Den andra kvinnan - vad gör jag nu?

NI två går i terapi för att laga vad som gått sönder i ER relation ? 

Jag trodde det var hans äktenskap som gick i graven här, men ni börjar er relation med terapi för något er emellan är redan sönder ? 

Man får känslan av att hans ågren är total här. Om inte tonårs dotter hittat era sms så hade han inte suttit i denna härva. Frugan slängde ut honom. Karma is the shit. 

Men vardagen kommer inte knacka på hos exfrun? Vad menas? Skaffar hon en ny relation kommer de också få en vardag att tampas med.

Så dottern som kom på att hennes pappa varit otrogen säger att hon älskar sin pappa och vill ha honom i sitt liv, ja det kan man ju förstå men säger man så vet han också att han även sårat dottern men att deras förhållande fått sig en törn men att det kommer att bli bra.
Hon förstod att pappa varit otrogen att mamman fick veta det och att dom då separerar, men vet dottern att du fortfarande finns i pappans liv?

Vad tänker och tycker hon om det? 
Ni ska nog inte tro att hon och eventuella fler barn tar emot dig med öppna armar
när ni ska träffas och speciellt inte att ni flyttar ihop på länge.
Väldigt få barn som förstår att ena föräldern varit otrogen (om det inte är småbarn) tycker sen att det är toppen att föräldern flyttar ihop med den som den varit otrogen med, troligtvis ska du inte räkna med att barnen välkomnar dig.
Frågan är ju vad mannen kommer att tycka om situationen när han förstår att barnen inte blir så förtjusta. 
Det är nog det som kan bli det största problemet i er relation.
Han går i terapi för att han mår dåligt och säkert dåligt samvete, om barnen 
reagerar negativt på er relation kommer det att bli jobbigt för honom.

Han lämnade ju inte familjen på en gång för din skull utan först när han blev påkommen. Tror att barnens reaktioner kommer att påverka hur det går för er.

Ja, men inte med en otrohet i bilden.
Jag skulle aldrig känna tillit för en som varit otrogen mot sin fru. Det skulle skita sig direkt, därför skulel jag aldrig vara med en otrogen man.

Det är en annan sak än vad jag frågade.

Om den otrogne får en vardag att kämpa med så blir den sannolikt svårare än för frun som inte var otrogen, utan går in i ett förhållande utan sånt i bagaget.

Du undrade väl om inte hon också skulle få en vardag i sitt nya förhållande, precis som den otrogna mannen?

När nyförälskelsen lagt sig hos paret som gick in med otrohet i bagaget, är det större risk att han börjar undra om han gjort rätt, har dåligt samvete "kanske" och den nya kan börja misstänka att han längtar tillbaka. Om mycket bråk förekommer i vardagen kan den nya undra om han kommer lösa sina problem med att vara otrogen när de inte kommer överrens m.m.

Vardag kommer för alla för eller senare såklart. Jag menar bara att det blir mycket mer bitterhet i hela situationen när en relation inleds på dessa grunder. Att det skulle råda samsyn och god stämning mellan rådande parter barn och otrogen förälder så ska jag äta upp min gamla hatt. Månader av otrohet, smussel bakom lyckta dörrar på jobbet, tonårsbarn avslöjar pappas smusslande, han hade ju inte själv outat detta där hemma utan barnen kom på honom kan det värre bli ? Ska man ljuga och bedra kanske man ska säkerställa att inte barnen upptäckter pappas låga beteende ? I askan av dessa fakta ska nu ts och den otrogne bygga sin relation. De ser varandra garanterat redan nu i en helt annan dager än när de kucklilurade i vilorummet på jobbet efter arbetstid. Därav lär vardagen bli tuff. Hela spelplanen har ritats om. 

Många frågor är ju obesvarade, hade mannen ens för avsikt att avsluta sitt äktenskap, väldigt många män kör dubbelt men går till familjen när det kommer till ett konkret val,  rätt eller fel. Det kanske den otrogne försökte med här också men där stängde frugan dörren ? Hur blir detta i denna nya relation när vardag knackar på. 

Mannen kan ju t.o.m. börja känna förakt för kvinnan han vänsterprasslat med som han i sin omognad kan skuldbelägga för sitt äktenskaps ruin, nör vardag knackar på och han tänker med hela sin lekamen och inte bara med det han har mellan benen som fick tala där i konferensrummet. nu ska han hålla måttet i ny vardag.. förstår du då ? 
ingen i världen ska få mig att tro att denna tonårs dotter känner förtroende för sin pappa i detta efterspel som ts försöker göra gällande. Så jag menar att just nu råder totalt kaos i hela systemet och i kölvattnet av detta ska ts och hennes käresta ta ny kurs i livet. De går redan i terapi.därav tanken att vardagen för dessa två turtur duvor inte kommer att bli så lätt. Förstår du då hur jag menar ? 

även om exfru nu är väldigt sviken ledsen känner att livet är över så kan det ju dyka upp nån för henne också förr eller senare. Och om det inte sker under otrohetens flagg så menar jag om det tar en ärlig början, att hon får känna sig uppskattad och värdesatt av en ny man efter sveket så har relationen en bättre grund att stå på långsiktigt  även när den grå Vardagen knackar på men det är bara så jag tänker.

Självklart inte sagt att ts och den otrogne inte skulle kunna få det bra när allt landar. Men om min pappa betett sig så här när jag var i tonåren eller detta varit min man, skadan och tillit  hade varit monumental. För mig oförlåtligt för alla framtid. Men det är mycket man inte vet här om den splittrade familjens situation. Om misären varit total därhemma kanske skilsmässa kommer som en välsignelse för alla parter. vem vet. 

Hur går det för dig/er? Hur fungerar relationen med ex-frun? Hur jobbar han för att förbättra relationen med sin familj och bygga tillit med sina barn?
Det hade varit intressant att få veta hur arbetet ser ut. Gör svårigheterna att ni upplever er kärlek som "speciell", att det är en "ni mot världen-känsla", eller är det betungade? Tvivlar ni på om det är värt det? Berättar han för dig om det han går igenom känslomässigt? Det är antagligen väldigt svårt för honom att veta att han åsamkar sin familj skada genom förhållandet med dig? Upplever du att det sätter stor press på ert förhållande, att han har offrat så mycket för att vara med dig? Det hade varit intressant att få ditt perspektiv.

Det går bra, bättre än förväntat faktiskt. Allt går långsamt men stadigt framåt. Barnen har börjat landa i allt och de har fortfarande en fin relation med sin pappa. Egentligen gör han inget specifikt för att få dem att förstå att hans kärlek till dem inte ändrats. Han är med på varje träning, svarar alltid när de ringer, hittar på saker med dem på kvällar och helger precis som han gjort tidigare. Precis som med alla relationer så är det nog tid som behövs innan tilliten är uppbyggd till hundra igen. Relationen med exet är okej, de är inte vänner som hittar på saker tillsammans för att de vill umgås men de får allt runt barnen att fungera. Det har inte varit bråk eller tjafs gällande bodelning eller annat.

Från mitt perspektiv så känner jag ingen press. Han var klar i sin relation och hade planer på att lämna men jag blev katalysatorn. Vi hade redan planerat hur var och när innan vår affär uppdagades. Men jag känner inte heller att det är han och jag mot världen. Vi har absolut fått olika reaktioner från folk i vår omgivning men majoriteten har varit positiv. Det är och har varit kämpigt men det känns inte som om vi har allt och alla emot oss. Vad som känns bäst är att vi pratar öppet med varandra, vi kommunicerar alla känslor och känslostormar som vi går igenom och jobbar på allt tillsammans. Jag är optimistisk för vår framtid och just nu känns det som att vi är på riktigt god väg att få allt att fungera och falla på plats.

Allt är fortfarande så färskt så inget har hunnit landa. Den nya vardagen är inte etablerad än. Så jag kommer inte ge en hel uppdatering än. Det får nog vänta tills runt sommar/höst nästa år. För då tror jag att en form av vardag börjat infinna sig.

Han kanske var klar i sin relation, men när ett förhållande slutar med otrohet blir det ofta ett öppet sår i familjen. Det blir inget riktigt känslomässigt avslut som det kan bli vid en vanlig separation. Att du fortfarande finns med i bilden försvårar sannolikt för din pojkväns möjlighet att avsluta relationen till sin fru (ex-fru) på ett värdigt sätt. Det sätter ju spår för livet. Genom att vara med dig offras familjens möjlighet att läka. Han prioriterar dig framför familjen. Det var det jag undrade över, om du upplever det som en "press".