Extremt avundsjuk storasyster

För det första så bör inte storasyster få tillgång till sin telefon om lillasyster inte är hemma. Då kan hon inte skicka sms.

För det andra, när lillasyster är hos kompis så får ju ni föräldrar aktivera storasyster. Baka, gå en promenad, hitta på en aktivitet, rita/pyssla, fånga något intresse som hon gillar och som blir meningsfullt, så hon bygger sin egen person och inser att hon är kapabel även utan lillasyster. Om hon inte har vänner så får ju ni föräldrar steppa in och bygga upp henne först. Hon bör också få börja på någon altivitet som tar henne hemifrån tex spela instrument, rida, dans, eller någon annan sport.

Ni bör även ta kontakt med någon utifrån, kuratorn på skolan kan vara bra att börja med. Skulle det behövas kan denne lotsa er vidare till tex bup.

Tack för ditt svar! 

när lillasyster är iväg är storasyster såklart med oss, men hon är oftast tjurig eller går undan efter ett tag och visar öppet missnöje över att inte få vara med lillasyster. vi har försökt med allt möjligt men det är som att hon blir lite blockerad när lillasyster inte är hemma, och inte kan fokusera på något annat än vad lillasyster kan tänkas göra och hur roligt lillasyster har det. 

storasyster har gått i både ridning och fotboll men velat avsluta båda aktiviteterna då hon inte tyckte det var roligt. Jag tror i ärlighetens namn att hon inte kan hitta något som är så roligt som att vara med lillasyster, och att om hon ska börja i någon ny aktivitet så kommer den bara duga om lillasyster också är med i den, vilket inte är möjligt då dom är i så olika åldrar och automatiskt skulle hamna i olika grupper.

storasyster har gått hos kurator senaste året, hon har mycket andra besvär också som gör att hon går dit så jag vet inte om dom ens hunnit nysta i syskon-relationsproblemet ännu. Men oavsett så tror jag att storasyster själv inte ser det här som ett problem, mer än att hon Känner sig bortvald av lillasyster som är hennes allt.

Tänkte skriva något bra men första inlägget är klockrent.

Oj, vilken jobbig situation! Är ni tydliga med att bekräfta hennes känslor, och samtidigt försöka hjälpa henne att agera på ett ok sätt? Det är ju helt ok att känna massa saker, men man får inte göra vad som helst för det... Kanske ta lite exempel från era liv, tex någon före detta kollega som fått er att känna på något sätt och hur ni har hanterat det. 
Sedan tycker jag att ni ska ringa hennes kurator och berätta om hur det fungerar med systern, så att hen kan ta upp det i samtalen.

Ja det är bra tips men tyvärr saker vi redan arbetar med och inte fungerar. Som jag svarade på inlägget över så är vi naturligtvis med storasyster när lillasyster är iväg, men hon låser sig lite vid att inte kunna fokusera på något annat än vad lillasyster gör och blir därför bara tjurig och nedstämd oavsett vad vi hittar på med henne. 

aktiviteterna hon hade förr har hon avslutat för hon tyckte det var för tråkigt, det är väldigt svårt att hitta något som är lika roligt som lillasyster. Världen går nästan under för storasyster när hon inte är här hemma, det är väldigt svårt att motivera någon till att göra något med oss vuxna i det tillståndet hon hamnar i. 

Tack för ditt svar. Det är en väldigt svår situation för samtidigt som man förstår att hon bara väldigt gärna vill vara med sin syster så blir det åt helt fel håll och att hon nästan kväver henne istället. Det har förekommit situationer där storasyster gått lite väl mycket över gränsen med lillasyster så jag är fullt medveten om att det inte är särskilt roligt att vara med henne ibland heller. Exempelvis var det en period i höstas när storasyster fick för sig att hon skulle bestämma när lillasyster fick gå på toaletten och inte. jag hade ingen aning om varför lillasyster helt plötsligt började kissa på sig igen efter att ha varit torr i många år, men så en kväll berättade hon att storasyster inte låter henne gå och kissa när hon vill. om hon ändå går till toaletten så slutar storasyster att prata med henne. 
ibland är jag riktigt orolig för lillasyster även om jag vill försöka förstå varför storasyster gör som hon gör Och ändå ge henne en chans till att förbättra sig. Jag förstår bara inte varför hon har blivit så låst vid henne just nu.. 

jag tror definitivt att vi behöver ringa och prata med kuratorn som du säger. Vi har hela tiden tänkt att det kommer bli bättre bara hon får rätt handledning och vi finns till hands men jag tror ärligt talat inte att vi kan hjälpa storasyster i det här, någon utifrån måste troligtvis nysta i det. 

Jag tror att ni bör försöka söka hjälp från någon med lite annan utbildning än kurator. En kurator är jättebra men en psykolog kanske är bättre på att nysta i det här, med tanke på det ni redan gjort.

En tanke, skulle storasyster må bra av att få ett djur? En hund (om ni som familj är beredda på att ta ansvar såklart) eller en katt? Kanin/marsvin? Något hon kan fokusera på och lägga den kärlek hon vill lägga på lillasystern.

Er dotter verkar ha fastnat i det här. Kanske är det egentligen inte lillasyster som egentligen är fokuset heller, utan det hon representerar? Storasyster är ju 12 år och snart tonåring, börjar lämna barndomen och bli stor, medan lillasyster fortfarande är ett barn. Det kan ju vara så att det är superjobbigt för storasyster att utvecklas, både kroppsligt och mentalt, och undermedvetet fastnar hon i att är hon med lillasyster och lillasyster är med henne, så kan hon själv fortsätta att vara barn?

Istället för att säga till storasyster vad hon får och inte får göra, försök prata känslor med henne. Vad känner hon, hur tänker hon, och då inte om lillasyster utan om allt annat runtomkring: hur känns det att bli stor, att snart börja högstadiet (nästa år?), vad känns jobbigt och vad känns bra?

Jag hoppas ni tar detta rätt men det känns som att ni måste se detta som akut och väldigt allvarligt.  Detta eskalerar och kan i värsta fall sluta otäckt. Det här är inte vanligt syskonrivalitet utan nånting har hänt som gör att det ser ut så här. Börjar undra om det finns nån diagnos hos storasyster?   Detta är så totalt gränslöst att en diagnos skulle ligga när till hands här och mitt konkreta tips är att ta hjälp utifrån den möjligheten och och läsa på om olika diagnoser och ta hjälp av dom verktyg som finns utifrån dom kriterierna.   Och självklart ring kuratorn och be om ett samtal med denna och be om akut hjälp. 

Jag är själv mamma till flera barn med olika diagnoser så mycket stämmer in på det jag känner till 

Ni som föräldrar behöver också råd och stöd, kolla om er kommun har föräldrastöd, annars kontakta BUP. Då kan de dessutom göra en bedömning om er dotter behöver få en bedömning av psykolog. En skolkurator är duktig på mycket, men denna typ av svårigheter har de inte kompetens för.

En kurator för samtal med eleverna, men för att det ska ge effekt så behöver eleven förstå sitt problem på en mer abstrakt nivå och det tror jag inte riktigt att hon gör.

Nu ska man ju inte slänga sig med diagnoser, men mycket av det du beskrivet tyder på svårigheter som liknsr autism. Och om din dotter har autism så kommer troligtvis inte samtalskontakt hjälpa. Om du inte har läst om flickor och autism så råder jag dig och googla lite. 

Beteendet du berättar om hos stora syster får mig direkt att tänka på att en diagnos kan vara kopplad till detta. 
Har ni funderat över det, gjort utredningar? 

För övrigt så är det inte ett ok beteende rakt av. Framför allt smsandet och skuldbeläggandet. Nånstans i det där måste ni ju reagera och säga att man inte får göra så.