Hans barn..

Ja jag har inte tänkt träffa henne på länge om hon nu inte bara dyker upp nångång. Men som sagt, hon vill inte att vi ses alls. Hon vill att hennes pappa ska sitta själv hemma och tycka synd om sig själv. Han ska inte få ha nåt kul I livet längre. Och detta då trots att hon själv nästan aldrig träffar sin pappa. 

Vuxna barn ska inte bestämma och styra föräldrarnas kärleksliv.Det är bara säga ifrån och duger det inte så kan dom väl skaffa sig ett eget liv (flytta osv.),Ge dig inte TS,om han är den rätte för dig !

Att inte vara positiv till att han träffar en ny så snabbt är ju inte samma sak som att man inte vill sina föräldrar väl.

Jag menar inte att ni ska göra slut eller egentligen gör fel, men att barnen inte gillar det är nog väldigt normalt. 

Vuxna barn gillar inte detta och ni kan vara starka och inte bry er.

Det är inte föräldrars uppgift att fixa att barnen aldrig blir ledsna. (Då är man verkigen en curlingförälder.)

Han borde ha ett snack med henne och fråga om hon verkligen vill att han ska leva ensam resten av sitt liv?

Om en månad är för kort tid för henne att vänja sig, räcker 3 månader? Räcker 6 månader? Hur länge tycker pappan att hon ska få vägra att träffa dig? 

Vad säger sonen då? Har han accepterat att du finns i pappans liv?

Nej jag tycker inte att barn speciellt äldre ska bestämma vem deras föräldrar träffar men just i det här fallet låter det mer som att ge det tid.
Ni har varit tillsammans i en månad!
En månad och du har träffat hans son 2 ggr redan.
Hans dotter bor hos mamman så att du inte hunnit träffa en 18 åring ännu är ju inte konstigt.
Hon kommer till sin pappa vissa helger så det kan ju inte handla om flera helger som hon vägrat komma när ni bara träffats 1 månad.

Ge det lite mer tid, mamman flyttade ut för 2 månader sen även om dom sa i höstas att det var slut.
Ni har setts 1 månad, alla är inte intresserade av föräldrars nya efter så kort tid.
När berättade ni om ni träffades för 1 månad sen?
direkt efter ni träffats? 2 veckor senare? eller hur snabbt? 
det har ju bara gått några veckor! 

Dottern vill säkert träffa dig när det gått längre tid, 1 månad och tonåringarna vet ju inte ens då om det kommer att hålla mellan er, ni är kära men dom kanske ser det som en dejt!
en 18 åring kanske inte är intresserad av pappas ?dejt? som hon kanske ser det som efter så kort tid.
Hon bor ju inte ens hos pappan utan kommer någon helg så då är det ju inte hon som gör att ni inte är hos din nya man.

Bor hon med mamman som flyttade för 2 månader sen har alltså dottern också nyligen flyttat ifrån sitt gamla hem, då är det ju inte konstigt om hon tycker att hon när hon kommer tillbaka ?hem? tycker att det är konstigt att en ny kvinna är där så snabbt typ första eller andra helgen hon kommer tillbaka hem till pappan.

Ge det tid! 

Men är man uttalat negativ och inte ens vill träffa pappans nya, så tänker man verkligen inte på pappans väl. Är väl iofs inget nytt att tonåringar kan vara väldigt ego och enbart utgå från sina egna känslor. Men ska verkligen pappan och hans särbo lägga sig platt för dottern, så att särbon inte ens får komma dit när dottern förkunnat att hon ska komma dit (och så kommer hon inte ens!)?

Jag tycker inte ni ska lägga er platt för hennes manipulerande. Du kan avstå från att besöka din särbo när det är dotterns tid att vara hos sin pappa. Vill hon besöka sin pappa då hon egentligen ska vara hos sin mamma, så säger pappan förstås att hon är välkommen och att hon då får träffa dig. Vill hon inte komma då, så är det hennes beslut.

Ja, pappan får träffa dottern mer sällan då men annars ger han efter för utpressning. Dessutom så är det ju intte säkert att han får träffa henne ändå, eftersom hon ofta inte kommer iaf.

Om jag skulle tvingas plötsligt lämna min särbo för att hans dotter oväntat förkunnar att hon nådigt tänker besöka honom, då skulle jag känna mig som en älskarinna, en skamlig hemlighet som inte får synas.

Jag tycker det är rimligt att inte träffa dottern nu, ja. Hon har precis flyttat ifrån sin pappa (med mamman) och det är rimligare att de får hitta egna rutiner att umgås än att ts ska vara där och påverka relationen. Att hon inte dyker upp när hon sagt tycker jag pappan ska prata med henne om, men utifrån att han blir besviken, inte att han missar tid med sin nya. 

Det är nya rutiner som ska sätta sig, umgänge med pappan, känslor kring skilsmässan och möjligen även kring lojaliteten med mamman.

Så småningom lär det se annorlunda ut.

Herregud,  det är vuxna människor!

Som jag skrev tidigare så håller jag med i sak, barn bestämmer inte vem föräldrarna ska träffa.
Men i detta fall har ts och mannen träffats i en månad! 
En månad, när fick dottern ens veta att pappan har en ny kvinna? 
Efter första dejten? eller tex 2 veckor senare, då alltså för 2 veckor sedan.
Hur många helger har då dottern hunnit säga att hon inte vill träffa ts? 
Hon kommer ju inte ens varje helg. 
Hon bor hos mamman som flyttade ut för 2 månader sen, dottern har alltså precis då själv flyttat från pappa. 
När fick hon veta om ts? 
kallar man sig särbos efter 1 månad? det är ju inte konstigt om barnen inte ser ts så efter ett par veckor utan mer pappas dejt!

Det har gått en månad sen ts och mannen blev tillsammans kan ju inte ha handlat om flera helger, 

Ts får ge det lite mer tid, allt är ju precis nytt, barnen kan ju inte ha vetat om henne mer än ett par veckor, mamman och dottern har precis flyttat ut

1 månad är ju inte länge att ha varit tillsammans och för barnen är det ju ännu kortare tid. Tror att dottern ändrar sig bara det gått lite längre tid och hon ser att pappan och ts håller ihop! 

Är ni lika överdrivet löjliga om "barnen" är 30? Eller 40? Ska det fjantas liks mycket med eventuella barnbarn?

De flesta har nog inte ens berättat om sitt förhållande så tidigt. Jag har definitivt inte träffat min mammas partners så tidigt. 

Då är skilsmässan gammal. Nyseparerade föräldrar verkar påverka även vuxna barn, är min uppfattning utifrån. 

Bor barnen ens hemma då?

Dålig jämförelse. 

Det en del inte tycks ta med i beräkningen är att det inte sällan tas hänsyn till gemensamma vänner vid et separation. Så det vore ju konstigt om en inte visade sin barn en viss respekt.

Det har jag aldrig hört, o h då har jag levt i 60 år.

Grattis på födelsedagen!

Nåja, kanske inte på dagen. Men tack ändå ! 

Bra fråga att ställa om man vill förstöra din relation till ungarna en lång tid framöver. Det handlar väl om att ha lite känsla, vara kvar i dejtingstadiet, träffas nån gång i veckan på en nivå som inte innebär att man måste offentliggöra det på en längre tid som vuxna generellt brukar göra. Ha lite känsla, när har det värsta från separationen läkt? Det är en del att bearbeta och prata ut om, även för större barn. Chilla för fan, allvarligt, det är en omöjlighet att hunnit känna på den andra som person på en så kort tid.