Anonym (Anonym) skrev 2024-08-10 22:12:46 följande:
Tack för ditt svar!
när lillasyster är iväg är storasyster såklart med oss, men hon är oftast tjurig eller går undan efter ett tag och visar öppet missnöje över att inte få vara med lillasyster. vi har försökt med allt möjligt men det är som att hon blir lite blockerad när lillasyster inte är hemma, och inte kan fokusera på något annat än vad lillasyster kan tänkas göra och hur roligt lillasyster har det.
storasyster har gått i både ridning och fotboll men velat avsluta båda aktiviteterna då hon inte tyckte det var roligt. Jag tror i ärlighetens namn att hon inte kan hitta något som är så roligt som att vara med lillasyster, och att om hon ska börja i någon ny aktivitet så kommer den bara duga om lillasyster också är med i den, vilket inte är möjligt då dom är i så olika åldrar och automatiskt skulle hamna i olika grupper.
storasyster har gått hos kurator senaste året, hon har mycket andra besvär också som gör att hon går dit så jag vet inte om dom ens hunnit nysta i syskon-relationsproblemet ännu. Men oavsett så tror jag att storasyster själv inte ser det här som ett problem, mer än att hon Känner sig bortvald av lillasyster som är hennes allt.
Jag tror att ni bör försöka söka hjälp från någon med lite annan utbildning än kurator. En kurator är jättebra men en psykolog kanske är bättre på att nysta i det här, med tanke på det ni redan gjort.
En tanke, skulle storasyster må bra av att få ett djur? En hund (om ni som familj är beredda på att ta ansvar såklart) eller en katt? Kanin/marsvin? Något hon kan fokusera på och lägga den kärlek hon vill lägga på lillasystern.
Er dotter verkar ha fastnat i det här. Kanske är det egentligen inte lillasyster som egentligen är fokuset heller, utan det hon representerar? Storasyster är ju 12 år och snart tonåring, börjar lämna barndomen och bli stor, medan lillasyster fortfarande är ett barn. Det kan ju vara så att det är superjobbigt för storasyster att utvecklas, både kroppsligt och mentalt, och undermedvetet fastnar hon i att är hon med lillasyster och lillasyster är med henne, så kan hon själv fortsätta att vara barn?
Istället för att säga till storasyster vad hon får och inte får göra, försök prata känslor med henne. Vad känner hon, hur tänker hon, och då inte om lillasyster utan om allt annat runtomkring: hur känns det att bli stor, att snart börja högstadiet (nästa år?), vad känns jobbigt och vad känns bra?
