Extremt avundsjuk storasyster

Nu ändrades saker och ting. Om biomodern har diagnoser, så är risken stor att tjejen har det också. 

Eftersom tjejen är familjehemsplacerad så kan det finnas problem för henne att veta sin plats i familjen. 
Men detta måste ni ta upp med soc. Er lilla tjej kan inte vara den stora tjejens leksak. 

Som det är nu, så lider båda tjejerna, fast på olika sätt. 
Socialen får fixa detta.
Som jag fattar det så älskar ni er stora tjej, så omplacering är inte aktuellt?

Men något måste göras för att inte barnen ska bli nerbrutna av detta.

Jag kanske var otydlig; storasyster är inte fosterhemsplacerad hos oss utan det här är mannens dotter sedan en tidigare relation. syskonen är således halvsyskon och storasyster har bott hos oss varannan vecka tidigare men nu bott några år på heltid efter beslut från socialtjänsten. Mamman är inte alls med i bilden och har bara umgänge någon/några enstaka gånger per år, och det är hennes eget val. 

vi har väldigt bra stående avlastning hos storasysterns mormor och har haft under en lång tid, men trots det kvarstår problemen så fort storasyster kommer hem från sin helg med mormor igen. Flickan går varje vecka på samtal hos socialtjänsten men i och med att hon är så pass få-ordig så tar det fruktansvärt lång tid att komma henne under skinnet. Det vi fått återberättat i efterhand är i alla fall att flickan nästan verkar vilja vara sin lillasyster. Hon pratar om lillasysters intressen som om det vore hennes egna och om personer som hon aldrig ens pratat med som om det vore hennes bästa vänner. I och med det blir samtalen aldrig riktade direkt mot storasyster utan kvinnan från soc får prata med ett barn som påstår sig vara ett helt annat, alltså en omöjlig situation för henne också att ta reda på vem storasyster verkligen är Och varför hon agerar som hon gör. Men jag håller med till 100% att det är bup som behövs. storasyster har också ett självskadebeteende och självmordstankar, men när vi kontaktade bup ang det så sa dom att hennes besvär var alldeles för små för dom och att hennes kontakt med kurator och socialtjänst borde räcka. 

förstår att det känns som det jag berättar blir värre och värre, jag har så många händelser i bagaget som varit udda att jag nästan skäms. Men socialtjänsten har bara sagt att vi ska försöka hålla koll på barnen och vara extra tydliga med lillasyster att stärka henne till att kunna sätta gränser till sin storasyster, och att stärka henne i att berätta händelser som inte känns bra för oss vuxna. Jag kan inte låta bli att tycka att det är fel, när lillasyster berättar något för oss så är ju redan skadan skedd, eller hur?? 

jag har varit tydlig både med min man och med socialtjänsten att om det inte blir någon skillnad så kommer jag att välja att lämna min man, men socialtjänsten sa att det inte är någon lösning på problemet eftersom lillasyster ändå kommer vara hos sin pappa ibland och där finns också storasyster. Jag känner mig stundtals helt handfallen, fången i mitt eget hem där jag måste hålla koll så inget händer min dotter. Det känns som hon får agera försökskanin till en flicka med stora psykiska besvär men att vi ?får vänta lite till? för att se om hon snart blir bättre och lär sig hur relationer ska se ut.   

Socialtjänsten tror också att flickan ?ärvt? sin mammas svart/vita syn på relationer. mamman kan ha fruktansvärt intensiv kontakt med de hon tycker om för stunden, så pass att dom nästan bor hos varandra, för att sekunden efter avsky dom och aldrig prata med dom igen. Och gör dom inte som hon vill hotar mamman att ta livet av sig. storasyster har också mycket av dom dragen, framförallt att hon hotar att skada sig eller med självmord om hon exempelvis blir tillsagd eller något går emot henne. Hon hade nyligen lagt ett brev öppet på sitt rum där hon med stora bokstäver skrivit lillasysters namn och hon beskrivit hur mycket bättre livet hade varit för lillasyster om storasyster bara tog livet av sig. Den lappen tog socialen väldigt allvarligt vid och sa till henne på skarpen att hon inte under några omständigheter får lämna brev eller lappar med självmordsförklaringar som också innehåller lillasysters namn, eftersom lillasyster kan läsa och det vore katastrof om hon fick se ett sånt brev och då få dåligt samvete eller må dåligt över att hon sätter gränser gentemot storasyster. 

som ni hör är det här en riktig soppa, samtidigt som vi måste finnas för storasyster som mår dåligt så håller hon också på att förstöra för lillasyster. situationen är ohållbar och om jag får säga vad jag verkligen hade önskat (nu när jag är anonym och allt), så är det att storasyster ska få komma till en fosterhemsfamilj som kan hjälpa henne bryta det här mönstret. 

tack för era svar och att ni orkar läsa! 

Av det du berättar och beskriver är det kanske dags att bli högljudd och besvärlig. Jag förstår att ni verkligen inte sitter och nickar instämmande på möten etc men det är kanske dags att bli sådär Gråt-Förtvivlad och nu-orkar-vi-inte-mer-utbrott och ring ner socialtjänsten totalt. 
Bli brutalt övertydlig. Ring, tjata, Ring alla ni kan hitta. Hitta socialchef, överläkare på BUP, överallt ni kan komma på. Skrik. Tjoa. Visa att detta inte är hållbart längre. 

Ring socialjouren,  åk in med storasyster akut till psyk eller vad som helst som visar att ni inte orkar mer och att detta är farligt. 

Vad säger din man om det hela?

Han säger också att det måste bli en förändring för att det här ska fungera med lillasyster. Och jag tror han har väldigt dåligt samvete över allt som händer, hur hon påverkar lillasyster på det sättet hon gör.

Men han hamnar ju i en helt annan sits för han känner att han inte kan överge sin stora dotter så som hennes mamma övergav henne. så jag vet faktiskt inte om han kanske skulle tillåta lillasyster att gå igenom nästan vad som helst bara för att han inte vill att storasyster ska känna att hon är bortvald även av sin andra förälder. jag tror därför att hans tolerans för vad som får anses vara okej/tolererbart beteende av storasyster är mycket högre än för mig. 

vet därför inte vad han tänker om framtiden OM nu saker faktiskt inte blir bättre. 

Följer

Kan hon även ha en intellektuell funktionsnedsättning?

Att prata med henne om hennes beteende kommer i det här läget inte att ge avsett resultat, hon har inte förmågan och mognaden att själv ändra sitt beteende. All personal som försöker göra det har inte tillräcklig kompetens att hjälpa er för de förstår inte tjejens problematik. Så ni måste tyvärr kriga för att få rätt hjälp, och det kan troligtvis vara habiliteringen. Kolla om de har någon hjälptelefon även om dottern troligtvis behöver en viss typ av diagnos för att få riktig hjälp där. Men lite stöd via telefon kanske är möjligt.

Både jag och min man tror att det rör sig om en intellektuell funktionsnedsättning eller någon form av autism. Hon har ju dels svårigheterna i skolan; uppfyller tyvärr inga av målkriterierna i nuläget, har svårt att förstå både instruktioner eller texter hon läser och har inget direkt ?logiskt? tänkande. Ett mattetal exempelvis 108-12 kan för henne helt logiskt bli 0, hon kan till och med förklara hur hon tänkt för att talet ska bli 0. Hon har uppenbarligen svårt för det sociala samspelet och dom osynliga sociala koderna. svårt för sin hygien, kan exempelvis gå i samma kläder som luktar lite svett i upp till en vecka utan att hon själv märker att det är dags att byta, samma med dusch. blir lite kränkt om man påpekar det och förstår liksom inte att andra kan tycka det är jobbigt med lukten. Kan lägga blodiga mensskydd i sin skrivbordslåda utan att tänka det är äckligt eller konstigt. extremt svårt att passa tider; exempelvis måste hon ta bussen till skolan härifrån och det tar 17 minuter att gå till busshållplatsen, vi har bett henne gå 30 minuter innan för att vara i tid. Hon kan sitta och vänta till 5 minuter innan bussen går och då börjar hon traska ner till hållplatsen, vet Inte om hon inte kan klockan eller om hon inte har förmågan att avgöra hur tidigt hon måste gå trots att vi sagt de till henne. Det är ett ständigt passande och det känns som hon behöver ha hjälp med väldigt mycket. 

MEN hennes stadiga avlastningsumgänge varannan helg har inte alls dessa svårigheter, där sköter hon sig som vilken annan flicka som helst i sin ålder. därav att socialen tror att beteendet hos oss egentligen beror på trots. för hade det varit någon form av npf-diagnos hade hon inte kunnat vara olika på olika ställen. Visserligen kvarstår inlärningssvårigheterna fortfarande men det skulle ju också kunna vara ?bara? det. Vet inte om det blir svårt att kontakta bup eller någon annan instans om det skiljer sig så väldigt på uppträdande? men samtidigt är det inte upp till mig att bedöma kanske. 

Vilken otroligt jobbigt situation för er alla! Som en annan skrev hade jag börjat bli högljud, desperat öppet visat mina känslor. 

Jag tycker också att det låter som hon har någon form av begåvningsnedsättning. Därav de svaga resultaten i skolan, samt att hon identifierar sig så starkt med sin fyra år yngre halvsyster. Hon är intellektuellt och mentalt på hennes nivå, och nu börjar systern växa ifrån henne. Vilket hon inte kan acceptera utan klamrar sig fast.

Man kan ha en begåvingsnedsättning och ändå klara en hel del som jämnåriga klarar, samt sköta sig i skola och avlastningshem. Även 7-8-åringar klarar det. Det kan också vara så att hon "bara" är svagbegåvad, dvs hon ligger på gränsen mellan intellektuell funktionsnedsättning och normalbegåvning. Många svagbegåvade hänger med hyfsat i undervisningen de första skolåren. Ju äldre barnet blir, ju högre kunskapskrav som ställs, desto tydligare blir skillnaderna mellan dessa barn och jämnåriga. Desto svårare får de att klara kunskapsmålen.

Jag förstår att pappan inte vill behöva välja mellan sina barn. Men om lillasyster far illa av storasysters beteende, kanske han ändå får acceptera att ni måste flytta isär? Om ingen annan lösning finns.

Lillasyster behöver andrum samt ska kunna känna sig trygg i sitt eget hem, det ska alla barn kunna. Hon får bo hos dig, storasyster hos pappan. På så sätt överges ingen av dem, och ni kan självklart fortsätta träffas allihop. Men ni bör nog inte lämna flickorna ensamma om det inte fungerar.