Extremt avundsjuk storasyster

Tack för ditt svar! 

när lillasyster är iväg är storasyster såklart med oss, men hon är oftast tjurig eller går undan efter ett tag och visar öppet missnöje över att inte få vara med lillasyster. vi har försökt med allt möjligt men det är som att hon blir lite blockerad när lillasyster inte är hemma, och inte kan fokusera på något annat än vad lillasyster kan tänkas göra och hur roligt lillasyster har det. 

storasyster har gått i både ridning och fotboll men velat avsluta båda aktiviteterna då hon inte tyckte det var roligt. Jag tror i ärlighetens namn att hon inte kan hitta något som är så roligt som att vara med lillasyster, och att om hon ska börja i någon ny aktivitet så kommer den bara duga om lillasyster också är med i den, vilket inte är möjligt då dom är i så olika åldrar och automatiskt skulle hamna i olika grupper.

storasyster har gått hos kurator senaste året, hon har mycket andra besvär också som gör att hon går dit så jag vet inte om dom ens hunnit nysta i syskon-relationsproblemet ännu. Men oavsett så tror jag att storasyster själv inte ser det här som ett problem, mer än att hon Känner sig bortvald av lillasyster som är hennes allt.

Ja det är bra tips men tyvärr saker vi redan arbetar med och inte fungerar. Som jag svarade på inlägget över så är vi naturligtvis med storasyster när lillasyster är iväg, men hon låser sig lite vid att inte kunna fokusera på något annat än vad lillasyster gör och blir därför bara tjurig och nedstämd oavsett vad vi hittar på med henne. 

aktiviteterna hon hade förr har hon avslutat för hon tyckte det var för tråkigt, det är väldigt svårt att hitta något som är lika roligt som lillasyster. Världen går nästan under för storasyster när hon inte är här hemma, det är väldigt svårt att motivera någon till att göra något med oss vuxna i det tillståndet hon hamnar i. 

Tack för ditt svar. Det är en väldigt svår situation för samtidigt som man förstår att hon bara väldigt gärna vill vara med sin syster så blir det åt helt fel håll och att hon nästan kväver henne istället. Det har förekommit situationer där storasyster gått lite väl mycket över gränsen med lillasyster så jag är fullt medveten om att det inte är särskilt roligt att vara med henne ibland heller. Exempelvis var det en period i höstas när storasyster fick för sig att hon skulle bestämma när lillasyster fick gå på toaletten och inte. jag hade ingen aning om varför lillasyster helt plötsligt började kissa på sig igen efter att ha varit torr i många år, men så en kväll berättade hon att storasyster inte låter henne gå och kissa när hon vill. om hon ändå går till toaletten så slutar storasyster att prata med henne. 
ibland är jag riktigt orolig för lillasyster även om jag vill försöka förstå varför storasyster gör som hon gör Och ändå ge henne en chans till att förbättra sig. Jag förstår bara inte varför hon har blivit så låst vid henne just nu.. 

jag tror definitivt att vi behöver ringa och prata med kuratorn som du säger. Vi har hela tiden tänkt att det kommer bli bättre bara hon får rätt handledning och vi finns till hands men jag tror ärligt talat inte att vi kan hjälpa storasyster i det här, någon utifrån måste troligtvis nysta i det. 

Är ny på FL så är lite tveksam om mitt svar kommer till er alla om jag svarar här, men jag testar ☺️

jag är helt övertygad om att storasyster har någon form av autism eller någon npf-diagnos. Hon har väldigt mycket andra svårigheter som man bara inte kan förklara på något annat sätt och även skolan har flaggat för att något inte stämmer, hon är underkänd i samtliga ämnen trots extrahjälp i skolan exempelvis. hon fick med sig ett mattehäfte hem under sommarlovet för att träna lite, men de talen hon klarar (ibland med viss stöttning) är de talen som även 8-åringen skulle klara. Om jag ska vara helt ärlig så tror jag att hon stannat i utvecklingen sedan hon var i just den åldern. 
hon är också ett väldigt tystlåtet barn så hon pratar mer eller mindre bara med lillasyster, oss andra använder hon bara nickningar eller skakningar på huvudet vid frågor. 

det är lång kö till bup så därför ska dom starta någon form av EHT-utredning genom skolan i höst, som ett underlag till bup. 

jag Reagerade också väldigt starkt med just den situationen där hon fick lillasyster att kissa på sig, och som någon skriver så märktes det TYDLIGT på lillasyster att hon inte mådde bra av att vara hemma (Hon verkade orolig och generellt ledsen. försökte hålla sig kring oss eller bad om att få åka till andra, bara hon slapp vara hemma). Storasyster och min man bodde en period därefter hos farmor, tills vi till slut fick tid för familjestöd hos socialen. Så den hjälpen har vi, men än har vi inte kommit så långt med det. Jag vet inte om det finns fler saker Som vi inte vet om, det tog lång tid innan lillasyster berättade och när hon väl gjorde det var det för att hon bröt ihop någon gång när vi var ensamma och jag ställde frågan rakt ut ?Är det något som hänt som gör att du inte vill vara hemma??

Ser jag tillbaka så vet jag att storasyster alltid varit efterhängsen mot lillasyster, men absolut inte till den här graden. När dom var mindre var dom båda lika intresserade av varandra och då var det liksom okej. Men jag märkte att när tiden gick och åldersskillnaden började bli mer märkbar (från lillasysters sida) så var inte storasyster alls med på noterna.
Något som också Är en varningsklocka för mig och något jag kan ligga vaken på nätterna och oroa mig för i efterhand nu var att storasyster aldrig ?kände av? att det inte Var lämpligt för dom att längre duscha tillsammans. När dom var mindre gjorde det inget, båda var små barn. Men när storasyster började få bröst och fick sin mens kände hon aldrig att det var dags att vara lite privat. vi fick säga till och VAKTA dörren när lillasyster duschade, för storasyster skulle in och duscha med henne till varje pris. Stog med handduken och knackade på och väntade på att bli insläppt så fort vi inte stog vid dörren. det finns så mycket som ger mig dåligt samvete och ?tänk om?. nu är det kanske 2 år sedan dom duschade tillsammans sist, men jag frågade lillasyster då vad storasyster egentligen gör där inne när hon duschar ?hon sitter på en pall och väntar? sa hon till mig. Så jag vill verkligen tro på henne. Men vissa saker storasyster gör/gjort gör mig så extremt rädd för att hon ska ha gått över gränsen.

men ja, jag tror att alla som läser tråden känner samma oro som jag gjort kring lillasyster. det är något som inte stämmer helt med storasyster och jag försöker all tid jag är hemma att Ha koll på dom, men storasyster är skicklig så allt märks inte. Storasyster är inte mitt biologiska barn, men hon blev placerad hos oss tidigt på grund av att mamman har så pass mycket psykiska diagnoser att hon inte kan ta hand om ett Barn. jag Försöker behandla dom båda lika och inte vara för snabb på att döma, men vissa situationer skapar verkligen kaos i mamma-hjärtat. 

tack för att ni orkar läsa och svara! 

Jag kanske var otydlig; storasyster är inte fosterhemsplacerad hos oss utan det här är mannens dotter sedan en tidigare relation. syskonen är således halvsyskon och storasyster har bott hos oss varannan vecka tidigare men nu bott några år på heltid efter beslut från socialtjänsten. Mamman är inte alls med i bilden och har bara umgänge någon/några enstaka gånger per år, och det är hennes eget val. 

vi har väldigt bra stående avlastning hos storasysterns mormor och har haft under en lång tid, men trots det kvarstår problemen så fort storasyster kommer hem från sin helg med mormor igen. Flickan går varje vecka på samtal hos socialtjänsten men i och med att hon är så pass få-ordig så tar det fruktansvärt lång tid att komma henne under skinnet. Det vi fått återberättat i efterhand är i alla fall att flickan nästan verkar vilja vara sin lillasyster. Hon pratar om lillasysters intressen som om det vore hennes egna och om personer som hon aldrig ens pratat med som om det vore hennes bästa vänner. I och med det blir samtalen aldrig riktade direkt mot storasyster utan kvinnan från soc får prata med ett barn som påstår sig vara ett helt annat, alltså en omöjlig situation för henne också att ta reda på vem storasyster verkligen är Och varför hon agerar som hon gör. Men jag håller med till 100% att det är bup som behövs. storasyster har också ett självskadebeteende och självmordstankar, men när vi kontaktade bup ang det så sa dom att hennes besvär var alldeles för små för dom och att hennes kontakt med kurator och socialtjänst borde räcka. 

förstår att det känns som det jag berättar blir värre och värre, jag har så många händelser i bagaget som varit udda att jag nästan skäms. Men socialtjänsten har bara sagt att vi ska försöka hålla koll på barnen och vara extra tydliga med lillasyster att stärka henne till att kunna sätta gränser till sin storasyster, och att stärka henne i att berätta händelser som inte känns bra för oss vuxna. Jag kan inte låta bli att tycka att det är fel, när lillasyster berättar något för oss så är ju redan skadan skedd, eller hur?? 

jag har varit tydlig både med min man och med socialtjänsten att om det inte blir någon skillnad så kommer jag att välja att lämna min man, men socialtjänsten sa att det inte är någon lösning på problemet eftersom lillasyster ändå kommer vara hos sin pappa ibland och där finns också storasyster. Jag känner mig stundtals helt handfallen, fången i mitt eget hem där jag måste hålla koll så inget händer min dotter. Det känns som hon får agera försökskanin till en flicka med stora psykiska besvär men att vi ?får vänta lite till? för att se om hon snart blir bättre och lär sig hur relationer ska se ut.   

Socialtjänsten tror också att flickan ?ärvt? sin mammas svart/vita syn på relationer. mamman kan ha fruktansvärt intensiv kontakt med de hon tycker om för stunden, så pass att dom nästan bor hos varandra, för att sekunden efter avsky dom och aldrig prata med dom igen. Och gör dom inte som hon vill hotar mamman att ta livet av sig. storasyster har också mycket av dom dragen, framförallt att hon hotar att skada sig eller med självmord om hon exempelvis blir tillsagd eller något går emot henne. Hon hade nyligen lagt ett brev öppet på sitt rum där hon med stora bokstäver skrivit lillasysters namn och hon beskrivit hur mycket bättre livet hade varit för lillasyster om storasyster bara tog livet av sig. Den lappen tog socialen väldigt allvarligt vid och sa till henne på skarpen att hon inte under några omständigheter får lämna brev eller lappar med självmordsförklaringar som också innehåller lillasysters namn, eftersom lillasyster kan läsa och det vore katastrof om hon fick se ett sånt brev och då få dåligt samvete eller må dåligt över att hon sätter gränser gentemot storasyster. 

som ni hör är det här en riktig soppa, samtidigt som vi måste finnas för storasyster som mår dåligt så håller hon också på att förstöra för lillasyster. situationen är ohållbar och om jag får säga vad jag verkligen hade önskat (nu när jag är anonym och allt), så är det att storasyster ska få komma till en fosterhemsfamilj som kan hjälpa henne bryta det här mönstret. 

tack för era svar och att ni orkar läsa! 

Han säger också att det måste bli en förändring för att det här ska fungera med lillasyster. Och jag tror han har väldigt dåligt samvete över allt som händer, hur hon påverkar lillasyster på det sättet hon gör.

Men han hamnar ju i en helt annan sits för han känner att han inte kan överge sin stora dotter så som hennes mamma övergav henne. så jag vet faktiskt inte om han kanske skulle tillåta lillasyster att gå igenom nästan vad som helst bara för att han inte vill att storasyster ska känna att hon är bortvald även av sin andra förälder. jag tror därför att hans tolerans för vad som får anses vara okej/tolererbart beteende av storasyster är mycket högre än för mig. 

vet därför inte vad han tänker om framtiden OM nu saker faktiskt inte blir bättre. 

Både jag och min man tror att det rör sig om en intellektuell funktionsnedsättning eller någon form av autism. Hon har ju dels svårigheterna i skolan; uppfyller tyvärr inga av målkriterierna i nuläget, har svårt att förstå både instruktioner eller texter hon läser och har inget direkt ?logiskt? tänkande. Ett mattetal exempelvis 108-12 kan för henne helt logiskt bli 0, hon kan till och med förklara hur hon tänkt för att talet ska bli 0. Hon har uppenbarligen svårt för det sociala samspelet och dom osynliga sociala koderna. svårt för sin hygien, kan exempelvis gå i samma kläder som luktar lite svett i upp till en vecka utan att hon själv märker att det är dags att byta, samma med dusch. blir lite kränkt om man påpekar det och förstår liksom inte att andra kan tycka det är jobbigt med lukten. Kan lägga blodiga mensskydd i sin skrivbordslåda utan att tänka det är äckligt eller konstigt. extremt svårt att passa tider; exempelvis måste hon ta bussen till skolan härifrån och det tar 17 minuter att gå till busshållplatsen, vi har bett henne gå 30 minuter innan för att vara i tid. Hon kan sitta och vänta till 5 minuter innan bussen går och då börjar hon traska ner till hållplatsen, vet Inte om hon inte kan klockan eller om hon inte har förmågan att avgöra hur tidigt hon måste gå trots att vi sagt de till henne. Det är ett ständigt passande och det känns som hon behöver ha hjälp med väldigt mycket. 

MEN hennes stadiga avlastningsumgänge varannan helg har inte alls dessa svårigheter, där sköter hon sig som vilken annan flicka som helst i sin ålder. därav att socialen tror att beteendet hos oss egentligen beror på trots. för hade det varit någon form av npf-diagnos hade hon inte kunnat vara olika på olika ställen. Visserligen kvarstår inlärningssvårigheterna fortfarande men det skulle ju också kunna vara ?bara? det. Vet inte om det blir svårt att kontakta bup eller någon annan instans om det skiljer sig så väldigt på uppträdande? men samtidigt är det inte upp till mig att bedöma kanske. 

Den här kvinnan på socialen hade tidigare jobbat på BUP, hon är också närmare pensionsåldern så känns som hon borde veta vad hon pratar om. Men av den anledningen blev jag också väldigt irriterad; om nu storasyster gör dom här sakerna MED MENING vad är hon för typ av människa då?! Jag vill gärna kunna förklara mycket av det med en npf-diagnos. dels för att det känns lättare att ta in och kunna bemöta, kunna tänka att hon faktiskt inte förstår bättre i vissa fall. men också för att inte behöva veta att det här barnet är fullt medveten om sina handlingar och att dom är fel, men fortsätter att förstöra för sig själv och för andra i den mån hon gör. är hon medveten om att det hon gör är fel, men ändå fortsätter så är hon ju riktigt farlig att ha att göra med. Vid en npf-diagnos finns det ju otroligt mycket annan hjälp att kunna få. 

men jag vet inte, jag kanske är desperat och greppar efter halmstrån. Dock tror jag att du är helt rätt ute, att det är lättare att hålla ihop sig i några dagar hos en utomstående och att det sen faller samman hos oss där hon bor hela tiden. 

Oj vad skrämmande att det finns fler som verkar ha varit med om nästan samma. Och vad synd att din mamma aldrig kom till insikt med att storasystern skulle ha några problem, framförallt med tanke på att skolan flaggade för det också. 
jag hoppas att du mår bättre idag, trots vad du fick vara med om som barn. :(