Celiaki och sorg
Blev diagnostiserad med celiaki (att jag inte tål gluten) för några år sedan, detta i vuxen ålder. Kunde då inte förstå vidden av detta. Det begränsar mitt liv otroligt. Svårt att äta ute och alltid en rädsla för att få i mig gluten när jag inte själv lagat det jag äter. Idag var jag nära att få i mig gluten av misstag, ett café som alltid har en glutenfri kaka, men som idag innehöll mjöl istället. Hade inte den som tog betalt känt mig och haft koll hade jag fått i mig och blivit dålig i flera dagar framöver. Utlandsresor är förbi eftersom det är svårt att äta glutenfritt utomlands. Aldrig några goda bakverk längre och är jag bortbjuden får jag ta med mig något själv medan alla andra sitter och äter gott. Spontanbesök på café eller restaurang är också förbi, måste alltid kolla om de har nåt jag kan äta.
Ni som kan äta gluten, ni förstår inte hur lyckliga är!! Ville mest bara skriva av mig, kanske är det fler som känner samma som jag?