Jag fick för några år sedan reda på att jag behöver undvika gluten, även glutenfri vetestärkelse, soja och havre. Även mjölkprotein. Jag förstår totalt känslan av sorg och det krävdes ett tag för mig att komma till acceptans av att det självklara med att kunna äta precis vad som helst, som de allra flesta tar för givet och inte har några problem med, inte längre gällde för mig.
För min del bestod sorgen i att inte kunna vara lika spontan som jag tidigare var och också en sorg i att inte längre kunna äta sånt som alla andra äter, vilket på ett sätt också innebär att jag alltid är den som står ut och är annorlunda än andra. Visst är jag fortfarande med i gruppen/grupper och känner tillhörighet men för er som inte har upplevt det, det är inte så roligt att alltid vara den som ställer en massa kontrollfrågor och ber om specialmat när man är ute tillsammans med andra, att alltid vara den som står ut från andra. Det är extra jobbigt när man stöter på oförstående personal, och behöver mer ingående förklara inför en massa personer, ibland okända, om ens behov. Vid ett fåtal tillfällen har jag upplevt så förminskande möten/situationer att jag har börjat gråta inför andra, för att jag har känt mig så förlägen eller förödmjukad.
Har också vid ett par tillfällen fått lyckotårar när det har visat sig att pommes fritsen för en gång skull inte är friterade med en massa gluten, och jag på så sätt också kan äta pommes som alla andra efter att inte ha kunnat göra det på tre år. Eller när det visade sig att jag också kunde beställa en anpassad julsmörgås till ett jobbmöte och känna att jag också kunde äta en julmacka (även om anpassad) liksom alla kollegor gjorde. Det är saker som jag inte kan ta för givet, och det betyder så mycket att också få delta på liknande villkor, också utifrån att det är en sån social grej att äta tillsammans.
Jag har genom åren hittat en massa knep för att få mina behov att funka i samhället som för det mesta inte alls är anpassat för de som har allergier. Jag har också fortsatt resa mycket. Det kräver dock alltid en massa förberedelser och lite planering i förväg men jag har lärt mig. Jag brukar oftast fokusera på det som jag faktiskt kan äta, vilket ändå är mycket. Har också en tendens att besöka restauranger med mat som inte har gluten eller soja i sig naturligt, t.ex. indiska, kolgrillar, persiska restauranger etc.
Som person brukar jag också tänka att saker och ting händer utav en anledning och att det oftast också går att hitta något positivt i olika situationer. För min del blev förändringen för några år sedan en totalförvandling vad gäller livsstil, vilket också har varit positiv. Jag äter nyttigare än tidigare och pga mina allergier så har jag också blivit mer hälsosam, vilket i längden bara är positivt.
Mitt råd är att sörja det som behöver sörjas men fastna inte där, livet är för vackert och spännande för att inte levas fullt ut. Det kräver lite mer planering ibland men det går att leva ett helt underbart och fantastiskt liv även utan gluten och annat som skapar hälsoproblem!
