ytligt med varandra" Jag tror att de flesta som är som TS man inte är medvetna om det.