Extremt avundsjuk storasyster

Det här låter inte alls bra. Bra att det upphört, me. Att förvägras någon att gå på toaletten är en form av våld och syskonvåld är inte mindre allvarligt än annat våld. Ni behöver hitta sätt att skydda er yngre dotter. 

Det ni kan göra är att vända er till socialtjänsten och ansöka om familjebehandling för att få stöd i hur ni ska hjälpa båda barnen. Samtidigt kan ni kontakta Första linje på BUP och be om stöd för er stora. 

Håller med ovanstående. Det är en sak att ett syskon är lite klängigt, men detta är över alla gränser, och att försöka hindra någon från att gå på toaletten är som sagt en form av våld. Ni måste skydda lillasyster och storasyster måste utredas så snart som möjligt. Hennes beteende är inte normalt. 

Jag ser tydliga tecken på autism hos storasyster. Har ni verkligen inte anat detta tidigare? 

Exempel: 

Uppenbara sociala svårigheter. 

Social och känslomässig omognad. (Umgås hellre med lillasyster för att hon antagligen är mentalt mer på lillasysters nivå än jämnårigas, samt har svårt att acceptera att systern har börjat växa ifrån henne.)

Nedsatt inlevelseförmåga. Svårt att ta in andras perspektiv, svårt att ta hänsyn till andras behov, t ex lillasysters behov av att få vara ifred eller träffa kompisar. Gränslös. 

Ovanstående är vanligt hos barn på spektrumet. Storasyster behöver stöd och hjälp, lillasyster behöver få andrum från henne.

Men det du skriver om toalettbesöken är direkt oroväckande. Det är inte bara gränslöst beteende, utan en form av misshandel. Vad mer har storasyster utsatt lillasyster för? Tvingat eller pressat henne till? Tur att det har upphört, men det kan finnas annat som ni inte vet om.

Grundproblemet verkar vara att storasyster inte accepterar något annat än att lillasyster gör som storasyster vill. Här måste ni markera hårt, även om det blir jobbigt. 

Detta är långt mer än autism. Det känns som om det i så fall finns fler diagnoser.
50% låter inte som autism.
TS: Som många redan skrivit, kontakta BUP. Tyvärr kan det vara lång väntetid, men det måste nog till en utredning på vad som händer hos din stora dotter. 

Hon trakasserar lillasyster, medvetet eller omedvetet. Om detta inte tar slut, kommer lillasyster inte orka med dessa trakasserier och då har ni plötsligt två döttrar som mår dåligt.
Det kan vara så att storasyster inte riktigt själv förstår sitt beteende. Att hon behöver hjälp att hitta ut. Då behövs det en psykolog. Kurator är jättebra, om det bara gäller att prata.

Storasyster har definitivt autistiska drag. Dit hör de sociala svårigheterna, gränslösheten samt nedsatt inlevelseförmåga. 

Men att t om vilja kontrollera någon annans toalettbesök är extremt och inte typiskt för autism. Storasyster kan ha flera diagnoser. 

Är ny på FL så är lite tveksam om mitt svar kommer till er alla om jag svarar här, men jag testar ☺️

jag är helt övertygad om att storasyster har någon form av autism eller någon npf-diagnos. Hon har väldigt mycket andra svårigheter som man bara inte kan förklara på något annat sätt och även skolan har flaggat för att något inte stämmer, hon är underkänd i samtliga ämnen trots extrahjälp i skolan exempelvis. hon fick med sig ett mattehäfte hem under sommarlovet för att träna lite, men de talen hon klarar (ibland med viss stöttning) är de talen som även 8-åringen skulle klara. Om jag ska vara helt ärlig så tror jag att hon stannat i utvecklingen sedan hon var i just den åldern. 
hon är också ett väldigt tystlåtet barn så hon pratar mer eller mindre bara med lillasyster, oss andra använder hon bara nickningar eller skakningar på huvudet vid frågor. 

det är lång kö till bup så därför ska dom starta någon form av EHT-utredning genom skolan i höst, som ett underlag till bup. 

jag Reagerade också väldigt starkt med just den situationen där hon fick lillasyster att kissa på sig, och som någon skriver så märktes det TYDLIGT på lillasyster att hon inte mådde bra av att vara hemma (Hon verkade orolig och generellt ledsen. försökte hålla sig kring oss eller bad om att få åka till andra, bara hon slapp vara hemma). Storasyster och min man bodde en period därefter hos farmor, tills vi till slut fick tid för familjestöd hos socialen. Så den hjälpen har vi, men än har vi inte kommit så långt med det. Jag vet inte om det finns fler saker Som vi inte vet om, det tog lång tid innan lillasyster berättade och när hon väl gjorde det var det för att hon bröt ihop någon gång när vi var ensamma och jag ställde frågan rakt ut ?Är det något som hänt som gör att du inte vill vara hemma??

Ser jag tillbaka så vet jag att storasyster alltid varit efterhängsen mot lillasyster, men absolut inte till den här graden. När dom var mindre var dom båda lika intresserade av varandra och då var det liksom okej. Men jag märkte att när tiden gick och åldersskillnaden började bli mer märkbar (från lillasysters sida) så var inte storasyster alls med på noterna.
Något som också Är en varningsklocka för mig och något jag kan ligga vaken på nätterna och oroa mig för i efterhand nu var att storasyster aldrig ?kände av? att det inte Var lämpligt för dom att längre duscha tillsammans. När dom var mindre gjorde det inget, båda var små barn. Men när storasyster började få bröst och fick sin mens kände hon aldrig att det var dags att vara lite privat. vi fick säga till och VAKTA dörren när lillasyster duschade, för storasyster skulle in och duscha med henne till varje pris. Stog med handduken och knackade på och väntade på att bli insläppt så fort vi inte stog vid dörren. det finns så mycket som ger mig dåligt samvete och ?tänk om?. nu är det kanske 2 år sedan dom duschade tillsammans sist, men jag frågade lillasyster då vad storasyster egentligen gör där inne när hon duschar ?hon sitter på en pall och väntar? sa hon till mig. Så jag vill verkligen tro på henne. Men vissa saker storasyster gör/gjort gör mig så extremt rädd för att hon ska ha gått över gränsen.

men ja, jag tror att alla som läser tråden känner samma oro som jag gjort kring lillasyster. det är något som inte stämmer helt med storasyster och jag försöker all tid jag är hemma att Ha koll på dom, men storasyster är skicklig så allt märks inte. Storasyster är inte mitt biologiska barn, men hon blev placerad hos oss tidigt på grund av att mamman har så pass mycket psykiska diagnoser att hon inte kan ta hand om ett Barn. jag Försöker behandla dom båda lika och inte vara för snabb på att döma, men vissa situationer skapar verkligen kaos i mamma-hjärtat. 

tack för att ni orkar läsa och svara! 

Är storasyster familjehemsplacerad alltså? Hur länge har hon varit hos er?

Nu förespråkar jag absolut inte att familjehemsbarn är något slit-och-släng eller inte ska få stanna i sin familj - men i det här fallet, där 8-åringen riskerar att skadas - så kanske en omplacering är vad som behövs?

I början när jag läste ditt inlägg tänkte jag att flickan borde få en kontaktfamilj eller liknande så att ni kan sära på flickorna då och då så att 8-åringen får lite andrum.

Jag tycker att situationen du beskriver blir lite värre för varje inlägg och det blir ju tydligt att 8-åringen behöver skyddas.

Förstår att du älskar dem båda och det är jättesynd om storasyster, men vad hon behöver är kanske att komma bort för att kunna bryta beteendet. Om hon inte förstår och ni hela tiden måste vakta, så kommer hon aldrig kunna bryta det i närheten av lillasyster.

Hade hon varit ert biologiska barn hade jag som sagt tänkt kontaktfamilj eller avlastningshem eller liknande för henne, så att hon kan komma bort och bryta beteendet åtminstone några dagar/veckor i månaden.

Men är hon familjehemsplacerad, ja jag vet inte, det är ju supersvårt och storasyster ska ju egentligen få stanna i sin familj, men samtidigt, jag hade nog inte kunnat låta bli att tänka att jag måste skydda den lilla i första hand. Kanske måste storasyster bo i en familj där inga andra barn finns, eller istället bo med äldre barn, så att hennes utveckling kan främjas?

Som skrevs ovan TS, det blir värre för varje inlägg du skriver. Jag undrar också om storasyster är familjehemsplacerad hos er. Om hon har bott hos er nästan hela sitt liv vore det förstås hemskt om hon tvingades flytta, men lillasyster far illa som det är nu. Ni måste ta detta på allvar. Ni måste skydda ert biologiska barn i första hand. Risken är att det blir värre också, när storasyster blir äldre. Hon verkar ha stora svårigheter och behöver verkligen hjälp, men lillasyster behöver också skyddas från henne. 

Är socialtjänsten som placerat flickan medveten om situationen?  Kan ni få hjälp därifrån med ytterligare avlastning i helgplacering/korttidsboende eller liknande? 

Är flickan placerad hos er så att ni är vårdnadshavaren eller är det tidsbegränsad?  Kanske flickan skulle behöva byta hem som andra också är inne på. Låter som att ni inte har dom resurser som behövs till denna flicka. 

Det händer att biologiska barn inte kan bo kvar hemma för att syskon far illa av det, eller riskerar att skadas allvarligt. Att flytta barnet helt och hållet är givetvis inte den första åtgärden man tar till, men det händer. Detta skulle kunna vara ett sånt fall, bortsett från att storasyster inte är biologisk.